Tackar för allt stöd

Jag tackar för de vänliga ord och beröm för min sida, som jag får via mail, kommentarer och på andra sätt. Det värmer. Och det som gör mig gladast är att folk har haft, och fortfarande har, så mycket nytta av det jag skrivit ihop.

Jag tycker det känns så bra att det fortfarande finns fri information att tillgå i den svenska low carb-världen, som jag upplever har blivit mycket mindre idealistisk och mycket mer kommersialiserad de senaste åren. Ska man leva på något, så måste man driva sin fråga hårdare och vara mindre ödmjuk gentemot andras idéer jämfört om man inte har samma prestige att släppa på. Hörs man inte, så försvinner man i bruset och det ger inga pengar. Så är det bara.

Jag har fått flera förfrågningar från olika håll om samarbete, att sälja rättigheterna till min sida/bok etc men har konstant tackat nej. Någon kommenterade till och med att jag var korkad som tackade nej till en massa extra pengar? Nu är det ju så, att det inte handlar om några större förmögenheter precis - och inkomster ställer också motkrav på motsvarande (ökade) motprestationer. Jag har ett jättekul dagjobb som jag inte vill byta bort!

Så länge jag kan hålla sidan levande och folk hittar hit, så tänker jag låta den ligga kvar. Däremot så tycker jag att kunskapen om low carb är så basic, att den numera inte behöver uppdateras i särskilt stor omfattning. Det är väl en av anledningarna till att bloggen kom till - så att något nytt ska hända där varje dag. Hade man - så hade man faktiskt kunnat lägga ut Bantings pamflett från 1800-talet - den kan läsas med god behållning än idag och tjäna som god grund för den som vill ändra på sin egna kost.

Men just nu behöver jag lite inspiration i mitt ätande. Hitta tillbaka till lite av den där nya euforiska känslan man hade, då man först hittade igen low carb.
Frälsningskänslan.
Aha-upplevelsen.

Känner mig i vardagen ofta väldigt ensam, när det gäller maten. Även om många runt omkring mig har anammat idéerna och jag känner inte någon som har några invändningar mot mitt sätt att äta. Men blir lite less ibland på att alltid vara "hon som är speciell med maten..." Vegetarianerna verkar alltid erbjudas ett alternativ. Jag får ta det jag kan och hoppas på att bli mätt. Så accepterat är trots allt inte low carb att man kan förvänta sig att det enkelt går att ordna fram något ätbart - som man blir mätt på!

Så jag tror att så länge man inte hittar en low carb-rubrik på varje restaurangs meny, så finns det ett behov av att stödja varandras sätt att äta.
Och peppa.
Och inspirera.