Fick tips om en trevlig recept-sida. Visserligen på engelska, men för de som klarar av språket finns det många härliga tips här.
the lighter side of low-carb
Inlägg
Jag önskar att världens folk slutar att lita på överheten
18 timmar sedan
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
Hitta de lägsta matpriserna
Ett initiativ som visar på konsumentens makt att påverka: http://www.matkompassen.se/
torsdag 29 januari 2009
Ny mobil: Samsung Touchwiz pink / rosa - F480
Erkänner! Jag älskar nya leksaker, dvs teknikprylar! Har länge klagat (lite fint och inte alltför högljutt) på bloggen att jag haft en så dålig kamera i mobilen. Tänkte inte heller ta med mig digitalkameran på nästa semesterresa, utan klara mig med mobilkameran. Till och med dotterns walkman-mobil SonyEricsson W595 har tagit bra mycket bättre än min Samsung L760, som ändå marknadsförs som en "blogg-telefon". Jag erkänner också att jag snålade lite förra gången, då jag köpte ny telefon, vilket jag lärt mig att man inte ska göra (även om det finns gränser för hur mycket det är vettigt att lägga ner på någonting som tillbringar rätt många timmar i fickan på min "hundjacka").
Känns som rena stenåldern att hålla på med kablar och USB-överföring mellan digitalkameran och datorn, då man "bara" ska ta något litet snap shot för att skicka till bloggen. Så det har blivit att knäppa med mobilen och skicka via bluetooth eller direkt från telefonen. Borde inte bluetooth vara standard i de kompakta digitalkamerorna numera? I varje fall WiFi i de lite dyrare modellerna? Ibland förstår jag inte utvecklingen. När mobilerna har blivit kompletta multimediemaskiner med kamera, MP3-spelare, video(in)spelare och webbläsare så är en kamera fortfarande - just bara en kamera - som man ansluter med sladd till datorn. Men det kommer kanske? Finns ju ett fåtal modeller med modernare anslutningar ute på marknaden.
Men Samsung gör trevliga telefoner och jag gillar deras gränssnitt: Hittar hela tiden nya finesser och hela upplägget känns väldigt elegant, effektivt och genomtänkt. Och så vill jag ha en snygg telefon. Sneglade på en iPhone, men med en 2 MP kamera, utan vare sig autofokus eller zoom, MMS inte inbyggt som standard och att man inte heller kan spela in video med den inbyggda kameran? Nej, för mycket pengar för för lite funktioner, trots att jag annars är Mac-fan och imponerad av deras produkter. Sedan må den vara hur cool och snygg som helst. Men tycker ärligt också att iPhone är för stor och klumpig: Den är tunn, men hög och bred och rejält tung. Det glatta skalet gör den också svår att hålla i bekvämt för mig, som inte har så stora händer. WiFi hade varit trevligt att ha, men hot spots:en är väl tyvärr inte så många som man kunde önska, så att det känns som en nödvändighet i dagsläget.Så det blev en Samsung SGH-F480 Touchwiz (även kallad "Tocco") i färgen pink (rosa). En telefon ska vara inte bara användbar utan snygg också!
Jag har alltid varit en fan av touch-skärmar: Ända ifrån den första lilla bärbara PC:n jag hade med touch screen, via Palm Pilot till mobiltelefonerna. Däremot gillar jag inte att man ska behöva ta upp en stylus/penna för var och varannan operation som på SonyEricsson P1, utan det är perfekt att som på Touchwiz:en kunna göra allt med fingrarna.
En ursnygg telefon i precis rätt storlek, som har det mesta man behöver! Och den funkade direkt med min iSync på min Mac med Samsung egna plug-ins. Jag är så nöjd!
onsdag 28 januari 2009
Körledare har drabbats av hybris
Är det körslaget som gjort att det är så svårt att komma med i en kör numera? Tror inte det. Tror snarare att det är ett storstadsfenomen och ett utslag av hybris.
Har i princip alltid sjungit i kör. Både i vanliga körer och i kyrkokörer. I Norsjö fick jag ta hand om träningen av dam-stämmorna eftersom jag också kan spela piano och läsa noter. I Norsjö vi var ofta bara 2-3 altar vid uppträdanden, så man kände sig alltid behövd och välkommen. I Luleå sjöng jag i Mjölkuddens kyrkokör. Där hade vi då en ung kille som dirigent och det var nog en av de roligaste körerna jag någonsin sjungit i. I Skellefteå gick jag också troget varje torsdag och sjöng. Men sedan flyttade jag till Umeå... Döden för körintresserade amatörer.
Naiv som jag är började jag givetvis fråga runt om möjligheten att fortsätta sjunga i kör. "Visst!", blev svaret. "Vi har auditions nästa vecka." Auditions? Och det svaret fick jag inte bara en gång, utan flera. Så himla duktig är jag inte. Bättre än genomsnittet, tror jag nog, men knappast någon operasångerska. I vilket fall så har jag inte självförtroende nog att delta i en uttagning typ "Idol". Så det fick vara.
Testade att sjunga i en närliggande kyrkokör då vi bodde väst på sta'n, men trivdes inte alls. Rösterna förändras med tiden och det är inte så mycket att göra något åt. Däremot kan jag inte tycka att det är vackert med pipigt darriga pensionärssopraner som sjunger sånger, som de lärt sig på 50-talet. Så den kören klarade jag inte av att fortsätta i.
Glad i hågen tog jag tag i mitt körintresse igen och ringde och kollade läget i den närliggande kyrkan. Och fick samma svar som vanligt: "Vi har tyvärr fullt: 6 altar och 6 sopraner. Jag kan sätta dig på väntelista till nästa termin." Hallå!!! Det handlar om en KYRKOKÖR! I en liten stadsdelskyrka! Något man gör på fritiden - en hobby! Ingen opera-kör eller någon som helst professionell kör. Utan amatörer som ger av sin fritid för att sjunga tillsammans. Kände det precis som om någon ringt och frågat om det fått vara med på vår Cavalier-träning och jag hade svarat att vi är det perfekta antalet tikar och hanar och vi vill inte ha in några fler. Tanken har inte ens föresvävat mig, att svara på det viset.
Nej, jag ställde mig inte på kö. Uppenbarligen vill inte Umeå ha med mig i kör-livet och då får jag väl fortsätta att plåga grannarna genom att sjunga till mitt pianospel.
Har i princip alltid sjungit i kör. Både i vanliga körer och i kyrkokörer. I Norsjö fick jag ta hand om träningen av dam-stämmorna eftersom jag också kan spela piano och läsa noter. I Norsjö vi var ofta bara 2-3 altar vid uppträdanden, så man kände sig alltid behövd och välkommen. I Luleå sjöng jag i Mjölkuddens kyrkokör. Där hade vi då en ung kille som dirigent och det var nog en av de roligaste körerna jag någonsin sjungit i. I Skellefteå gick jag också troget varje torsdag och sjöng. Men sedan flyttade jag till Umeå... Döden för körintresserade amatörer.
Naiv som jag är började jag givetvis fråga runt om möjligheten att fortsätta sjunga i kör. "Visst!", blev svaret. "Vi har auditions nästa vecka." Auditions? Och det svaret fick jag inte bara en gång, utan flera. Så himla duktig är jag inte. Bättre än genomsnittet, tror jag nog, men knappast någon operasångerska. I vilket fall så har jag inte självförtroende nog att delta i en uttagning typ "Idol". Så det fick vara.
Testade att sjunga i en närliggande kyrkokör då vi bodde väst på sta'n, men trivdes inte alls. Rösterna förändras med tiden och det är inte så mycket att göra något åt. Däremot kan jag inte tycka att det är vackert med pipigt darriga pensionärssopraner som sjunger sånger, som de lärt sig på 50-talet. Så den kören klarade jag inte av att fortsätta i.
Glad i hågen tog jag tag i mitt körintresse igen och ringde och kollade läget i den närliggande kyrkan. Och fick samma svar som vanligt: "Vi har tyvärr fullt: 6 altar och 6 sopraner. Jag kan sätta dig på väntelista till nästa termin." Hallå!!! Det handlar om en KYRKOKÖR! I en liten stadsdelskyrka! Något man gör på fritiden - en hobby! Ingen opera-kör eller någon som helst professionell kör. Utan amatörer som ger av sin fritid för att sjunga tillsammans. Kände det precis som om någon ringt och frågat om det fått vara med på vår Cavalier-träning och jag hade svarat att vi är det perfekta antalet tikar och hanar och vi vill inte ha in några fler. Tanken har inte ens föresvävat mig, att svara på det viset.
Nej, jag ställde mig inte på kö. Uppenbarligen vill inte Umeå ha med mig i kör-livet och då får jag väl fortsätta att plåga grannarna genom att sjunga till mitt pianospel.
Ibland är spam bara så kul!
Särskilt när de är automatöversatta. Det följer med en engelsk text också, som är (nästan) lika oförståelig som denna. Tänk att man faktiskt ibland kan bli riktigt road av ett spam!
Subject: Du är nominerad/ You are nominated
Hej,
Apprecierande förra året stöd från den offentliga
till 21 gram,en film från Academy Award-nominerad
direktör Amores perros.
den här nya året beslutade vi att visa uppskattning
till våra många fans och icke fans genom att
organisera ett Promo funktioner för att ge bort
kontant pris till våra fans och också ge privilegier
till icke-fans som kommer att bli våra fans efter att
ha fått våra pengar priser.
Varit en icke fläkt av 21-Gram Du har just vunnit
summan av 600.000 pund.(Sex hundra tusen pund)
För information för att lösa in denna kassa, e-post
till: xxxxx@xxxx.xxx
Tack
Resource Center
Subject: Du är nominerad/ You are nominated
Hej,
Apprecierande förra året stöd från den offentliga
till 21 gram,en film från Academy Award-nominerad
direktör Amores perros.
den här nya året beslutade vi att visa uppskattning
till våra många fans och icke fans genom att
organisera ett Promo funktioner för att ge bort
kontant pris till våra fans och också ge privilegier
till icke-fans som kommer att bli våra fans efter att
ha fått våra pengar priser.
Varit en icke fläkt av 21-Gram Du har just vunnit
summan av 600.000 pund.(Sex hundra tusen pund)
För information för att lösa in denna kassa, e-post
till: xxxxx@xxxx.xxx
Tack
Resource Center
Mer om de sjuka hundarna från Spanien
Ikväll gör Uppdrag Granskning en uppföljning på förra veckans inslag om de sjuka hundarna från Spanien: 20.00 i SVT1.
Se det här!
Det första avsnittet finns att titta på här.
Se det här!
Det första avsnittet finns att titta på här.
tisdag 27 januari 2009
Celiaki – ett folkhälsoproblem
Förut ansågs celiaki (glutenintolerans eller glutenallergi) vara en ovanlig sjukdom som bara barn fick. Numera ökar celiaki i hela västvärlden och särskilt i Sverige.
Jag har själv funderat på samma sak, då jag i och med kostomläggningen insåg att jag själv är känslig mot just gluten. Små mängder går bra, men det krävs inte mycket för att jag ska få rejält magont. Och de glutenfria ersättningsprodukter som finns för t.ex. bröd är i princip alltid så fulla av snabba kolhydrater att det ger negativa effekter åt andra hållet. Inte lätt ibland.
I vilket fall kan man ju ändå fundera på varför celiaki ökat så. Är vi mer uppmärksamma eller är det något annat fel i vår kost? För mycket och för tidig användning av välling med höga glutenhalter? Eller äter vi bara för mycket gluten så att kroppen till slut packar ihop och ger upp? Eller är det något annat i vår mat och miljö som gör oss extra käsnliga? Eller har vi helt enkelt bara blivit mer uppmärksamma och hittat orsaken till magont som annars inte hade diagnosticerats? Värt att fundera över.
Artikel från Newsdesk
Jag har själv funderat på samma sak, då jag i och med kostomläggningen insåg att jag själv är känslig mot just gluten. Små mängder går bra, men det krävs inte mycket för att jag ska få rejält magont. Och de glutenfria ersättningsprodukter som finns för t.ex. bröd är i princip alltid så fulla av snabba kolhydrater att det ger negativa effekter åt andra hållet. Inte lätt ibland.
I vilket fall kan man ju ändå fundera på varför celiaki ökat så. Är vi mer uppmärksamma eller är det något annat fel i vår kost? För mycket och för tidig användning av välling med höga glutenhalter? Eller äter vi bara för mycket gluten så att kroppen till slut packar ihop och ger upp? Eller är det något annat i vår mat och miljö som gör oss extra käsnliga? Eller har vi helt enkelt bara blivit mer uppmärksamma och hittat orsaken till magont som annars inte hade diagnosticerats? Värt att fundera över.
Artikel från Newsdesk
söndag 25 januari 2009
Kycklinggryta - recept
lördag 24 januari 2009
Vår egen moussaka - recept
Ikväll gjorde vi en egen variant på moussaka, som passar på både vanligt folk och low carb-folk.
Vi delade upp formen i två delar:
Ett par lager rå skivad potatis i botten på en ugnssäker form - lagom stor del av formen för de som äter vanlig mat. Lowcarbfolket får ett mycket, mycket glest och tunt lager potatis - eller ingen potatis alls - i sin del av formen, beroende på hur strikt man vill vara.
Gör en köttfärssås på:
Fint hackad charlottenlök
Fint hackad vitlök
Lammfärs (eller nötfärs)
Hackade gröna oliver
3 dl grädde
Lite soja
1 köttbuljongtärning
Salt och vitpeppar
Smör i botten av formen, så inte potatisen fastnar.
Gratinera i 225 grader 25 minuter.
Då det är kvar 10 minuter lägger man på ett lager ost.
Till nästa gång kommer jag nog att blanda i skalad, hackad aubergine också för att göra köttfärsen mindre kompakt.
Till det drack vi en Lomond Syrah 2006 (nr 6606) - 90 kr. Ett förträffligt vin med lagringspotential.
fredag 23 januari 2009
Är öl flytande limpa?
Vi säger ofta i low carb sammanhang att öl kan jämställas med att dricka flytande limpa och till viss del är det sant och till viss del har marknaden ändrat sig och anpassat sig efter den nya tiden.
Tycker det är svårt att hitta korrekta kolhydratinnehåll på olika typer av ölsorter, men gissar på att många burkar öl ligger på ca 10-20 gram kolh/50 cl.
Det finns numera ett antal öl-sorter på marknaden som kallar sig för lågt GI-öl, light-öl, low carb öl eller något liknande. Antalet kolhydrater i dessa öl är ofta reducerade med en viss % kolhydrater.
Som exempel kan vi ta Spendrups Bright (som jag tycker är det godaste av de low carb-öl jag provat), som anger en reducerad mängd på 50% kolhydrater. Jämfört med en annan vanlig ljus öl (enligt Spendrups hemsida), blir det 5 gram kolhydrater/50 cl burk. Faktiskt en mängd kolhydrater som många av oss får plats med i den dagliga kosten. Så man kan nog numera unna sig en kall öl en varm sommardag - om man väljer rätt sort i hyllan!
Trevlig helg på er alla!
Tycker det är svårt att hitta korrekta kolhydratinnehåll på olika typer av ölsorter, men gissar på att många burkar öl ligger på ca 10-20 gram kolh/50 cl.
Det finns numera ett antal öl-sorter på marknaden som kallar sig för lågt GI-öl, light-öl, low carb öl eller något liknande. Antalet kolhydrater i dessa öl är ofta reducerade med en viss % kolhydrater.
Som exempel kan vi ta Spendrups Bright (som jag tycker är det godaste av de low carb-öl jag provat), som anger en reducerad mängd på 50% kolhydrater. Jämfört med en annan vanlig ljus öl (enligt Spendrups hemsida), blir det 5 gram kolhydrater/50 cl burk. Faktiskt en mängd kolhydrater som många av oss får plats med i den dagliga kosten. Så man kan nog numera unna sig en kall öl en varm sommardag - om man väljer rätt sort i hyllan!
Trevlig helg på er alla!
torsdag 22 januari 2009
Low carb är inte bantning
Tycker forum och hemsidor numera mest befolkas av (unga) tjejer med några - som de själva säger - "trivselkilon" som de vill bli av med. Dvs normalviktiga som vill bli underviktiga
Av princip så hjälper jag i princip aldrig sådana människor och brukar rekommendera de någon annan metod: Typ svält... Svält funkar alltid om målet är att se ut som ett skelett. Äter man low carb strävar kroppen mot sin naturliga vikt och de som är extremt smala eller normalviktiga kan ibland gå upp i vikt istället. Det man tappar den första veckan i vikt (ca 3 kg) är i regel bara vatten som kroppen tömmer ur sig.
Low carb handlar om så mycket mer än att bara banta! Börjar man äta low carb med endast bantning som syfte och sedan tänker återgå till vanlig kost igen, så tror jag man kan fixa sin viktnedgång med precis vilken annan diet som helst. För då tillhör man troligen de som vill köra en snabb fix under en kort tid för att sedan återgå till att äta "som vanligt". Och att återgå till att äta som tidigare, brukar också ge tillbaka de gamla kilona. Och så är vi tillbaka i det vanliga jo-jo-bantningskarusellen.
Low carb är ofta det enklaste sättet för en rejält fet person att gå ner i vikt: Man kan äta så man blir mätt och inte känna en konstant hunger. Man får hälsovinster i form av diabetes som blir bättre, magbesvär som försvinner, sockerchocker som inte längre stör tillvaron och ofta också att man blir mindre förkyld och slipper andra infektioner. Det finns hur många som helst som kan vittna om olika hälsovinster som man kan få genom att äta low carb.
Low carb handlar inte alls bara om att gå ner i vikt! Det handlar om att börja leva ett mer hälsosamt liv. Viktminskningen kommer på köpet - OM du nu är överviktig från början vill säga.
Av princip så hjälper jag i princip aldrig sådana människor och brukar rekommendera de någon annan metod: Typ svält... Svält funkar alltid om målet är att se ut som ett skelett. Äter man low carb strävar kroppen mot sin naturliga vikt och de som är extremt smala eller normalviktiga kan ibland gå upp i vikt istället. Det man tappar den första veckan i vikt (ca 3 kg) är i regel bara vatten som kroppen tömmer ur sig.
Low carb handlar om så mycket mer än att bara banta! Börjar man äta low carb med endast bantning som syfte och sedan tänker återgå till vanlig kost igen, så tror jag man kan fixa sin viktnedgång med precis vilken annan diet som helst. För då tillhör man troligen de som vill köra en snabb fix under en kort tid för att sedan återgå till att äta "som vanligt". Och att återgå till att äta som tidigare, brukar också ge tillbaka de gamla kilona. Och så är vi tillbaka i det vanliga jo-jo-bantningskarusellen.
Low carb är ofta det enklaste sättet för en rejält fet person att gå ner i vikt: Man kan äta så man blir mätt och inte känna en konstant hunger. Man får hälsovinster i form av diabetes som blir bättre, magbesvär som försvinner, sockerchocker som inte längre stör tillvaron och ofta också att man blir mindre förkyld och slipper andra infektioner. Det finns hur många som helst som kan vittna om olika hälsovinster som man kan få genom att äta low carb.
Low carb handlar inte alls bara om att gå ner i vikt! Det handlar om att börja leva ett mer hälsosamt liv. Viktminskningen kommer på köpet - OM du nu är överviktig från början vill säga.
onsdag 21 januari 2009
GI-kosten lika bra som diabetsmedicin
Det visste vi väl redan? Att GI-kost har lika gynnsam effekt som tabletter för typ 2-diabetiker? Jag blir lika förvånad varje gång, då jag ser diabetiker som äter socker och sedan bara ökar på insulinet. Är också fortfarande uppriktigt fundersam till varför man inte ger en allmän rekommendation till diabetiker av typ 2 (åldersdiabetes) att dra ner på kolhydraterna och bannlysa sockret helt och hållet?
Många diabetiker av typ 2 har fått rekommendationen att dra ner på fettet och äta "sunt", men att det inte är farligt att "fuska" ibland. Begreppet "ibland" är rätt svävande och "ibland" verkar inträffa väldigt ofta.
Nonsens att man kan fuska ibland, säger jag. Diabetes = sockersjuka. Utan är man sockersjuk, dvs blir sjuk av socker, ska man inte äta socker.
Läs mer i SvD.
Många diabetiker av typ 2 har fått rekommendationen att dra ner på fettet och äta "sunt", men att det inte är farligt att "fuska" ibland. Begreppet "ibland" är rätt svävande och "ibland" verkar inträffa väldigt ofta.
Nonsens att man kan fuska ibland, säger jag. Diabetes = sockersjuka. Utan är man sockersjuk, dvs blir sjuk av socker, ska man inte äta socker.
Läs mer i SvD.
tisdag 20 januari 2009
Det är skillnad på ägg och ägg
måndag 19 januari 2009
En Cavalier tar inte mycket plats
söndag 18 januari 2009
Low carb är lätt!
Low carb är inte komplicerat! Man behöver inte hålla koll på fettprocent, ratios, energiprocent eller räkna kalorier. Man behöver inte heller övergå till att lägga en bit smör eller cocosfett i kaffet. Eller dricka grädde istället för mjölk. Däremot kan man äta god mat med gott samvete.
Low carb är lätt! Räkna antalet kolhydrater du äter! Ät normala portioner kött och fisk. Och sedan lägger du till fet mat tills du blir lagom mätt. Fet mat kan vara fet ost, smör, grädde eller till och med cocosfett om du gillar det.
Low carb är lätt! Kött och fisk i alla former är 0 (noll!) kolhydrater. Flytande mejeriprodukter har några få och ovanjordsgrönsakerna lite mer. Nötter är OK i måttliga mängder. Rotfrukter, ris, pasta och bröd har alldeles för mycket kolhydrater, så de ska du ändå inte äta över huvud taget. Socker är ett gift man ska undvika som pesten.
Low carb är lätt! Det finns massor av tabeller att skriva ut och använda för att hålla reda på hur många kolhydrater du äter. Vill du inte använda något datorbaserat program (som min matdagbok) så gör du bara iordning ett anteckningsblock där du för varje måltid skriver ner antalet kolhydrater du äter. Skriv ut ett par listor över kolhydratinnehållet som du lägger i köket, i handväskan och på jobbet, så att du alltid kan slå upp olika livsmedel. Efter ett tag sitter dina vanligaste livsmedel i huvudet.
Low carb är lätt! Håll dig under 60 gram per dag och sikta mot 30-40 gram per dag så klarar sig de flesta alldeles utmärkt. Vissa säger sig måsta ligga nere på under 20 gram/dag, men i regel så har de istället ökat på fettmängden rejält istället.
Low carb är lätt! Finns nog inget enklare sätt att äta, eftersom reglerna är så enkla:
Håll nere på antalet kolhydrater och ät tills du är lagom mätt!
Low carb är lätt! Räkna antalet kolhydrater du äter! Ät normala portioner kött och fisk. Och sedan lägger du till fet mat tills du blir lagom mätt. Fet mat kan vara fet ost, smör, grädde eller till och med cocosfett om du gillar det.
Low carb är lätt! Kött och fisk i alla former är 0 (noll!) kolhydrater. Flytande mejeriprodukter har några få och ovanjordsgrönsakerna lite mer. Nötter är OK i måttliga mängder. Rotfrukter, ris, pasta och bröd har alldeles för mycket kolhydrater, så de ska du ändå inte äta över huvud taget. Socker är ett gift man ska undvika som pesten.
Low carb är lätt! Det finns massor av tabeller att skriva ut och använda för att hålla reda på hur många kolhydrater du äter. Vill du inte använda något datorbaserat program (som min matdagbok) så gör du bara iordning ett anteckningsblock där du för varje måltid skriver ner antalet kolhydrater du äter. Skriv ut ett par listor över kolhydratinnehållet som du lägger i köket, i handväskan och på jobbet, så att du alltid kan slå upp olika livsmedel. Efter ett tag sitter dina vanligaste livsmedel i huvudet.
Low carb är lätt! Håll dig under 60 gram per dag och sikta mot 30-40 gram per dag så klarar sig de flesta alldeles utmärkt. Vissa säger sig måsta ligga nere på under 20 gram/dag, men i regel så har de istället ökat på fettmängden rejält istället.
Low carb är lätt! Finns nog inget enklare sätt att äta, eftersom reglerna är så enkla:
Håll nere på antalet kolhydrater och ät tills du är lagom mätt!
lördag 17 januari 2009
Dyrt, gott och enkelt
Till det: Tatachilla Shiraz 2006 (nr 6584) - 119 kr.
Har idag jobbat med det (nästan) sista som återstod av golven och behövde en snabb middag. Tänk vad underbart det är att äta low carb!
Kvicksilver är farligt - men inte i hemmet?
Måste snart sluta läsa tidningen, för idag var det ytterligare en sådan där miljönyhet som man inte förstår logiken i. För miljöns skull kan man utsätta vanliga människor för risken att bli kvicksilverförgiftade.
Regeringen förbjuder all användning av kvicksilver från den 1 juni 2009.
Det är väl egentligen en bra sak. Kvicksilver är en farlig icke nedbrytbar tungmetall som är ett miljöggift som orsakar stor skada om det hanteras fel. Att ha det i munnen i form av amalgam eller i febertermometrar känns inte som en bra idé, då det finns fullgoda alternativ. Huruvida industrin som använder kvicksilver i sina kemiska processer också har fullgoda alternativ, vet jag inte, men förutsätter att regeringen vet att så är fallet.
Vi blev ju också "Bror Duktig" igen eftersom vi, tillsammans med Norge, är ett av de länder i världen som har de hårdaste reglerna för kvicksilver.
- men -
Samtidigt förbjuder EU också glödlampor, för att uppmana oss att använda lågenergilampor. Att vi sedan drar på elementet inomhus för att vi lågenergilamporna inte avger lika mycket värme som vanliga glödlampor, har man väl räknat in i energivinsten hoppas jag?
- Och - lågenergilampor innehåller just kvicksilver! Så då är det plötsligt OK att använda kvicksilver - trots att det är så farligt att Sverige just har förbjudit all användning av det?
Man kan på Kemikalieinspektionens hemsida läsa vad man ska göra om en lågenergilampa exploderar då den är varm. Man ska öppna alla fönster och gå ut ur rummet för att inte inandas ångorna. Samla upp resterna med en bit styv kartong, lägga dem i en glasburk med lock. Och inte använda dammsugaren för att minimera luftspridning och öka risken för inandning. Hur stor är inte risken att man råkar göra fel, då man snabbt försöker ta hand om den exploderade lampan och samtidigt hålla undan barn och husdjur?
Man förbjuder alltså användningen av kvicksilver för att skona miljön, men uppmanar oss att använda det i hemmet, med risk för att vi människor blir kvicksilverförgiftade om en lampa går sönder?
Nu blir jag snurrig igen eftersom jag inte förstår logiken.
Kan vi inte någon gång få en lag som faktiskt gör tillvaron bättre och säkrare för oss medborgare? Som att vi garanteras en god hälsa genom att äta bra och närproducerad mat?
Titta över alla konstiga tillsatser i maten, istället för att utsätta oss för risken att bli kvicksilverförgiftade i vårt eget hem!
Regeringen förbjuder all användning av kvicksilver från den 1 juni 2009.
Det är väl egentligen en bra sak. Kvicksilver är en farlig icke nedbrytbar tungmetall som är ett miljöggift som orsakar stor skada om det hanteras fel. Att ha det i munnen i form av amalgam eller i febertermometrar känns inte som en bra idé, då det finns fullgoda alternativ. Huruvida industrin som använder kvicksilver i sina kemiska processer också har fullgoda alternativ, vet jag inte, men förutsätter att regeringen vet att så är fallet.
Vi blev ju också "Bror Duktig" igen eftersom vi, tillsammans med Norge, är ett av de länder i världen som har de hårdaste reglerna för kvicksilver.
- men -
Samtidigt förbjuder EU också glödlampor, för att uppmana oss att använda lågenergilampor. Att vi sedan drar på elementet inomhus för att vi lågenergilamporna inte avger lika mycket värme som vanliga glödlampor, har man väl räknat in i energivinsten hoppas jag?
- Och - lågenergilampor innehåller just kvicksilver! Så då är det plötsligt OK att använda kvicksilver - trots att det är så farligt att Sverige just har förbjudit all användning av det?
Man kan på Kemikalieinspektionens hemsida läsa vad man ska göra om en lågenergilampa exploderar då den är varm. Man ska öppna alla fönster och gå ut ur rummet för att inte inandas ångorna. Samla upp resterna med en bit styv kartong, lägga dem i en glasburk med lock. Och inte använda dammsugaren för att minimera luftspridning och öka risken för inandning. Hur stor är inte risken att man råkar göra fel, då man snabbt försöker ta hand om den exploderade lampan och samtidigt hålla undan barn och husdjur?
Man förbjuder alltså användningen av kvicksilver för att skona miljön, men uppmanar oss att använda det i hemmet, med risk för att vi människor blir kvicksilverförgiftade om en lampa går sönder?
Nu blir jag snurrig igen eftersom jag inte förstår logiken.
Kan vi inte någon gång få en lag som faktiskt gör tillvaron bättre och säkrare för oss medborgare? Som att vi garanteras en god hälsa genom att äta bra och närproducerad mat?
Titta över alla konstiga tillsatser i maten, istället för att utsätta oss för risken att bli kvicksilverförgiftade i vårt eget hem!
fredag 16 januari 2009
Ecodriving och hur less jag är på alla miljömuppar
Två intressanta nyheter samma dag som stärker mig i min tro att vi vanliga medborgare mer eller mindre är några sorts försökskaniner för en massa miljömuppar som hittar på en massa saker i miljömedvetenhetens namn, bara i uppfostringssyfte. Och mest bara för att man själva kan slå sig för bröstet och tala om hur duktiga de är. Dessa miljömuppar gör bara vår vardag ännu mer komplicerad, kravfylld och stressig. Utan att det har någon egentlig betydelse för miljön i slutänden. Och riskerar att folk faktiskt kan DÖ pga deras råd!
Har tidigare läst att det snart är dags för ett generellt införandet av kompostering av matavfall i våra lägenheter, där vi själva ska samla på oss ännu mer sopor inomhus för att bära till rätt kärl, på andra sidan bostadsområdet. För att ge de boende en morot, så höjer man avgiften på den service man idag redan har. En morot trodde jag var något positivt - en belöning. Att dubblera avgiften, är att straffa de som inte anammar de nya reglerna. Man ska inte blanda bort korten utan kalla saker för dess rätta namn.
Tycker inte om att måsta samla och sortera ännu mer sopor i en 70-tals-lägenhet, som inte alls är anpassad för detta. Jag tycker också det är äckligt med sopor hemma. Skit ska kastas direkt och inte sparas hemma i lägenheten. De gamla köken och husen är anpassade för att man ska slänga soporna i en sophink under köksbänken. Och när sophinken var full, så slängde man den i (det nu igenplomberade) sopnedkastet. Vilket gjorde att man sällan hade gamla sopor eller matrester hemma i innemiljön, utan att de snabbt åkte ut ur köket och in i soprummet. Bygger man nytt, finns det en poäng med att bygga efter de nya normer som gäller idag för sopsortering. Men i gamla lägenheter, har vi inte samma möjligheter, eftersom grundtanken var en helt annan.
Eller det nya att vi ska sortera ut de mjuka plasten - trots att det inte verkar finns någon möjlighet att ta hand om den. Den hälls fortfarande tillsammans med annat avfall. Sortering bara i uppfostringssyfte alltså. Artikel från VK.se
Sedan det intressanta exprimentet med ECOdriving, vilket går ut på att man ska planera körningen och använda bromsarna så lite som möjligt. Att köra försiktig och hålla hastighetsgränserna är en sak, men att inte använda bromsarna, så att de till slut rostar ihop och blir oanvändbara är väl ändå att dra det för långt? Det är en tyst kunskap hos Vägverket och de som införde konceptet i Sverige. Men tyst kunskap som handlar om att rädda liv måste väl upp i ljuset och inte stanna kvar i huset?
Citat från SR.se:
"Magnus Nilsson, som är trafikexpert på Naturskyddsföreningen, menar att fördelarna uppväger nackdelarna med miljökörning.
– Det blir farligare när man gör fort, det går åt mer soppa, man skitar ner mer, det kostar mer pengar och bilen slits mer. Så det är helt enkelt bara dumt att inte köra lugnt och stilla, både för plånboken, miljön och säkerheten, säger han.
Och då kan det vara värt att det blir lite problem med bromsarna?
– Ja, jag tror ändå att man får en säkrare körning."
Underförstått: Att många inte vet exakt hur ofta man måste motionera bromsarna för att de ska vara till 100% fungerande, eftersom de flesta av oss bara är användare av våra bilar och inga bilmekaniker, är en liten bieffekt som man får ta. Och att någon kanske kommer att stryka med eller orsaka andras död i trafiken, får man också ta. Allt i miljömedvetenhetens namn. För vi sparar ju bensin medan vi lever och kan köra på vägen.
Detta borde blåsts upp som en stor SKANDAL - men göms i en liten notis bland alla andra nyheter.
Och samma dag: Ett inslag om att låginkomsttagare som varken sopsorterar eller handlar ekologisk mat sammantaget är bra mycket mer miljövänliga än de som tjänar mer och har råd med stora villor och kör miljöbilar.
Tycker miljödebatten i Sverige mer och mer handlar om att "rör inte min fritidsbåt eller flygresa till Thailand!" Istället fokuserar vi på livsfarlig ecodriving och sopsortering. Något som egentligen inte berör vårt sätt att leva alls (förutom att vi då kan minska folkmängden genom att några fler dör i trafiken). Och de som har råd, kan ändå köpa sig fria från sådana pålagor.
Jag tror stenhårt på att köpa och producera så mycket som möjligt lokalt. Mat som vi kan odla och förädla på bästa tänkbara sätt för att bevara de naturliga näringsinnehållet. Det kan inte vara miljömässigt försvarbart med alla dessa bränsleslukande transporter, inte bara inom landet utan över hela världen, med råvaror som finns på ett ställe, transporteras till andra sidan jorden för att sedan komma tillbaka och säljas som färdig produkt där det ursprungligen kom från. Vansinne!
Och titta ut i världen och inse hur liten vår svenska påverkan är på miljön och gör något åt de verkligt stora miljöbovarna istället. Att Sverige ska leka "Bror Duktig", då vi redan idag tillhör ett av världens renaste länder, håller på att tära på mångas tålamod. I varje fall mitt.
Har tidigare läst att det snart är dags för ett generellt införandet av kompostering av matavfall i våra lägenheter, där vi själva ska samla på oss ännu mer sopor inomhus för att bära till rätt kärl, på andra sidan bostadsområdet. För att ge de boende en morot, så höjer man avgiften på den service man idag redan har. En morot trodde jag var något positivt - en belöning. Att dubblera avgiften, är att straffa de som inte anammar de nya reglerna. Man ska inte blanda bort korten utan kalla saker för dess rätta namn.
Tycker inte om att måsta samla och sortera ännu mer sopor i en 70-tals-lägenhet, som inte alls är anpassad för detta. Jag tycker också det är äckligt med sopor hemma. Skit ska kastas direkt och inte sparas hemma i lägenheten. De gamla köken och husen är anpassade för att man ska slänga soporna i en sophink under köksbänken. Och när sophinken var full, så slängde man den i (det nu igenplomberade) sopnedkastet. Vilket gjorde att man sällan hade gamla sopor eller matrester hemma i innemiljön, utan att de snabbt åkte ut ur köket och in i soprummet. Bygger man nytt, finns det en poäng med att bygga efter de nya normer som gäller idag för sopsortering. Men i gamla lägenheter, har vi inte samma möjligheter, eftersom grundtanken var en helt annan.
Eller det nya att vi ska sortera ut de mjuka plasten - trots att det inte verkar finns någon möjlighet att ta hand om den. Den hälls fortfarande tillsammans med annat avfall. Sortering bara i uppfostringssyfte alltså. Artikel från VK.se
Sedan det intressanta exprimentet med ECOdriving, vilket går ut på att man ska planera körningen och använda bromsarna så lite som möjligt. Att köra försiktig och hålla hastighetsgränserna är en sak, men att inte använda bromsarna, så att de till slut rostar ihop och blir oanvändbara är väl ändå att dra det för långt? Det är en tyst kunskap hos Vägverket och de som införde konceptet i Sverige. Men tyst kunskap som handlar om att rädda liv måste väl upp i ljuset och inte stanna kvar i huset?
Citat från SR.se:
"Magnus Nilsson, som är trafikexpert på Naturskyddsföreningen, menar att fördelarna uppväger nackdelarna med miljökörning.
– Det blir farligare när man gör fort, det går åt mer soppa, man skitar ner mer, det kostar mer pengar och bilen slits mer. Så det är helt enkelt bara dumt att inte köra lugnt och stilla, både för plånboken, miljön och säkerheten, säger han.
Och då kan det vara värt att det blir lite problem med bromsarna?
– Ja, jag tror ändå att man får en säkrare körning."
Underförstått: Att många inte vet exakt hur ofta man måste motionera bromsarna för att de ska vara till 100% fungerande, eftersom de flesta av oss bara är användare av våra bilar och inga bilmekaniker, är en liten bieffekt som man får ta. Och att någon kanske kommer att stryka med eller orsaka andras död i trafiken, får man också ta. Allt i miljömedvetenhetens namn. För vi sparar ju bensin medan vi lever och kan köra på vägen.
Detta borde blåsts upp som en stor SKANDAL - men göms i en liten notis bland alla andra nyheter.
Och samma dag: Ett inslag om att låginkomsttagare som varken sopsorterar eller handlar ekologisk mat sammantaget är bra mycket mer miljövänliga än de som tjänar mer och har råd med stora villor och kör miljöbilar.
Tycker miljödebatten i Sverige mer och mer handlar om att "rör inte min fritidsbåt eller flygresa till Thailand!" Istället fokuserar vi på livsfarlig ecodriving och sopsortering. Något som egentligen inte berör vårt sätt att leva alls (förutom att vi då kan minska folkmängden genom att några fler dör i trafiken). Och de som har råd, kan ändå köpa sig fria från sådana pålagor.
Jag tror stenhårt på att köpa och producera så mycket som möjligt lokalt. Mat som vi kan odla och förädla på bästa tänkbara sätt för att bevara de naturliga näringsinnehållet. Det kan inte vara miljömässigt försvarbart med alla dessa bränsleslukande transporter, inte bara inom landet utan över hela världen, med råvaror som finns på ett ställe, transporteras till andra sidan jorden för att sedan komma tillbaka och säljas som färdig produkt där det ursprungligen kom från. Vansinne!
Och titta ut i världen och inse hur liten vår svenska påverkan är på miljön och gör något åt de verkligt stora miljöbovarna istället. Att Sverige ska leka "Bror Duktig", då vi redan idag tillhör ett av världens renaste länder, håller på att tära på mångas tålamod. I varje fall mitt.
Vad är fascinationen med att försöka dricka sig smal?
Nu har trenden även nått low carb-världen: Man ska för att hitta en genväg till sin viktminskning dricka enbart äggmjölk morgon, middag och kväll.
Ett standardrecept på äggmjölk för en portion är:
2 ägg (eller 1 ägg + en äggula)
50 gram smör/kokosfett
2-3 dl hett vatten som vispas ihop med äggen och smälter fettet.
Smaksätt ev. med kaffe, kakao, vanilj, sötningsmedel.
Fungerar bra som måltidsersättning ibland. Frukost för de som har svårt att äta på morgonen och kan till och med användas i kaffet.
Jag undrar bara: Varför? Vad är skillnaden på att dricka i sig ägg och smör, jämfört med att äta dem i omelettform? Och jag som brukar försvara low carb med näbbar och klor kan hålla med motståndarna att en sådan ensidig kost, lär man snabbt tröttna på. Dessutom ligger protein-nivån precis på den nedre gränsen. Risken finns att man börjar tära på musklerna. Att enbart dricka äggmjölk flera dagar i rad, är för mig ingen större skillnad jämfört med att äta Rikshospitalets löksoppa eller köra ananas-dieten. Sedan må det vara hur mycket low carb som helst.
Antalet kalorier/dag blir inte få - så någon svält-effekt uppnår man inte (till skillnad mot VLCD som bygger på att hålla nere antalet kalorier genom att dricka pulversoppor som ändå ska ge tillräcklig mättnadskänsla).
Räknar jag på 4 mål äggmjök/dag (2 ägg varje gång och 50 gram smör), så blir det: 2066 KCal/dag.
Tycker också att trenden börjar gå över styr när det gäller att den allmänna uppfattningen i LCHF-världen om hur mycket rent fett man bör äta. Att äta (eller dricka!) ett kvarts kilo rent smör varje dag, känns inte som något naturligt sätt att äta det heller, lika lite som det är naturligt att dricka minimjölk och äta lättmargarin. Och istället för att hålla fettet på en rimlig nivå, så ratar man grönsalladen för att den innehåller 2 gram kolhydrater/100 gram. Den som säger sig gå upp i vikt av att äta grönsallad, ska nog titta över vad den stoppar i munnen för övrigt också.
Att byta till low carb mat handlar inte bara om att gå ner i vikt. Det handlar om att hitta ett sätt att äta som vissa av oss fungerar bra på, eftersom våra kroppar fungera på ett optimalt sätt då. Snabba fixar och överdrivna matvanor tror jag man ska vara försiktig med att införliva som något som är en naturlig del av low carb. För det här är en kost för resten av livet.
Ett standardrecept på äggmjölk för en portion är:
2 ägg (eller 1 ägg + en äggula)
50 gram smör/kokosfett
2-3 dl hett vatten som vispas ihop med äggen och smälter fettet.
Smaksätt ev. med kaffe, kakao, vanilj, sötningsmedel.
Fungerar bra som måltidsersättning ibland. Frukost för de som har svårt att äta på morgonen och kan till och med användas i kaffet.
Jag undrar bara: Varför? Vad är skillnaden på att dricka i sig ägg och smör, jämfört med att äta dem i omelettform? Och jag som brukar försvara low carb med näbbar och klor kan hålla med motståndarna att en sådan ensidig kost, lär man snabbt tröttna på. Dessutom ligger protein-nivån precis på den nedre gränsen. Risken finns att man börjar tära på musklerna. Att enbart dricka äggmjölk flera dagar i rad, är för mig ingen större skillnad jämfört med att äta Rikshospitalets löksoppa eller köra ananas-dieten. Sedan må det vara hur mycket low carb som helst.
Antalet kalorier/dag blir inte få - så någon svält-effekt uppnår man inte (till skillnad mot VLCD som bygger på att hålla nere antalet kalorier genom att dricka pulversoppor som ändå ska ge tillräcklig mättnadskänsla).
Räknar jag på 4 mål äggmjök/dag (2 ägg varje gång och 50 gram smör), så blir det: 2066 KCal/dag.
| Kolh | Fett | Prot | |
| 7 g | 204.4 g | 56.6 g | |
| %-fördelning av KCal | |||
| 1 % | 87 % | 11 % | |
- Är det vår vanliga längtan efter en snabb fix och att man tror att det går fortare med viktminskningen genom att man dricker. För rimligtvis borde förbränningen bara densamma om man äter fast mat med samma sammansättning?
- Är det vår stressade tid som man uppfinner genvägar för att snabbt få i sig föda: Men går det fortare att till varje mål göra en laddning äggmjölk jämfört med att göra en äggröra?
- Eller måste man göra något överdrivet för att verkligen känna att man gjort en verklig insats? Det räcker inte att bara lägga om kosten och vänta på att kilona ska försvinna i en för kroppen lämplig takt?
- Eller är det fler och fler normalviktiga som tar till varje halmstrå, för att bli lite mindre normalviktiga (dvs underviktiga)? Och man tror att low carb är precis som vilken annan bantningsmetod som helst?
Tycker också att trenden börjar gå över styr när det gäller att den allmänna uppfattningen i LCHF-världen om hur mycket rent fett man bör äta. Att äta (eller dricka!) ett kvarts kilo rent smör varje dag, känns inte som något naturligt sätt att äta det heller, lika lite som det är naturligt att dricka minimjölk och äta lättmargarin. Och istället för att hålla fettet på en rimlig nivå, så ratar man grönsalladen för att den innehåller 2 gram kolhydrater/100 gram. Den som säger sig gå upp i vikt av att äta grönsallad, ska nog titta över vad den stoppar i munnen för övrigt också.
Att byta till low carb mat handlar inte bara om att gå ner i vikt. Det handlar om att hitta ett sätt att äta som vissa av oss fungerar bra på, eftersom våra kroppar fungera på ett optimalt sätt då. Snabba fixar och överdrivna matvanor tror jag man ska vara försiktig med att införliva som något som är en naturlig del av low carb. För det här är en kost för resten av livet.
torsdag 15 januari 2009
Tvätta håret med bara balsam - gett upp
Har gett upp. Tror inte att denna metod är något för långa, blonda, nordiska år med tunna hårstrån. Passar troligen mycket bättre till ett mörkt, kraftigt, kort, hår då det inte är lika stor skillnad på färgen på ett nytvättat, och ett lite fetare hår.
Jag orkade inte längre, utan tog fram schampoflaskan, schamponerade två gånger och hällde i massor med balsam. Så skönt. Och håret känns äntligen rent igen!
Är väl snart en månad sedan jag slutade tvätta håret med schampo och började med att bara använda balsam.
Det har varit upp och ned måste jag säga och jag har varit nära att gett upp flera gånger. Första veckan var rent vidrig: Håret blev som en stor fett-blobba och kändes inte alls fräscht. Men efter ca två veckor verkade håret ha anpassat sig alltmer och nu har det kommit i bättre balans. Dock inte i tillräcklig balans.
Den stora skillnaden är att håret egentligen aldrig känns så där luftigt nytvättat, utan alltid som om det vore dagen efter en hårtvätt. Det blir lite styvare och har fått den fördelen att min långa lugg numera inte behöver sättas upp med hårspänne utan ligger där den ska ändå. Men - det blir fett direkt. Jag är van att tvätta det varannan dag och kan klara mig med var tredje om det skulle knipa, men nu är det som en stor fett-blobba dag två redan och måste balsamtvättas.
Kammar man håret typ varje timme, så ser det rätt OK ut, men glöm bort det en stund och man ser ut som om man sovit i tält med scouterna en vecka i fält.
De utlovade lockarna finns faktiskt där! Eftersom håret är styvare, så håller sig lockarna ända till nästa tvätt, istället för att försvinna dagen efter man sovit på dem.
Det tar också mycket längre tid för håret att torka. Jag gillar inte att blåsa det torrt till vardags och det brukar torka inom rimlig tid i varje fall, men nu tar det halva dagen.
Viktigt har jag insett, är att det bara är själva hårbotten som ska tvättas rent med balsamen. Massera in balsam noga och över hela hårbotten. Det kommer att rinna ut tillräckligt mycket balsam ändå i hårspetsarna när man sköljer bort det, för att det ska ge effekt. Har tagit för mycket i själva håret ibland och då blir håret inte rent utan extremt fett extremt snabbt. Jag har ju långt hår och lång lugg och det går åt en hel del balsam för att hela hårbotten ska bli behandlad (kan inte säga schamponerad och balsamerad ger fel associationer!).
Fördel
Nackdel
Jag orkade inte längre, utan tog fram schampoflaskan, schamponerade två gånger och hällde i massor med balsam. Så skönt. Och håret känns äntligen rent igen!
Är väl snart en månad sedan jag slutade tvätta håret med schampo och började med att bara använda balsam.
Det har varit upp och ned måste jag säga och jag har varit nära att gett upp flera gånger. Första veckan var rent vidrig: Håret blev som en stor fett-blobba och kändes inte alls fräscht. Men efter ca två veckor verkade håret ha anpassat sig alltmer och nu har det kommit i bättre balans. Dock inte i tillräcklig balans.
Den stora skillnaden är att håret egentligen aldrig känns så där luftigt nytvättat, utan alltid som om det vore dagen efter en hårtvätt. Det blir lite styvare och har fått den fördelen att min långa lugg numera inte behöver sättas upp med hårspänne utan ligger där den ska ändå. Men - det blir fett direkt. Jag är van att tvätta det varannan dag och kan klara mig med var tredje om det skulle knipa, men nu är det som en stor fett-blobba dag två redan och måste balsamtvättas.
Kammar man håret typ varje timme, så ser det rätt OK ut, men glöm bort det en stund och man ser ut som om man sovit i tält med scouterna en vecka i fält.
De utlovade lockarna finns faktiskt där! Eftersom håret är styvare, så håller sig lockarna ända till nästa tvätt, istället för att försvinna dagen efter man sovit på dem.
Det tar också mycket längre tid för håret att torka. Jag gillar inte att blåsa det torrt till vardags och det brukar torka inom rimlig tid i varje fall, men nu tar det halva dagen.
Viktigt har jag insett, är att det bara är själva hårbotten som ska tvättas rent med balsamen. Massera in balsam noga och över hela hårbotten. Det kommer att rinna ut tillräckligt mycket balsam ändå i hårspetsarna när man sköljer bort det, för att det ska ge effekt. Har tagit för mycket i själva håret ibland och då blir håret inte rent utan extremt fett extremt snabbt. Jag har ju långt hår och lång lugg och det går åt en hel del balsam för att hela hårbotten ska bli behandlad (kan inte säga schamponerad och balsamerad ger fel associationer!).
Fördel
- Håret är jättefint samma dag det tvättats.
- Lockarna kommer fram.
- Håret blir lite stelare och ligger bättre (på mig i varje fall).
Nackdel
- Jag fick massor med mjäll.
- Håret blir som en stor fett-blobba redan dag två och ser verkligen fett och stripigt ut.
Importerade spanska gathundar
Du som har funderat på att importera en hund från Julie Rescue -
Titta på denna film: Uppdrag Granskning
Sjuka hundar med förfalskade pass som skeppas i 100-tal till Sverige, enligt Uppdrag Granskning.
Och sedan slutar du upp med att använda ordet "adoptera" då det gäller att köpa omplacerade hundar. En hund köper man, omplacerar eller importerar. Men adopterar dem - det gör man inte.
Funderar du på att köpa en omplaceringshund, lite äldre valp eller vuxen hund, så kontakta den rasklubb vars ras du är intresserad av. I princip alla rasklubbar inom SKK har ett omplaceringsombud som hjälper till att förmedla kontakter eller har listor på hundar som väntar på nya hem. För även om vi alla har som ambition att våra hundar ska leva med oss resten av deras liv, så kan saker hända som gör att man måste omplacera sin hund: Exemplevis ändrade familjeförhållanden, byte av jobb, sjukdom eller dödsfall. Det finns massor med fina, trevliga, genomhärliga svenska hundar som behöver få en ny husse eller matte.
Glöm inte heller de vuxna hundar som finns i olika hundhem eller omplaceras av privatpersoner.
Oavsett varifrån din omplacerade hund kommer: Ställ massor med frågor om hundens tidigare historia. Var noga och begär en tydlig förklaring till orsaken till omplaceringen. Ibland handlar det om rena problem-hundar där säljaren försöker gömma och förringa hundens problem. Jag säger inte att man aldrig ska ta hand om en problemhund, men däremot ska man vara fullt klar över vilket arbete man tar på sig. Försök att ta referenser på kullsyskon och hör hur de har utvecklats. Kolla med så många personer du kan tänka dig och kontrollera hundens historia. Se till att alla papper (ev. stamtavla, veterinärintyg och köpekontrakt) är i ordning.
Men "adoptera" inte en "gathund"!
Tycker SKK skrivit ett bra pressmeddelande
Titta på denna film: Uppdrag Granskning
Sjuka hundar med förfalskade pass som skeppas i 100-tal till Sverige, enligt Uppdrag Granskning.
Och sedan slutar du upp med att använda ordet "adoptera" då det gäller att köpa omplacerade hundar. En hund köper man, omplacerar eller importerar. Men adopterar dem - det gör man inte.
Funderar du på att köpa en omplaceringshund, lite äldre valp eller vuxen hund, så kontakta den rasklubb vars ras du är intresserad av. I princip alla rasklubbar inom SKK har ett omplaceringsombud som hjälper till att förmedla kontakter eller har listor på hundar som väntar på nya hem. För även om vi alla har som ambition att våra hundar ska leva med oss resten av deras liv, så kan saker hända som gör att man måste omplacera sin hund: Exemplevis ändrade familjeförhållanden, byte av jobb, sjukdom eller dödsfall. Det finns massor med fina, trevliga, genomhärliga svenska hundar som behöver få en ny husse eller matte.
Glöm inte heller de vuxna hundar som finns i olika hundhem eller omplaceras av privatpersoner.
Oavsett varifrån din omplacerade hund kommer: Ställ massor med frågor om hundens tidigare historia. Var noga och begär en tydlig förklaring till orsaken till omplaceringen. Ibland handlar det om rena problem-hundar där säljaren försöker gömma och förringa hundens problem. Jag säger inte att man aldrig ska ta hand om en problemhund, men däremot ska man vara fullt klar över vilket arbete man tar på sig. Försök att ta referenser på kullsyskon och hör hur de har utvecklats. Kolla med så många personer du kan tänka dig och kontrollera hundens historia. Se till att alla papper (ev. stamtavla, veterinärintyg och köpekontrakt) är i ordning.
Men "adoptera" inte en "gathund"!
Tycker SKK skrivit ett bra pressmeddelande
Kaffedrickande i medelåldern kan minska risken för demens/Alzheimers sjukdom
Vilken bra ursäkt för att dricka kaffe:
Kaffedrickande i medelåldern kan minska risken för demens/Alzheimers sjukdom (AD) senare i livet.
Jo, det blir ett par koppar varje dag... Jag kan erkänna... Och jag är ju i medelålden.
Och med tanke på hur bra mat jag äter, så undrar jag om jag kommer att slå något sorts åldersrekord? Man kan ju hoppas i varje fall, på att bli en pigg gumma med sinnena i behåll.
Kaffedrickande i medelåldern kan minska risken för demens/Alzheimers sjukdom (AD) senare i livet.
Jo, det blir ett par koppar varje dag... Jag kan erkänna... Och jag är ju i medelålden.
Och med tanke på hur bra mat jag äter, så undrar jag om jag kommer att slå något sorts åldersrekord? Man kan ju hoppas i varje fall, på att bli en pigg gumma med sinnena i behåll.
onsdag 14 januari 2009
Fokusera på vad man får äta - inte vad man INTE får äta!
Inte konstigt att många misslyckas med att hålla olika dieter - eller sin vikt över huvud taget - när man fokuserar på vad man inte får äta och vad man inte "tycker om". Att vara allergisk eller bli sjuk av vissa livsmedel är en sak - men att bara bestämt sig för att man inte gillar vissa saker - det är bara att tala om att man inte är mogen att anamma en ny kost över huvud taget. Tänker man ändå äta precis det man gjort förut, är det väl ingen idé att göra en förändring? För om jag nu bara gillar godis, choklad och chips, lite kyckling ibland, men ägg, ost, rött kött och fisk tänker jag aldrig äta för det är inget gott. Ja, då måste det givetvis finnas en diet där just min mat finns med som jag gillar, för att prova på nya saker - det tänker jag inte göra!
Vill du ändra ditt sätt att äta - måste du också vara villig att prova på ny mat! Smaken ändras allt eftersom och en som är van vid söt mat och snabba kolhydrater kommer att ha det jättejobbigt till en början - innan man vant sig vid de nya smakerna. Sötma förstärker smaker och tillsätts ofta i liten mängd av stjärnkockarna just av den anledningen. Äter man snabba kolhydrater får man en sockerkick - som inte kommer då man äter mat med lågt GI - en effekt som många kommer att sakna. Kryddningen av maten brukar också ändras, då man inte längre dämpar smaken med ett berg av pasta utan verkligen får de rena smakerna i munnen. Vi har själva dragit ner rätt rejält på styrkan på maten. Lagade förut ofta riktigt heta grytor: Nu är det ofta bara salt, peppar och lite örter - det räcker mer än väl då doft och smak framhävs på ett helt annat sätt, då man inte döljer dem av ett berg med vita kolhydrater.
Men du som vill starta med low carb: Titta på listan över godkända livsmedel. Välj ut allt som du redan nu tycker om från listan. Starta med dessa och bestäm dig sedan för att prova minst ett nytt livsmedel varje vecka. Vem vet - kanske du har förfinat din smak och inser att det finns en värld med nya smakupplevelser bortanför bröd, pasta och potatis också!
Vill du ändra ditt sätt att äta - måste du också vara villig att prova på ny mat! Smaken ändras allt eftersom och en som är van vid söt mat och snabba kolhydrater kommer att ha det jättejobbigt till en början - innan man vant sig vid de nya smakerna. Sötma förstärker smaker och tillsätts ofta i liten mängd av stjärnkockarna just av den anledningen. Äter man snabba kolhydrater får man en sockerkick - som inte kommer då man äter mat med lågt GI - en effekt som många kommer att sakna. Kryddningen av maten brukar också ändras, då man inte längre dämpar smaken med ett berg av pasta utan verkligen får de rena smakerna i munnen. Vi har själva dragit ner rätt rejält på styrkan på maten. Lagade förut ofta riktigt heta grytor: Nu är det ofta bara salt, peppar och lite örter - det räcker mer än väl då doft och smak framhävs på ett helt annat sätt, då man inte döljer dem av ett berg med vita kolhydrater.
Men du som vill starta med low carb: Titta på listan över godkända livsmedel. Välj ut allt som du redan nu tycker om från listan. Starta med dessa och bestäm dig sedan för att prova minst ett nytt livsmedel varje vecka. Vem vet - kanske du har förfinat din smak och inser att det finns en värld med nya smakupplevelser bortanför bröd, pasta och potatis också!
tisdag 13 januari 2009
Isodieten - den nya superdieten
Det senaste tillskottet i nya dieter är ISOdieten (isokalorisk diet, vilket innebär att man fördelar intaget av energin jämt mellan fett, kolhydrater och protein). Den nya superdieten, lanseras den som i Aftonbladet. Nu har väl kvällstidningar en förmåga att överdriva, men är det inte att ta i lite i överkant att kalla en en "superdiet"? För så himla nytt under solen är det väl inte: Paulun möter Skipper, skulle jag säga.
Varför måste alla nygamla dieter förresten ha någon sorts bokstavsförkortning: GI, ISO, LCHF?
Är en av anledningarna till att jag envist håller fast vid det traditionella och ursprungliga uttrycket "low carb". Googla på "low carb" och du får hur många träffar som helst - även på engelskspråkiga sidor, eftersom det är ett internationellt etablerat uttryck.
I vilket fall, så ska man använda tallriksmodellen: Halva tallriken med ovanjords-grönsaker, en knytnäve protein och en knytnäve kolhydrater. Man får lägga till lite matfett som olja om det behövs, men i princip betonar man användningen av light-produkter. Som fika föreslås t.ex. frukt tillsammans med något proteinrikt som keso, samt lite nötter till.
Kan man hålla sig till matsedeln, så fungerar den säkert. Man tar bort all skräpmat, socker, bröd och snabba kolhydrater. Och så håller man igen på kolhydraterna. För att folk ska kunna äta "som vanligt" så behåller man en del av kolhydraterna och måste då också vara lite mer försiktig med fettet. Helt naturligt, men nog är det en tydlig riktning mot low carb, även om den inte går lika långt?
Men hur "nytt" och revolutionerande är det egentligen? När jag läste det så tyckte jag det var nästan en GI-diet, som jag själv tolkade GI då jag först började läsa om GI via Montignac. Blev uppriktigt förvånad då jag började läsa andra GI-tolkningar senare som tillät betydligt mer och snabbare kolhydrater. För mig är Montignac den verkliga GI-dieten. Men eftersom GI-begreppet använts så flitigt i andra - mer snabba kolhydratrika - sammanhang - måste man nu kalla det för något annat. Och det blev ISOdieten!
Det jag inte förstår är rädslan för att utesluta potatisen helt ur kosten: Denna stärkelserika rotfrukt med mycket högt GI. Sedan får man tillverka vilka mättnadsindex man vill: Potatis är ett högt GI-livsmedel! Är det rädslan att folk inte kan genomföra en kost som inte innehåller potatis? Är det den svenska folksjälen som är så djupt sammankopplad med just potatisen som ett av våra bas-livsmedel att den inte går att avstå? Eller är det för att underlätta folk att kunna äta lunch ute, då potatis ibland är det enda tillbehör som finns till köttet eller fisken?
Hade jag följt ISOdieten hade jag nog uteslutit både potatis och alla vita kolhydrater (som ris) och istället fokuserat på linser och bönor som tillbehör, eftersom de har ett mycket lägre GI. Skulle också skippat lågfettostarna, som bara gör en förvirrad: Det ser ut som ost, känns som ost men smakar absolut ingenting och ger noll mättnadskänsla. Men oops - då blev ju en traditionell GI-diet enligt Montignac! Var tog den nya superdieten vägen?
Vad är det jag brukar säga om att varje "guru" själv måste hitta på ett nytt namn på redan etablerade idéer, för att göra det till just sin diet? Och sälja lite böcker!
Varför måste alla nygamla dieter förresten ha någon sorts bokstavsförkortning: GI, ISO, LCHF?
Är en av anledningarna till att jag envist håller fast vid det traditionella och ursprungliga uttrycket "low carb". Googla på "low carb" och du får hur många träffar som helst - även på engelskspråkiga sidor, eftersom det är ett internationellt etablerat uttryck.
I vilket fall, så ska man använda tallriksmodellen: Halva tallriken med ovanjords-grönsaker, en knytnäve protein och en knytnäve kolhydrater. Man får lägga till lite matfett som olja om det behövs, men i princip betonar man användningen av light-produkter. Som fika föreslås t.ex. frukt tillsammans med något proteinrikt som keso, samt lite nötter till.
Kan man hålla sig till matsedeln, så fungerar den säkert. Man tar bort all skräpmat, socker, bröd och snabba kolhydrater. Och så håller man igen på kolhydraterna. För att folk ska kunna äta "som vanligt" så behåller man en del av kolhydraterna och måste då också vara lite mer försiktig med fettet. Helt naturligt, men nog är det en tydlig riktning mot low carb, även om den inte går lika långt?
Men hur "nytt" och revolutionerande är det egentligen? När jag läste det så tyckte jag det var nästan en GI-diet, som jag själv tolkade GI då jag först började läsa om GI via Montignac. Blev uppriktigt förvånad då jag började läsa andra GI-tolkningar senare som tillät betydligt mer och snabbare kolhydrater. För mig är Montignac den verkliga GI-dieten. Men eftersom GI-begreppet använts så flitigt i andra - mer snabba kolhydratrika - sammanhang - måste man nu kalla det för något annat. Och det blev ISOdieten!
Det jag inte förstår är rädslan för att utesluta potatisen helt ur kosten: Denna stärkelserika rotfrukt med mycket högt GI. Sedan får man tillverka vilka mättnadsindex man vill: Potatis är ett högt GI-livsmedel! Är det rädslan att folk inte kan genomföra en kost som inte innehåller potatis? Är det den svenska folksjälen som är så djupt sammankopplad med just potatisen som ett av våra bas-livsmedel att den inte går att avstå? Eller är det för att underlätta folk att kunna äta lunch ute, då potatis ibland är det enda tillbehör som finns till köttet eller fisken?
Hade jag följt ISOdieten hade jag nog uteslutit både potatis och alla vita kolhydrater (som ris) och istället fokuserat på linser och bönor som tillbehör, eftersom de har ett mycket lägre GI. Skulle också skippat lågfettostarna, som bara gör en förvirrad: Det ser ut som ost, känns som ost men smakar absolut ingenting och ger noll mättnadskänsla. Men oops - då blev ju en traditionell GI-diet enligt Montignac! Var tog den nya superdieten vägen?
Vad är det jag brukar säga om att varje "guru" själv måste hitta på ett nytt namn på redan etablerade idéer, för att göra det till just sin diet? Och sälja lite böcker!
måndag 12 januari 2009
Känner du dig stinn och däst efter julhelgen?
Uppenbarligen måste många göra just det, för när jag öppnade dagens skörd av reklamblad efter julhelgerna, så innehöll i princip alla extrapris på någon pulverdiet!
Måste betyda att inte så många äter low carb som man hoppas på. För jag skäms nästan över hur mycket och hur god mat jag har ätit denna julhelg. Och byxorna har blivit lite större i midjan på kuppen!
Jag kände mig däremot lite stinn och uppstoppad före jul. Hade det lite kämpigt och stressigt under den tidiga hösten och hur goda intentioner man än har, så är inte stress och bekymmer befrämjande för vikten och det allmänna välbefinnandet. Det blev lite för mycket slarv och "testande" på vilken mat jag kunde klara av att äta, för att det skulle vara riktigt bra.
Men efter att ha återgått till en striktare kost under senhösten och haft en lång skön julledighet med massor av god mat och fysiskt arbete, så är jag i kanonform igen.
Inga pulverdieter här inte! Bara low carb och njuta av livet.
Sedan är jag allmänt skeptisk till pulverdieter över huvud taget. De fungerar - absolut! Svält fungerar om man vill minska i vikt på vågen. Det är VLCD (very low calorie diets - lågkaloridieter) som innehåller lite energi men håller hungern under kontroll.
Däremot kan jag säga att jag inte känner någon - absolut ingen - som lyckats behålla vikten efter att ha gått ner genom att dricka pulverdrycker. Jag tror att man - om man har mycket god självdisciplin - kan använda dem som en snabb kickstart under en kort period (mycket kort!) för att få bort sockersuget, men att man sedan bör gå över till att äta mat som gör att kroppen inte försätts i svältläge utan håller upp förbränningen och fortsätter att förbränna fett. Få VLCD-dieter verkar också ha något framgångsrikt program för att uppehålla den nya vikten, eftersom så få lyckas hålla den. I regel brukar man väl rekommendera en återgång till någon sorts lågfett-kost, vilket vi ju vet är nästan omöjlig att hålla vikten på om man en gång varit överviktig.
Fast samtidigt förstår jag inte varför man måste gå den här omvägen via pulver-påsar med minst sagt komplicerade kemiska sammansättningar? Varför inte istället lägga om kosten en gång för alla: Börja med en strikt low carb period, typ Atkins induction, för att sedan utöka antalet kolhydrater till en nivå som man känner sig bekväm med för resten av livet.
Handlar användningen av pulverpåsar om att man har svårt att få igång sin viktminskning finns det massor av tips om orsaken, men skulle inget hjälpa kan man prova på en "Fat Fast", som är framtagen just för att ge en kick start på viktnedgången för de som har mer motsträviga kroppar.
Men till syvende och sist handlar low carb om att äta mat som man mår bra av!
Måste betyda att inte så många äter low carb som man hoppas på. För jag skäms nästan över hur mycket och hur god mat jag har ätit denna julhelg. Och byxorna har blivit lite större i midjan på kuppen!
Jag kände mig däremot lite stinn och uppstoppad före jul. Hade det lite kämpigt och stressigt under den tidiga hösten och hur goda intentioner man än har, så är inte stress och bekymmer befrämjande för vikten och det allmänna välbefinnandet. Det blev lite för mycket slarv och "testande" på vilken mat jag kunde klara av att äta, för att det skulle vara riktigt bra.
Men efter att ha återgått till en striktare kost under senhösten och haft en lång skön julledighet med massor av god mat och fysiskt arbete, så är jag i kanonform igen.
Inga pulverdieter här inte! Bara low carb och njuta av livet.
Sedan är jag allmänt skeptisk till pulverdieter över huvud taget. De fungerar - absolut! Svält fungerar om man vill minska i vikt på vågen. Det är VLCD (very low calorie diets - lågkaloridieter) som innehåller lite energi men håller hungern under kontroll.
Däremot kan jag säga att jag inte känner någon - absolut ingen - som lyckats behålla vikten efter att ha gått ner genom att dricka pulverdrycker. Jag tror att man - om man har mycket god självdisciplin - kan använda dem som en snabb kickstart under en kort period (mycket kort!) för att få bort sockersuget, men att man sedan bör gå över till att äta mat som gör att kroppen inte försätts i svältläge utan håller upp förbränningen och fortsätter att förbränna fett. Få VLCD-dieter verkar också ha något framgångsrikt program för att uppehålla den nya vikten, eftersom så få lyckas hålla den. I regel brukar man väl rekommendera en återgång till någon sorts lågfett-kost, vilket vi ju vet är nästan omöjlig att hålla vikten på om man en gång varit överviktig.
Fast samtidigt förstår jag inte varför man måste gå den här omvägen via pulver-påsar med minst sagt komplicerade kemiska sammansättningar? Varför inte istället lägga om kosten en gång för alla: Börja med en strikt low carb period, typ Atkins induction, för att sedan utöka antalet kolhydrater till en nivå som man känner sig bekväm med för resten av livet.
Handlar användningen av pulverpåsar om att man har svårt att få igång sin viktminskning finns det massor av tips om orsaken, men skulle inget hjälpa kan man prova på en "Fat Fast", som är framtagen just för att ge en kick start på viktnedgången för de som har mer motsträviga kroppar.
Men till syvende och sist handlar low carb om att äta mat som man mår bra av!
söndag 11 januari 2009
Viltgryta - recept
Stenbitsrom på dinkelkex - recept
Klart det är dyrare att äta low carb
Det är ofta diskussioner huruvida det är dyrare att äta low carb (eller LCHF som det numera populärt kallas i Sverige) jämfört med "vanlig" mat. Och självklart beror det på vad man ätit tidigare och hur man väljer att tolka low carb, men generellt sett skulle jag nog säga att low carb i längden är mycket dyrare än "vanlig" mat.
Äter man riktigt dålig normalkost och lägger stora pengar på McDonalds, hämtpizzor och stora påsar med chips och godis, ja - då har man säkerligen pengar att spara. Detsamma gäller om man äter mycket (ekologiska) frukter och grönsaker, för att äta mycket frukt och grönt idag är inte billigt det heller. Men äter man en hyfsat ekonomisk vardagsmat, fyller ut lite lagom med billiga kolhydrater i form av fullkornsprodukter och linser/bönor - ja, då är då i varje fall inte jag ett dugg tveksam till att low carb blir dyrare. Det mest ekonomiska är troligen att äta lågt GI-kost eftersom det byger mycket på linser/bönor och olivolja.
Men mitt matkonto tycker jag är enormt just nu. Man kan ju inte "fuska" någon dag i veckan eller just före lön, genom att äta en tallrik spagetti med ketchup och lite bacon, som räcker till minst 3 personer. Nu är det ett paket bacon per skalle som gäller. Går man ut och äter så får man ofta betala extra och kan inte välja dagens rätt, eftersom den innehåller för mycket kolhydrater.
Man får diverse tips för att hålla kostnaderna nere och ägg, köttfärs och tonfisk är hyfsat billig mat. Men har man ätit så här i ett par år, så vill även jag ha variation på kosten. Att leva på ägg, köttfärsbiffar och smör går under en kortare period, men sedan vill man ha mer varierad kost. Och eftersom man äter kött och fisk rent, dvs gömmer det inte i gratänger och pastaplattor, så ställer det också högre krav på kvaliteten och smaken. Och jag älskar skaldjur... Har alltid gjort.
Lite av poängen med den här kosten också, för att man ska kunna hålla sig till dieten, är också att man ska få äta just god mat. Mat är inte bara näring att stoppa i munnen, utan både en social funktion och en mental upplevelse.
Low carb-mat tillhör väl också den mat som ökat mest i pris. Man pratar om ökade mjölpriser som gjort bröd och pasta dyrare, men det är ingenting för vad köttfärsen och osten har dragit iväg! Förut kunde man i princip nästan jämt enkelt hitta köttfärs för 29 kr/kg. Numera ligger den oftast på det dubbla. Och osten är ju jättedyr numera! Och allt annat har samtidigt stigit det också. Däremot får man fortfarande pasta, makaroner, linser och bönor för nästan ingenting.
De hurtigaste råden brukar ofta innebära att man "bara" kontaktar sin lokala slaktare och på det sättet får billigt, välhängt, ekologiskt kött till priser som ligger långt under butikspriserna. Ledsen, men jag har inte en susning om var jag skulle lyckas uppbringa något liknande i min stad.
De något mindre hurtiga, och mer realistiska, brukar föreslå att man ska jaga extrapriser i affären och köpa jättestora lager av kött/fisk att lägga i frysen. Men ärligt talat: Det finns gränser för hur mycket tid man har över för att jaga billig mat. Jag jobbar heltid, är ensamstående mamma - finns inte en chans att jag ska börja åka staden runt för att hitta billigt kött. Har inte en frys som är tillräckligt stor heller för att jag ska kunna köpa på mig tillräckligt mängd heller för att det ska uppväga bensinkostnaden. Jag måste kunna storhandla på ett ställe - en gång - varje vecka. Något annat alternativ har jag inte helt enkelt.
Detsamma gäller att man ska köpa endast råvaror och göra allt själv ifrån grunden. Det faller också på tidsbristen. Jag brukar laga rejält på söndagar, så att vi har mat i princip fram till onsdag (om jag inte har med matlåda), men resten av dagarna måste det vara mat som går hyfsat snabbt att göra. Är en omöjlighet att ställa sig att göra långkok, då man har tider att passa för att hämta och lämna.
Dessutom försöker vi low carb:are också ofta att köpa så ren mat som möjligt: Den billigaste korven går t.ex. bort då den innehåller på tok för mycket potatismjöl och annan utfyllnad. Köper jag korv, så är det den med hög kötthalt - och smakar det, så kostar det!
Nu kommer någon att säga att vi äter väl egentligen inte så mycket mer kött, utan det är fettet man ökar på. Jo, visst är det sant till en del, men trots allt så upplever jag det så, att man automatiskt väljer protein med hög kvalitet och att man inte kan äta hur mycket fett som helst. I varje fall inte jag...
Sedan tillkommer en annan faktor och det är att mina nya goda matvanor smittar av sig även på resten av familjen. Nu duger det inte längre att poppa en skål med popcorn, utan när man är sugen på lite kvällsfika så kommer frågan om det inte finns någon salami, parmesanost eller gorgonzola hemma? Att då komma med förslaget att ta en klick smör istället, känns inte som ett hållbart allternativ. Och mat ska vara gott och även estetiskt lockande.
Så, ja - jag tror absolut att jag äter dyrare mat nu.
Men nej - jag tänker inte återgå till "vanlig" mat igen - det fungerar inte för mig helt enkelt. Jag försöker hitta genvägar och handlar så mycket jag får plats med, när det är extrapris för att vi ska kunna fortsätta äta low carb.
Och typiskt low carb, är väl jag en av de få som gått ner i vikt under julhelgen eftersom man då haft tid att verkligen äta bra mat och samtidigt frossa i den goda julmaten! Annars brukar man ju alltid höra om hur mycket folk har ätit under julen, hur mycket de har gått upp och hur dästa de känner. Kan säga att det är precis tvärtom för mig.
Äter man riktigt dålig normalkost och lägger stora pengar på McDonalds, hämtpizzor och stora påsar med chips och godis, ja - då har man säkerligen pengar att spara. Detsamma gäller om man äter mycket (ekologiska) frukter och grönsaker, för att äta mycket frukt och grönt idag är inte billigt det heller. Men äter man en hyfsat ekonomisk vardagsmat, fyller ut lite lagom med billiga kolhydrater i form av fullkornsprodukter och linser/bönor - ja, då är då i varje fall inte jag ett dugg tveksam till att low carb blir dyrare. Det mest ekonomiska är troligen att äta lågt GI-kost eftersom det byger mycket på linser/bönor och olivolja.
Men mitt matkonto tycker jag är enormt just nu. Man kan ju inte "fuska" någon dag i veckan eller just före lön, genom att äta en tallrik spagetti med ketchup och lite bacon, som räcker till minst 3 personer. Nu är det ett paket bacon per skalle som gäller. Går man ut och äter så får man ofta betala extra och kan inte välja dagens rätt, eftersom den innehåller för mycket kolhydrater.
Man får diverse tips för att hålla kostnaderna nere och ägg, köttfärs och tonfisk är hyfsat billig mat. Men har man ätit så här i ett par år, så vill även jag ha variation på kosten. Att leva på ägg, köttfärsbiffar och smör går under en kortare period, men sedan vill man ha mer varierad kost. Och eftersom man äter kött och fisk rent, dvs gömmer det inte i gratänger och pastaplattor, så ställer det också högre krav på kvaliteten och smaken. Och jag älskar skaldjur... Har alltid gjort.
Lite av poängen med den här kosten också, för att man ska kunna hålla sig till dieten, är också att man ska få äta just god mat. Mat är inte bara näring att stoppa i munnen, utan både en social funktion och en mental upplevelse.
Low carb-mat tillhör väl också den mat som ökat mest i pris. Man pratar om ökade mjölpriser som gjort bröd och pasta dyrare, men det är ingenting för vad köttfärsen och osten har dragit iväg! Förut kunde man i princip nästan jämt enkelt hitta köttfärs för 29 kr/kg. Numera ligger den oftast på det dubbla. Och osten är ju jättedyr numera! Och allt annat har samtidigt stigit det också. Däremot får man fortfarande pasta, makaroner, linser och bönor för nästan ingenting.
De hurtigaste råden brukar ofta innebära att man "bara" kontaktar sin lokala slaktare och på det sättet får billigt, välhängt, ekologiskt kött till priser som ligger långt under butikspriserna. Ledsen, men jag har inte en susning om var jag skulle lyckas uppbringa något liknande i min stad.
De något mindre hurtiga, och mer realistiska, brukar föreslå att man ska jaga extrapriser i affären och köpa jättestora lager av kött/fisk att lägga i frysen. Men ärligt talat: Det finns gränser för hur mycket tid man har över för att jaga billig mat. Jag jobbar heltid, är ensamstående mamma - finns inte en chans att jag ska börja åka staden runt för att hitta billigt kött. Har inte en frys som är tillräckligt stor heller för att jag ska kunna köpa på mig tillräckligt mängd heller för att det ska uppväga bensinkostnaden. Jag måste kunna storhandla på ett ställe - en gång - varje vecka. Något annat alternativ har jag inte helt enkelt.
Detsamma gäller att man ska köpa endast råvaror och göra allt själv ifrån grunden. Det faller också på tidsbristen. Jag brukar laga rejält på söndagar, så att vi har mat i princip fram till onsdag (om jag inte har med matlåda), men resten av dagarna måste det vara mat som går hyfsat snabbt att göra. Är en omöjlighet att ställa sig att göra långkok, då man har tider att passa för att hämta och lämna.
Dessutom försöker vi low carb:are också ofta att köpa så ren mat som möjligt: Den billigaste korven går t.ex. bort då den innehåller på tok för mycket potatismjöl och annan utfyllnad. Köper jag korv, så är det den med hög kötthalt - och smakar det, så kostar det!
Nu kommer någon att säga att vi äter väl egentligen inte så mycket mer kött, utan det är fettet man ökar på. Jo, visst är det sant till en del, men trots allt så upplever jag det så, att man automatiskt väljer protein med hög kvalitet och att man inte kan äta hur mycket fett som helst. I varje fall inte jag...
Sedan tillkommer en annan faktor och det är att mina nya goda matvanor smittar av sig även på resten av familjen. Nu duger det inte längre att poppa en skål med popcorn, utan när man är sugen på lite kvällsfika så kommer frågan om det inte finns någon salami, parmesanost eller gorgonzola hemma? Att då komma med förslaget att ta en klick smör istället, känns inte som ett hållbart allternativ. Och mat ska vara gott och även estetiskt lockande.
Så, ja - jag tror absolut att jag äter dyrare mat nu.
Men nej - jag tänker inte återgå till "vanlig" mat igen - det fungerar inte för mig helt enkelt. Jag försöker hitta genvägar och handlar så mycket jag får plats med, när det är extrapris för att vi ska kunna fortsätta äta low carb.
Och typiskt low carb, är väl jag en av de få som gått ner i vikt under julhelgen eftersom man då haft tid att verkligen äta bra mat och samtidigt frossa i den goda julmaten! Annars brukar man ju alltid höra om hur mycket folk har ätit under julen, hur mycket de har gått upp och hur dästa de känner. Kan säga att det är precis tvärtom för mig.
lördag 10 januari 2009
Pilgrimsmusslor och kaprisbiffar - recept
Har gjort Atkins-förrätt, Atkins-huvudrätt och så lite halvt GI/lite halvt fusk, så att "normalätarna" inte ska känna sig hungriga efter middagen. Men efterrätten är hyfsat OK i varje fall. Dock blev vi alla så mätta efter för- och huvudrätt att efterrätten fick vänta till senare.
Förrätt: Smörstekta pilgrimsmusslor med vitlökssmör, grön sparris och ishavsrom. Hade dock räckt med antingen romen eller vitlökssmöret som tillbehör.
Till det drack vi mitt vita favoritvin: Hilltop Gewürztraminer Sauvignon Blanc 2007 (nr 5332) från Ungern. Jag älskar Gewürztraminer - ger en smak med en väldigt speciell nästan parfymerad doft med inslag av rosor, persika och muskot. 55 kr - Systembolagets mest prisvärda vita vin?
Huvudrätt: Köttfärsbiffar på blandfärs (50/50 mellan nöt- och fläskfärs), 600 gram av varje sort. När jag liks står och steker biffar, så gör jag så att det räcker ett tag och fryser in det som blir över. Perfekt till både frukost, lunch och middag. I smeten blandade jag 3 dl grädde, 4 ägg och en burk kapris som smaksättning. Salt och vitpeppar också förstås.
Till det en Café de Paris-sås och kokt grön sparris.
Till drack vi (förstås) en Zinfandel: Fetzer Barrel Select Zinfandel (nr 6425) - 116 kr. Mycket gott måste jag säga! Enligt Systembolaget ska det smaka: Fruktig, syltig smak med fatkaraktär med inslag av körsbär, björnbär och vanilj. Och just den syltiga smaken är mycket framträdande. Mjukt och gott som alla Zinfandel-viner.
Efterrätt: Här kommer det inte low carb, så ni som försöker gå ner i vikt, kan sluta läsa här. Däremot så är den hyfsat GI, och jag tänker allt ta en liten bit!
Det blev hjortronsmulpaj gjord på hjortron och skivade äpplen. Äpplena behövs för att dryga ut hjortronen och ge volym till fyllningen. Hjortronen är så smakrika att de kommer att slå igenom ändå. Smuldegen gjorde jag på smör, bovetemjöl, sojamjöl och havregryn, så att den blev glutenfri. Kryddat med muskotnöt och massor av kanel.
Som synes är det inte så mycket smulpaj som man är van vid, utan mest bär och frukt. Men inget socker i pajen alls och tyvärr så får alla klara sig utan vaniljsås också: Stod och höll en förpackning i handen i affären, men tyckte det kändes som en enda kemikalie-fest. Vill de ha något mjukt till, så vispar jag en klick grädde på sidan om.
Förrätt: Smörstekta pilgrimsmusslor med vitlökssmör, grön sparris och ishavsrom. Hade dock räckt med antingen romen eller vitlökssmöret som tillbehör.
Till det drack vi mitt vita favoritvin: Hilltop Gewürztraminer Sauvignon Blanc 2007 (nr 5332) från Ungern. Jag älskar Gewürztraminer - ger en smak med en väldigt speciell nästan parfymerad doft med inslag av rosor, persika och muskot. 55 kr - Systembolagets mest prisvärda vita vin?
Huvudrätt: Köttfärsbiffar på blandfärs (50/50 mellan nöt- och fläskfärs), 600 gram av varje sort. När jag liks står och steker biffar, så gör jag så att det räcker ett tag och fryser in det som blir över. Perfekt till både frukost, lunch och middag. I smeten blandade jag 3 dl grädde, 4 ägg och en burk kapris som smaksättning. Salt och vitpeppar också förstås.
Till det en Café de Paris-sås och kokt grön sparris.
Till drack vi (förstås) en Zinfandel: Fetzer Barrel Select Zinfandel (nr 6425) - 116 kr. Mycket gott måste jag säga! Enligt Systembolaget ska det smaka: Fruktig, syltig smak med fatkaraktär med inslag av körsbär, björnbär och vanilj. Och just den syltiga smaken är mycket framträdande. Mjukt och gott som alla Zinfandel-viner.
Efterrätt: Här kommer det inte low carb, så ni som försöker gå ner i vikt, kan sluta läsa här. Däremot så är den hyfsat GI, och jag tänker allt ta en liten bit!
Det blev hjortronsmulpaj gjord på hjortron och skivade äpplen. Äpplena behövs för att dryga ut hjortronen och ge volym till fyllningen. Hjortronen är så smakrika att de kommer att slå igenom ändå. Smuldegen gjorde jag på smör, bovetemjöl, sojamjöl och havregryn, så att den blev glutenfri. Kryddat med muskotnöt och massor av kanel.
Som synes är det inte så mycket smulpaj som man är van vid, utan mest bär och frukt. Men inget socker i pajen alls och tyvärr så får alla klara sig utan vaniljsås också: Stod och höll en förpackning i handen i affären, men tyckte det kändes som en enda kemikalie-fest. Vill de ha något mjukt till, så vispar jag en klick grädde på sidan om.
fredag 9 januari 2009
Björn Gustafsson spelar WoW
Björn Gustafsson lär ut hur man spelar WoW - hur kul som helst.
Kan också säga att jag känner många WoW:are och att just de är helt normala IRL.
torsdag 8 januari 2009
Hur många äktenskap har Timell förstört?
Ja, inte bara Martin Timell, utan även Johnny & Mattias och andra snickare på TV? Och då syftar jag inte på att både Johnny och Mattias verkar vara ovanligt snygga och trevliga killar eller att Timell verkar ha en naturlig kul humor, utan på att allt som visas på TV verkar vara så enkelt.
Vill du ha ett helt omgjort rum: Nya golv, lite flyttade väggar och nya tapeter: Enkelt det fixar man på en timmes program! Samtidigt passar vi på att bygga lite special-designade möbler som har minst fyra olika funktioner: Alltifrån soffbord till gästsäng. I "Sommartorpet" gör man visst inte mer än de väggar som syns i rutan klara, utan resten får ägarna själva göra klart. Kan tänka mig att det finns ett par halvfärdiga "sommartorp". Eftersom det är så enkelt att göra om lite hemma - man kan ju riva och bygga ett helt hus på en vecka - så behöver man ju bara be sin sambo/make/manliga kompis om lite hjälp, så är det avklarat på ett kick. Vad är väl att lägga lite golv jämfört med de genomgripande förändringar som de brukar göra på TV?
Har nu ägnat hela min lediga jul till att bistå vid golvläggning. Målade om väggarna gjorde jag i våras, så nu skulle vi "bara" lägga dit lite ny parkett. Har ju sett reklamen där pappan fixar middagen samtidigt som dottern klickar ett stort rum. Och visst: Att banka dit brädorna är inga problem, men möbler ska flyttas, lister ska rivas, underlaget ska förbereras och sist men inte minst: Vilket rum är det som stämmer överens med plankornas storlek? Ett gammalt hus har ibland inte ens raka linjer, utan det är ett evigt mätande, sågande och pusslande för att få det att se snyggt ut och bli hållbart. När väl klickgolvet är på plats så ska det listas. Och jag har numera full förståelse för att det är den biten som man ofta sparar till "sedan". Ett "sedan" som ibland till och med innebär att nästa ägare får ta itu med det. För om det var ett trixande och mätande för att få golvet på plats, så är det ingenting mot för vad det handlar om att få listerna på plats - och snygga. För ny tillkommer en ny dimension och det är hörn och mätning av vinklar. Och listen tar alltid slut när man har 50 cm kvar. Och just den sorten är självklart också slut på bygg-varuhuset då man behöver den.
Dessutom krävs det också en hel del olika verktyg. IKEA:s startlåda med hammare, tång och ett antal olika skruvmejslar räcker inte långt. Det har behövs slipar, vinkelhankar, smygvinkel, olika tänger, skruvdragare, borrar för både trä och betong, olika slipar och för att inte tala om alla typer av sågar. Undrar hur många tusenlappar extra det skulle ha kostat om även dessa skulle ha inhandlats?
När man "bara" ska lägga ett nytt golv och börjar flytta på möbler och saker så inser man också att det kanske inte är den mest optimala lösningen att flytta tillbaka allt på samma plats som förut. Nu har man chansen att möblera om. Vilket självklart innebär att byrån som förut stod i ett undanskymt hörn, nu kommer att stå i blickfånget. Men målarfärgen har flagnat precis i det hörnet, vilket innebär att det bara är att ta fram målarfärgen och börja måla om.
Önskar att TV gjorde ett heminredningsprogram om hur det egentligen går till då man renoverar. Och hur lång tid de där sista detaljerna tar. Och visar på allt som kan gå fel. Och allt extra som man inser att man måste åtgärda samtidigt. Men det programmet blev säkert så tråkigt och skulle ta altlför många avsnitt att ingen skulle orka titta. Men det skulle i varje fall spegla verkligheten.
Vill du ha ett helt omgjort rum: Nya golv, lite flyttade väggar och nya tapeter: Enkelt det fixar man på en timmes program! Samtidigt passar vi på att bygga lite special-designade möbler som har minst fyra olika funktioner: Alltifrån soffbord till gästsäng. I "Sommartorpet" gör man visst inte mer än de väggar som syns i rutan klara, utan resten får ägarna själva göra klart. Kan tänka mig att det finns ett par halvfärdiga "sommartorp". Eftersom det är så enkelt att göra om lite hemma - man kan ju riva och bygga ett helt hus på en vecka - så behöver man ju bara be sin sambo/make/manliga kompis om lite hjälp, så är det avklarat på ett kick. Vad är väl att lägga lite golv jämfört med de genomgripande förändringar som de brukar göra på TV?
Har nu ägnat hela min lediga jul till att bistå vid golvläggning. Målade om väggarna gjorde jag i våras, så nu skulle vi "bara" lägga dit lite ny parkett. Har ju sett reklamen där pappan fixar middagen samtidigt som dottern klickar ett stort rum. Och visst: Att banka dit brädorna är inga problem, men möbler ska flyttas, lister ska rivas, underlaget ska förbereras och sist men inte minst: Vilket rum är det som stämmer överens med plankornas storlek? Ett gammalt hus har ibland inte ens raka linjer, utan det är ett evigt mätande, sågande och pusslande för att få det att se snyggt ut och bli hållbart. När väl klickgolvet är på plats så ska det listas. Och jag har numera full förståelse för att det är den biten som man ofta sparar till "sedan". Ett "sedan" som ibland till och med innebär att nästa ägare får ta itu med det. För om det var ett trixande och mätande för att få golvet på plats, så är det ingenting mot för vad det handlar om att få listerna på plats - och snygga. För ny tillkommer en ny dimension och det är hörn och mätning av vinklar. Och listen tar alltid slut när man har 50 cm kvar. Och just den sorten är självklart också slut på bygg-varuhuset då man behöver den.
Dessutom krävs det också en hel del olika verktyg. IKEA:s startlåda med hammare, tång och ett antal olika skruvmejslar räcker inte långt. Det har behövs slipar, vinkelhankar, smygvinkel, olika tänger, skruvdragare, borrar för både trä och betong, olika slipar och för att inte tala om alla typer av sågar. Undrar hur många tusenlappar extra det skulle ha kostat om även dessa skulle ha inhandlats?
När man "bara" ska lägga ett nytt golv och börjar flytta på möbler och saker så inser man också att det kanske inte är den mest optimala lösningen att flytta tillbaka allt på samma plats som förut. Nu har man chansen att möblera om. Vilket självklart innebär att byrån som förut stod i ett undanskymt hörn, nu kommer att stå i blickfånget. Men målarfärgen har flagnat precis i det hörnet, vilket innebär att det bara är att ta fram målarfärgen och börja måla om.
Önskar att TV gjorde ett heminredningsprogram om hur det egentligen går till då man renoverar. Och hur lång tid de där sista detaljerna tar. Och visar på allt som kan gå fel. Och allt extra som man inser att man måste åtgärda samtidigt. Men det programmet blev säkert så tråkigt och skulle ta altlför många avsnitt att ingen skulle orka titta. Men det skulle i varje fall spegla verkligheten.
onsdag 7 januari 2009
tisdag 6 januari 2009
Spansk köttfärsgryta - recept
Har gjort premiär för matlagning på nya spisen. Vilken skillnad med en ny keramikhäll som blir varm på direkten. Den gamla spisen var orginal 1971, så skillnaden är enorm.
Den här köttfärssåsen blev lite mer smakrik utan att för den skull vara stark. Både low carb:are och vanligt folk gillade den.
ca 4 personer
1 gul skalad hackad lök
1 ,5 fint hackade gröna oliver med pimiento
1 chorizo-korv som man dragit skinnet av och skurit i små bitar
Olivolja till stekning
500 gram köttfärs
1 dl rött vin
En förpackning krossade tomater med örtsmak
1 buljongtärning
Vitpeppar
Riven parmesan till servering
Fräs den hackade löken och köttfärsen i olivolja tills färsen är brynt.
Tillsätt oliverna och chorizon och låt brynas en stund till.
Tillsätt rödvinet, tomaterna, buljongtärningen och vitpeppar.
Låt puttra minst 10 minuter.
Riv parmesanost över till serveringen.
De som inte äter low carb får fullkornspasta till, annars så fungerar nog en grönsallad och ev. en bit bröd också.
Äntligen klart!
Känns som det är klart härhemma nu. Jättefint blev det och det mesta skräpet är bortburet och dammsuget. Blev i vilket fall jättefint. Dottern säger att det känns som att vi har flyttat till en ny lägenhet och från att ha varit en sunkig 80-talslägenhet då jag köpte den, så känns den nu modern och nästan nybyggd. Men så är den total-renoverad också, som man brukar säga. Men så mycket jobb det har tagit och vad mycket tid vi har lagt ner. Tog dubbelt så lång tid som beräknat och kostade dubbelt så mycket pengar. Men nu är till och med vitvarorna i köket splitternya!
Tack snälla Ulf för att du hjälpt mig - hade aldrig varit möjligt att genomföra detta projekt annars!
lördag 3 januari 2009
Kycklingfiléer fyllda med goda smaker - recept
Snitta kycklingfiléerna med en vass kniv utan att skära helt igenom. Det ska bli som en ficka. I fickan lägger man 1/4 bit mozarella-ost, fint hackade soltorkade tomater, pesto och fräst hackad bacon. Linda ett steksnöre runt filéen, så att den håller ihop.
Salta och peppra filéerna efter egen smak.
Stek kycklingpaketen i stekpanna.
fredag 2 januari 2009
Zinfandel är min favoritdruva just nu
Zinfandel-druvan lär vara en klon av den italienska Primitivo-druvan, vilket ju borgar för ett gott kvalitetsvin.
Detta kaliforniska vin heter "Robert Mondavi Woodbridge Zinfandel" (nr 26507) och var det godaste jag druckit på länge. Sammetslent, säger jag, men Systembolaget som är lite mer mångordiga säger:
"Smaken är syltig, kryddig smak med inslag av fat, skogsbär, örter och vanilj."
Jättegott i varje fall.
Till det äter vi stekt lövbiff med broccoli och örtsmör.
torsdag 1 januari 2009
Precis ett år sedan...
2008 har varit minst sagt omvälvande för min del.
På hundfronten har jag fått se lilla Diva växa upp från yster liten valp till en minst lika yster unghund. Kan inte kalla henne för vuxen ännu, trots att hon är över året.
Har inte ställt så mycket utan mest försökt att ha en trevlig och fungerande vardag med hundarna. Många och långa promenader har det blivit! Dottern har gått agilitykurs med Cindy och sedan har vi tränat regelbundet under hösten med båda tjejerna. Stora Stockholm var som vanligt en helt otroligt trevlig upplevelse.
Separerade ju från sambon sedan 29 år tillbaka förra Nyårsdagen, dvs precis ett år från idag. Bestämde mig för att aldrig mer måsta uppleva en likadan jul - och nyårshelg igen och mitt nyårslöfte till mig själv var att se till att min tillvaro blev bättre. Detta har inneburit försäljning av radhus, inköp av lägenhet, renovering av densamma, inköp av bil och annat som behövdes. Men framför allt att få vardagslivet att börja fungera som ensamstående mamma, vilket inte är helt lätt.
Från att ha varit i ett totalt tillstånd av kaos och förvirring, så är livet just nu väldigt bra. Och en bra sak är att jag och ex:et numera umgås jättebra som vänner, vilket jag hade mycket svårt att tro för ett år sedan.
Ett år som startade väldigt deppigt avslutades på ett mycket bra sätt!
På hundfronten har jag fått se lilla Diva växa upp från yster liten valp till en minst lika yster unghund. Kan inte kalla henne för vuxen ännu, trots att hon är över året.
Har inte ställt så mycket utan mest försökt att ha en trevlig och fungerande vardag med hundarna. Många och långa promenader har det blivit! Dottern har gått agilitykurs med Cindy och sedan har vi tränat regelbundet under hösten med båda tjejerna. Stora Stockholm var som vanligt en helt otroligt trevlig upplevelse.
Separerade ju från sambon sedan 29 år tillbaka förra Nyårsdagen, dvs precis ett år från idag. Bestämde mig för att aldrig mer måsta uppleva en likadan jul - och nyårshelg igen och mitt nyårslöfte till mig själv var att se till att min tillvaro blev bättre. Detta har inneburit försäljning av radhus, inköp av lägenhet, renovering av densamma, inköp av bil och annat som behövdes. Men framför allt att få vardagslivet att börja fungera som ensamstående mamma, vilket inte är helt lätt.
Från att ha varit i ett totalt tillstånd av kaos och förvirring, så är livet just nu väldigt bra. Och en bra sak är att jag och ex:et numera umgås jättebra som vänner, vilket jag hade mycket svårt att tro för ett år sedan.
Ett år som startade väldigt deppigt avslutades på ett mycket bra sätt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)