Kattutställning

Var på kattutställning på ishallen i Umeå idag. Björkstakatten anordnade. Kul att träffa gamla bekanta, nya bekanta och vara allmänt social. Det kändes som en avslappnad tillställning där folk gick runt och minglade och pratade med varandra. En hel del har ändrat sig sedan jag var aktiv, även om grundkonceptet är detsamma.

Om jag blev kattsugen? Det är klart man blir! Och det var inte ens tveksamt vilken ras jag ska köpa om det någon dag blir aktuellt med ny katt. En Devon Rex - helst vit - såklart! Numera ser de ju ut precis som jag vill ha dem med de riktigt korta nosarna, stora öronen, stora vakna ögon och med fina pälsar. Typen har befästs under åren och det som förr var en raritet bland i övrigt rätt snipiga, tunna, halvnakna katter verkar nu vara standard. Kommer fortfarande ihåg en sköldpadd och vit hona, som då var import från England och som ansågs vara så extrem. Jag tyckte hon då var bland det läckraste jag sett i kattväg, men hade svårt att hitta en likadan katt att köpa för egen del. Härligt att se att det numera är en befäst typ, då man aldrig riktigt vet åt vilket håll olika kattraser utvecklas.

Aveln går ju oftast mot mer och mer extrema katter och Britterna ser ofta numera ut som Exoterna gjorde på min tid. Exoterna är precis lika typade som vilken Perser som helst och Burman är bra mycket kompaktare och trubbnäst än vad den var förut. Cornish Rexen är ännu mer förfinad och Siameserna tycker jag alltid har funnits av bra typ. Birmorna såg ut om jag minns dem. Ragdoll fanns inte alls då, men har ju blivit omåttliga populära - kanske för att de är storleksmässigt större än Birman? Jag föredrar dock Birmans lite mer söta och finlemmade look med något mindre pälsmassa och deras oerhört förfinade teckning som absolut måste se ut på ett visst sätt. Kan inte heller se någon fördel med massor av lång, silkig, flygig päls, då den pälsmängd Birmorna hade räckte mer än väl för att man skulle vara duktigt less på att rolla alla kläder med klisterborste. Är väl också en av anledningarna till att en ny katt i huset kommer att ha kriteriet "kort päls med minimal fällning".

Och sedan finns det ju kvar katter som jag alltid har tyckt sett ut som bondkatter och även om man numera befäst vissa rasdrag, så kommer det att för mig att för alltid vara långhåriga bondkatter. Å andra sidan så var jag ju med på den tiden då var och varannan Norsk Skogkatt var en f.d. långhårig bondkatt som kommit in som novis. Det där med vilda katter som badade i kalla norska fjällbäckar är ingen historia som jag köper. Men Maine Coon, Norsk Skogkatt och framför allt Sibirisk Katt kommer ingen att förmå mig att betala för. Ska jag ha en raskatt som jag betalar en massa pengar för, så ska det vara tveklöst synas vid första anblicken, att det är något annat än vad jag kan hämta hos grannen för någon hundralapp. Är förvånad över att semilånghårsraser som t.ex. Somali inte blivit lika populära som de andra semilånghårskatterna? Somalin ser ju verkligen ut som en raskatt och är jättevacker.

Och i konsekvensen namn (eftersom inte alla är som mig, som gillar de lite mer extrema raserna) varför ratar folk en så oerhört vacker kattras som Europé? Jag förstår inte logiken då dess långhåriga motsvarighet blivit så omåttligt populär? De rasrena Européerna är sanslöst vacka djur som förtjänar en större beundrarskara.

Några Devon Rex bilder. Vitt är bara en så vacker färg på katt.






Kompisen tycker givetvis jag ska köpa en lovande Bengal av henne - och visst är de vackra katter med sin säregna leopardteckning.