Markazits

Flyttat bloggen!!!!

2009-09-23T20:33:00.002+02:00

Japp - nu bestämmer jag att den är flyttad!
Kommer bara att uppdatera http://www.tauson.net från och med nu! :)

Direkt länk:
http://blogg.tauson.net

Flyttat bloggen!!!!

2009-09-22T19:58:00.003+02:00

Har flyttat bloggen.
Vill ju ha kontroll över det jag gör och gratistjänster är bra, men inte bäst.

Har därför flyttat bloggen till.

tauson.net

Förhoppningsvis är namnet också lättare att komma ihåg! :)

Ses där! :)

Avstängd exteriördomare i Västerbotten

2009-09-21T18:38:00.003+02:00

Ser till min förvåning att en av våra ledande hund-människor i Västerbotten är avstängd som exteriör- och jaktprovsdomare i två år pga misstänkt fusk. Det känns lite (o)lustigt att man kan ha kvar sina förtroendeuppdrag i den lokala klubben och representera oss medlemmar, samtidigt som man är avstängd från att utöva sina funktionärsuppdrag eftersom man misstänks ha fuskat. Men det som är självklart för en, är inte alltid självklart för en annan.

Low carb-bröd (Lembasbröd) - recept

2009-09-20T18:53:00.001+02:00

Det här är ett recept som cirkulerar på nätet i olika varianter under benämningen Lembasbröd. (Det bröd som hjältarna i "Sagan om Ringen" får av Alverna.) Det har blivit väldigt populärt eftersom det nog är bland mest brödlika man kan hitta, trots att det verkligen är low carb.

8 stycken

3 ägg
3 dl riven ost
3 msk "klet", ex. majonnäs, philadpelhia eller annan mjukost
3 msk fiber (fiberhusk - eller pofiber som är billigare)
3 tsk bakpulver
Ev. någon smaksättning: Kanel, kokosflingor, sesamfrö, solrosfrö, kruskakli etc.

Blanda allt väl i en bunke.
Låt stå en stund så att fibrerna mjuknar.
Klicka ut på smörpapper till platta små tekakor.
Grädda i 175 grader tills bröden är ljust bruna (för länge och för varmt gör att osten börjar smaka bränt)
Blanda allt i en bunke.

De är väldigt mjuka när de kommer ut ugnen, men om de får ligga och svalna så blir de sega och brödlika. Mina bröd får ligga till imorgon och ätas till frukost.

Sjukvårdsupplysning för djurägare

2009-09-20T10:49:00.001+02:00

Det vore ju kanonbra om detta förslag går igenom. Alla husdjursägare vet nog vilket elände det är att försöka få tag på en veterinär utanför telefontid. Och då menar jag inte på konstiga tider som helgnätter, utan utanför ordinarie telefontider som brukar vara mellan klockan 8 och 9. Och på måndagmorgnar är det helt hopplöst att ens komma fram då.

Mycket kan man ju dessutom lösa själv genom hemsjukvård, men behöver assistans och vägledning för hur man ska gå till väga. Ett jättebra förslag!

Blomkålsris - recept

2009-09-19T19:48:00.000+02:00

Suddigt foto, men dottern tyckte att vi skulle äta till levande ljus eftersom det var lördagkväll.

Gjorde blomkålsris. "Något skumt, nu igen", var dotterns kommentar då jag stod och lagade till det. Sedan åt hon två rejäla portioner av det och tycket det var: "Helt OK."

Rev färsk rå blomkål på den grova sidan av rivjärnet. Resultatet blir ungefär som riskorn.
Stekte i rejält med smör.
Tillsatte grädde för att göra konsistensen lite mer såsig och smaken rundare.
Saltade och pepprade.
Till serveringen strödde vi över riven ost.

Är du sockerberoende?

2009-09-19T11:16:00.000+02:00

Webbtest i dagens Expressen om sockerberoende. Inte bara rent socker alltså, utan även sådant som kroppen betraktar som socker som bröd, chips, flingor och andra snabba kolhydrater.

En intressant iakttagelse om man ser på svaren, är att godis och chips verkar många vara medvetna om att det inte är bra, men spannmål som bröd och flingor ger inget dåligt samvete alls av att ätas. 6-8 skivor/dag-kampanjen lever kvar.

Läsk ger feta barn

2009-09-17T15:09:00.000+02:00

Läsk ger feta barn, så nu är förslaget att man ska införa läskskatt. Men jag tror inte på sådant. Varför peka ut läsken? Läsk i måttliga mängder och bara på lördag är säkerligen inga större problem för normala barn. På precis samma sätt som vi fick dricka läsk, då vi var små. Och tittar man på skolfoton så ser vi närmast undernärda ut, jämfört med alla baby-hulliga ungar numera. Till vardags var det mammas hemkokade röda vinbärssaft som gällde - och hon var inte givmild med sockret precis.

Tror inte på att peka ut ett visst födoämnen som extra bidragande till fetman. Det är helheten som gör det. Både hur mycket vi äter och hur mycket vi rör på oss.

Om man lägger skatt på läsk, varför inte på lösgodis? Isglass? Chips? Ostbågar? Småkakor? WoW? Alla TV-spel utom Wii? Man hamnar så lätt i konstiga gränsdragningar.

Tror att man ersätter de snabba kolhydraterna i läsken med andra snabba kolhydrater istället. Får då blir ju de plötsligt "nyttiga" till skillnad mot den extra beskattade sockrade läsken.

Skapa hellre en nyckelhålsmärkning som fungerar. Jag inser att inte alla vill äta low carb som mig själv, men om man gjorde något som utgick från GI-värdena skulle man komma långt. Hellre fullkornsbröd än vitt bröd. Hellre fullkornsris än vitt ris etc. Och low carb mat har ju ett GI på noll, så all den maten blir ju automatiskt supernyttig!

Förkyld mamma

2009-09-17T07:36:00.003+02:00

Nu har jag dragit på mig snuvan rejält också. Skulle så gärna velat lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet, men det funkar ju inte. Går säkert över till helgen. Det sägs ju att om man blir sjuk nu, så bygger man upp immunförsvaret och har större motståndskraft då den riktiga svininfluensan kommer. Man kan bara hoppas. Jag gillar verkligen inte att vara sjuk!

Och ryktet är inte sant: Man kan bli sjuk även om man äter low carb. Däremot måste jag säga att jag är förkyld extremt sällan, kortare tid och lindringare än många andra. Men rejält förkyld, det är jag definitivt just nu.

Intet nytt under solen

2009-09-16T18:53:00.000+02:00

Det här var väl inget nytt? Men inte heller så konstigt att det är svårt att hitta något seriöst och långvarigt via internet-dejting. Det är ett hårt och tufft jobb att sålla agnarna från vetet och försöka hitta guldkornen bland alla knasbollar.

Förkyld dotter

2009-09-16T07:53:00.001+02:00

Nu har dottern drabbats av förkylningen som "alla" andra verkar ha. Hon får därför vara hemma idag. Diva Ballerina försöker göra sig så osynlig som bara möjligt, så hon ska kunna ligga i sängen och vara sjuksällskap. Kryper man ihop tillräckligt mycket och gömmer nosen i täcket så syns man kanske inte? Men klart att hon fick sova kvar där. Finns väl inget så mysigt då man är sjuk, som Cavalierer som snarkande håller en sällskap och är "sympatisjuka".

Vaknade själv med rejält ont i halsen, så jag är väl lite drabbad själv också. Svårt att undgå i dessa dagar verkar det som. Men det är bara att traska iväg till jobbet. Som ensamstående mamma kan man helt enkelt inte lägga sig ner och bli sjuk. Det finns ingen som övertar vardagsjobbet hemma om jag inte gör det. Att vara hemma och sjuk gräver också ett stort hål den dagen då lönen kommer och inget man tar - om man inte är nära döden. Och det är jag definitivt inte.

Ska ta en alvedon och en kopp kaffe och sätta igång och jobba!

Vad är så speciellt med nyårsafton?

2009-09-14T17:50:00.005+02:00

Det är för tidigt egentligen. Jag vet. Men har redan börjat oroa mig för nyårsafton.

Vad är egentligen så speciellt med nyår? Men nyår har alltid betytt något för mig. Det är ett tydligt avslut på något gammalt och en tydlig start på något nytt. Julhelgen är inte alls lika väldefinierad och berör mig inte på samma sätt. Det är en mysig tid med god mat, glögg och julklappar till barnen i första hand. En tid att umgås med familj och vänner, men inte hela världen att tillbringa på jobbet eller ensam. Nu har jag också haft turen att ha haft dottern de senaste julveckorna, vilket påverkat mig positivt. Men även detta nyår så är det pappa-helg för dottern, så jag är ensam hemma.

Jag har ofta tagit stora beslut i och med nyår eller avgett mer eller mindre viktiga nyårslöften. Jag försöker alltid att lova mig själv någonting i och med det nya året: Äta bättre, träna mer eller förbättra något annat som jag känt inte fungerat under hösten.

Nyårsdagen för snart två år sedan var också den dag, som jag sade till min ex-sambo sedan nästan 30 år tillbaka att jag ville separera. Inte en nyårshelg till på samma sätt, där stämningen var som i en Norén-pjäs. Förra nyårs-ledigheten hjälptes vi åt att renovera min lägenhet och då var det naturligt att vi också firade helgerna tillsammans. Och ingen av oss hade heller någon ny partner som pockade på uppmärksamhet. Och helgen blev riktigt trevlig, trots att vi inte längre var tillsammans som ett par. Ex:et är dock inte singel längre, så det blir inte en upprepning av föregående år.

Jag var på samma sätt som nu, lite orolig innan jul- och nyårshelgerna i fjol och tittade mig runt efter diverse evenemang. Men oavsett vad folk tror, så är jag inte den tuffa ensamma starka singeln som ser fram emot att boka bord-för-en på en restaurang och sedan försöka mingla runt bland främmande människor. Jag har snälla, omtänksamma och goda vänner i vardagslivet, men alla har "sitt" och även om jag försökte att berätta om min oro på ett fint sätt, så hade ingen något lämpligt arrangemang där jag "passade in". Så är det bara nu för tiden.

Så hur blir det detta nyår? Kommer jag att sitta ensam hemma, gråta då jag öppnar en flaska champagne åt mig själv och väntar på att SMS:en ska börja trilla in? Eller kommer jag att bjuda någon på middag hemma hos mig? Eller kommer jag att hitta någon lämplig fest hos vänner att gå på? Eller något allmänt evenemang som plötsligt annonseras i lokaltidningen? Eller ska jag ta ut några semesterdagar och ta tåget söderut till släkten?

Ska jag resa så gäller det att vara ute god i tid och bestämma sig 90 dagar innan, om man både vill ha en biljett och till ett vettigt pris. Det är alltså om ca två veckor...

Brukshundsutställning på Ön

2009-09-13T14:20:00.004+02:00

Brukshundsutställning på Ön idag. Sötaste valpen var en liten Terv-flicka.
Kanonväder med strålande sol och varmt i luften och jag tycker ju det är roligt att sitta som ringsekreterare. En trevlig dag.

Synd att inte VBKK har någon ringsekreterarutbildning så jag får göra klart min utbildning. Förra gången som jag startade så kom det annat emellan och nu verkar det inte ges några nya. Jättesynd. Tycker det är ett roligt uppdrag som jag gärna tagit på mig fler av på "riktigt".

Black Sabbath

2009-09-12T10:48:00.003+02:00

Lyssnade på hårdrock live igår. En av mina vänner spelar trummor i gruppen WarPigs, som bara spelar Black Sabbath-covers. Duktiga grabbar, härlig musik och en trevlig kväll. Och insåg rätt snabbt varför de flesta hade på sig öronproppar.

Varför har vaccineringen blivit en så het fråga?

2009-09-10T07:51:00.004+02:00

Förstår inte varför vaccinering eller inte mot svininfluensan blivit en så het fråga? Det står väl fortfarande var och en fritt att ta sprutan eller inte? Har svårt att tro att vi blir hämtade med tvångströja runt oss för att forslas till närmaste vaccineringslokal och få sprutan i oss.

Och grupper som egentligen inte har ett dugg med frågan att göra tar ställning. På LCHF.Se finns en artikel med titeln Att vaccinera eller inte vaccinera - det är frågan! Och sedan tar man enbart upp skäl till att inte vaccinera sig. Inte ett ord om fördelarna. Och hur ska man då kunna ta egen välgrundad ställning om man bara pumpas med ena sidans argument? Man kan argumentera att de som förespråkar vaccinering skriver egna artiklar inte tar fram nackdelarna. Å andra sidan så faller man i exakt samma fälla då man gör precis samma sak här, men åt motsatt håll.

Seriösast för mig är att man tar upp båda aspekterna.
Argumenten i den här artikeln är dessutom för mycket "kanske" och "gissar" och "känner" för att den ska kännas trovärdig för mig. Det mesta är väl farligt om man intar det i för stora mängder? På samma sätt som man ibland hör varningar för att äta för mycket linfrön, då de innehåller en liten mängd blåsyra. Risk - dvs en risk - för förgiftning finns först vid intag av 12 matskedar/dag, vilket är nästan 2 dl krossade linfrön. Att dö pga cyanidförgiftning kräver visst en 12 kg:s hink av hela linfrön, om jag kommer ihåg rätt.

Ibland är risker överdrivna - ibland inte. En viss skepticism är ofta bra, men man får inte bli så skeptisk att man till slut bara blir en nej-sägare.

Medeltidsveckan 2010

2009-09-09T17:03:00.001+02:00

Det gäller att vara ute i tid ibland, men vissa saker kräver mer förberedelser än andra. Har varit med på Medeltidsveckan i Visby en gång, men bodde då bekvämt och skönt i lägenhet precis innanför murarna och nära Östra porten. Men skulle en gång vilja åka ned och bo i själva lägret. Tror att vi ska försöka komma oss iväg nästa år, jag och dottern.

Det är det där med tält som känns som den stora knäckfrågan: Att tillverka ett själv, med de utrymmen och verktyg som jag har till förfogande för hantverkande känns svårt. Att köpa ett är helt omöjligt - de kostar en halv förmögenhet. Får försöka lita på att jag får hyra in mig någonstans eller låna Umas gemensamma tält.

Men man börjar givetvis med det viktigaste: Att ha snygga kläder! Lika bra att titta igenom mitt förråd redan nu och komplettera. Så har jag god tid på mig att fixa dotterns kläder till våren. Man vet ju aldrig hur långa de är om ett halvår i den åldern.

Tur att Ohlssons hade REA idag!
Till symaskinen!

Chokladtryffel - recept

2009-09-08T18:03:00.003+02:00

Varje low carb:ares räddning när godissuget sätter in. För det gör det ibland. Jag har ju varit rätt duktig på att träna senaste tiden och ju mer man tränar, desto hungrigare blir man. Så jag gjorde en laddning med chokladtryffel ikväll.

Mängden är inte så noga. Smaka av smeten och söta efter behov. Att smaksätta med kaffe, arrak eller något annat går alldeles utmärkt.

Jag startade med ett paket 250 gram smör.
Blandade i 2 rågade msk kakao, en gnutta vaniljpulver och sötningsmedel tills det var lagom sött.
Rörde och rörde tills allt verkade vara väl blandat.
Skedade upp smeten i små bollar som jag rullade i riven kokos.
Och sedan får de stå i kylen och stelna.

Jag inser att jag snart måste köpa en stavmixer, så jag slipper stå och röra smöret mjukt för hand. Eller vara ute i så god tid att smöret redan är rumstempererat.

Umeå - kulturhuvudstad 2014

2009-09-08T16:34:00.013+02:00

Umeå ska bli kulturhuvudstad 2014.

Som skattebetalare är man ju inte precis glad. Hade jag tillhört kultureliten eller den ledande politiska trojkan i Umeå, så hade jag kanske varit gladare? Men nu är jag en vanlig skattebetalare. Jag tycker att "Sommaren i City" är ett rätt trevligt arrangemang och att rosorna i Rådhusparken är en kul idé. Jag vill att mina inbetalade pengar ska användas på ett sätt, som kommer kommunens medborgare tillgodo på bästa sätt. Jag har svårt att tro att dessa 100-tals miljoner av våra pengar har satsats på rätt sak denna gång.

Dessutom får jag inte ihop matematiken, men det kan säkert någon annan hjälpa mig med.

Enligt Dagens Nyheter:
EU:s bidrag till Umeås program inför 2014 förväntas vara ca 14 miljoner kronor
och i ett annat stycke
Budgeten tom 2015 är totalt 410 miljoner där Umeå kommun satsar 100 miljoner, 90 miljoner ska komma bland annat från EU och biljettintäkter och nationella myndigheter och samarbetspartner ska satsa 170 miljoner.
De största kostnadspostenra är program- och projektkostnader 300 miljoner och marknadsförings och informationskostnader 110 miljoner.
(Ur Umeås ansökan)

Visst har väl Umeå redan satsat 100 miljoner på att få bli vald till Kulturhuvudstad? Så summarn för oss skattebetalare är 200 miljoner kronor - som lägst.

Intäkter: 100 + 90 + 170 miljoner = 360 miljoner.

Utgifter: 300 + 110 = 410 miljoner kronor.

DN måste ha glömt att räkna upp ytterligare 50 miljoner som fattas i deras faktaruta för att notan ska gå ihop. Och då är inte heller kostnaden för ansökan på 15-100 miljoner kronor medräknad (uppgifterna skiftar...).

Roade mig också att räkna bara på delsumman 90 miljoner som ska komma från EU och biljettintäkter.

Tittade på det som nu fanns att boka på Norrlandsoperan, som väl får anses vara kultur av yppersta klass. Biljettpriserna ligger där från 40 kr till 180 kr. Sedan finns det på de dyrare föreställningarna ofta någon form av rabatter för vissa grupper. Kan ett rimligt antagande vara att den genomsnittlige besökaren då ska betala 120 kr/biljett?

90 milj kr - 14 milj kr = 76 milj kr.

76 000 000 kr / 120 kr = 633333 stycken biljetter.

633333 biljetter / 365 dagar = 1735 betalande besökare - varje dag - hela året runt!

På olika evenemang bara i Umeå? Förutom det som redan finns idag? Det måste komma att bli oerhört intressanta arrangemang om vi förväntas ha den besöksfrekvensen. Man kan bara undra om övriga siffror är lika optimistiska?

Men jag har säkert missuppfattad något i de siffror som visas...

Umeå är en relativt liten stad och inte alls den världsmetropol som våra politiker verkar tro. Invånarna är inte heller några högskattebetalare då en stor del som är skrivna här har inga eller låga inkomster. Umeås skatteunderlag kan väl heller knappast vara ökande, då stora arbetsplatser som Volvo säger upp anställda och sänker lönerna på de som jobbar kvar? Vi är en studentstad i högsta grad, vilket är rätt tydligt då man tittar på det nöjesutbud som finns.

Jag tror ärligt och uppriktigt att även om hur kul, spännande, attraktivt, roligt det här kan vara för vissa, så har inte Umeå de pengar som krävs för att göra sådana här åtaganden. Känns lite storhetsvansinne över det hela.

Punch Out och piercing = obra

2009-09-07T20:15:00.002+02:00

Tips!
Ska ni gå på träning, typ Punch Out, och har en färsk piercing i näsan: Tejpa över den!
Jag fick ett inte alltför hårt slag mot näsan, så smycket flög all världens väg. Och blodet bara rann. Fick panik och funderade på om jag skulle sätta tillbaka det direkt eller vänta tills jag kom hem. Men ville inte riskera att hålet skulle dra igen sig - det kan gå snabbt. Så jag sköljde av det och fick hjälp att föra in smycket igen. Det gjorde ont... Har tvättat noga och hoppas det fortsätter att läka lika fint.

Där fick man för att man gått och skrutit över hur fint och snabbt det läkt och att jag nog kan byta smycke snart. Det dröjer nog ett tag till.

Nästa gång jag går på IKSU, så tejpar jag. Oavsett aktivitet.

LCHF-webbtest i Expressen

2009-09-07T17:51:00.000+02:00

Du fick 10 rätt av 10 möjligaOj, du är ju en mästare på LCHF! Bra jobbat!
LCHF-test idag i Expressen

Verkar som de flesta som gjorde testet har en rätt bra uppfattning om vad LCHF innebär.

Cavalieren Diva Ballerina

2009-09-05T20:33:00.002+02:00

Lotta hade med sig kameran idag och fotade Diva.

Hål i öronen

2009-09-05T18:00:00.013+02:00

Den här gången var det inte jag, utan dotterns tur att gå till piercaren Offer för att ta hål i öronen. Hon fick en labret i bioplast med en titankula som läksmycke. Riktigt snyggt.

Det naturliga steget hade varit att gått till en guldsmed eller hårfrisör, som använder en håltagningspistol. Men jag började läsa på och insåg rätt snabbt att detta inte var det optimala sättet. Näsvinge-piercingen på mig, var väl också ett litet test för att prova på proceduren och det var ju inte alls så farligt.

Håltagningspistol är visst något som är olagligt i många länder. Största risken som jag förstår det, är att pistolen aldrig kan bli helt steril. Det är dessutom ett klumpigt verktyg som är svårare att rikta med precision. Smyckena som används pressas genom huden är inte alls lika skarpa som en piercing-kanyl. Själva piercing-proceduren känns också mycket lugnare, då inget "pistolskott" ljuder. Sedan tycker jag väl också att det känns bättre att gå till någon som har piercing som huvudsyssla då man ska ta hål, istället för hos en guldsmed eller hårfrisör som inte alls har samma vana och erfarenhet av olika typer av håltagning. Så ska ni ta hål i öronen - gå till en piercing-studio istället för att gå till någon som använder pistol.

Nu håller jag tummarna för att hålen i hennes örsnibbar kommer att läka lika fint som min näsvingepiercing har gjort. Hon var verkligen en tapper tjej idag.

Diva på inofficiell utställning

2009-09-05T17:42:00.001+02:00

Idag var det inofficiell utställning i Vännäs. Diva Ballerina blev BIS-5!
Hon har växt på sig bra under sommaren och jag tror att vi kan ha mycket roligt i utställningsringarna tillsammans nästa sommar. Hon är så vacker min lilla Blenheim-flicka.

Och så här glad blev min dotter över Divas framgång.

Annika Dahlqvist anmäld igen

2009-09-04T18:26:00.004+02:00

Det har verkligen tagit hus i helsike de senaste dagarna när det gäller kostdebatten. Och nu är Annika Dahlqvist anmäld till Socialstyrelsen igen. Nu har jag väldigt svårt att tro på att någon blir fälld för ett par uttalanden i Aftonbladet. En kvällstidning vill ha braskande rubriker och drar ofta saker till sin spets. Trots att reportern i en kommentar till artikeln säger att uttalanden är ordagrant återgivna och finns på band, så är det ju ibland ändå möjligt att spetsa till saker och ting.

Men det visar på ett problem och det är att om man är läkare och dessutom använder sin profession i sin marknadsföring och alltid använder titeln "Doktor" i alla lägen ("Jag är fettdoktorn", "Doktor Dahlqvists blogg" etc) så ger det en helt annan tyngd åt budskapet.

Jag som lekman och novis kan nog uttala mig och säga nästan vad som helst i kostfrågan. Vissa skulle tro mig, andra inte. Som läkare däremot har man en helt annan tyngd och ansvar då man uttalar sig i sin profession. Folk tror faktiskt ofta blint på vad en läkare säger och ibland får man väga orden på guldvåg för att behålla seriositeten och trovärdigheten.

Tyvärr var uttalandet i Aftonbladet (om att de som äter LCHF inte får svininfluensa eller cancer) långt ifrån trovärdigt eller seriöst. Och hur det löd från början, det vet bara Annika Dahlqvist och reportern själva. Men fälld av Socialstyrelsen kan hon väl knappast bli.

Ny LCHF-storm

2009-09-04T12:06:00.007+02:00

Nu har till och med folk på andra sidan jordklotet uppmärksammat "fett-kriget" som pågår i Sverige. Den kända tidskriften The Lancet kritiserar Socialstyrelsen, som de menar har duperats av Annika Dahlqvist och hennes anhängare. LCHF-rörelsen skulle skada den svenska folkhälsan.

Nu tror ju jag att det är precis tvärtom: Ju fler som inser att kolhydrater är något man ska äta med måtta, desto friskare kommer det svenska folket att bli. Övervikt och diabetes med alla dess följdsjukdomar kan inte var något som främjar folkhälsan på något sätt. Däremot tror jag inte att massor med fett - oavsett slag - är något man ska äta i enorma mängder, vilket man ofta får intrycket av från en del fanatiska LCHF-företrädare.

Problemet är väl att det är lätt att angripa LCHF-rörelsen, då man gått ut med extremt kontroversiella uttalanden och då debatten ofta förs väldigt aggressivt där inga kompromisser verkar finnas. "Vi har rätt och alla andra har fel."

Men att det skulle vara skadligt för folkhälsan? Då finns det nog mycket annat och betydligt mer uppenbara saker att angripa med den argumentationen.

Nytt vikingafoto

2009-09-04T07:52:00.002+02:00

Min kompis "Hjärtat" - med bättre kamera - tog också ett foto i farten igår.

Vikingakläder på universitetet

2009-09-03T12:30:00.005+02:00

Försöker värva nya medlemmar till SKA Uma på universitetets välkomstmässa. Solen var stark och bländande och jag hade all sjå i världen att inte försöka kisa. Lyckades inget bra med det. Man blir inte alltid bra på kort! :) Tror vi fick några intresserade i varje fall.

Friskare barn utan socker

2009-09-03T07:33:00.007+02:00

En förskola i Robertsfors vågar sticka ut och säga att synligt socker är inte bra för våra barn. Bort med krämer, fikabröd och söta drycker. In med salladsbufféer och mycket ute i friska luften. Vinsten blir friskare barn, ingen fetma eller karies. En egen gissning är att man också får mer harmoniska barn då man slipper sockerchockerna i samband med fika-stunderna.

Äntligen börjar man på skolorna förstå sockrets negativa inverkan. Har under alla år varit förvånad över den sockrade och kolhydrattäta mat som serverats i både för- och grundskola. Och framför allt vilka mängder som barnen vräker i sig i form av godis på fritiden - och då pratar vi inte bara om lördagsgodis. Men kolhydrater är billig mat.

Sedan kan man också hoppas att förskolan i Robertsfors ger barnen riktig mjölk och riktigt smör också, för barn ska äta naturlig mat och inget utspätt light-skräp, som min egen dotter serveras dagligen. Men om det sägs inget i artikeln. Antingen vågar man inte skriva det, eller så vågar man inte ta steget fullt ut för att äta en mer low carb-inriktad kost. Men det kanske kommer?

Ett steg i rätt riktning är det i varje fall.

Ibland får man säga

2009-09-02T07:37:00.007+02:00

Ibland får man säga "vad var det jag sa". Vet inte om jag har sett och läst för mycket deckare, men direkt då jag läste om våldtäkten på Berghem, så var min kommentar att: "Det där är bara påhittat."

De var för mycket som inte stämde - och det bara genom att läsa de får rader som skrevs i tidningen. Blir man förföljd av en man ända ifrån sjukhuset, så tar man knappast vägen genom den mörka, snåriga och bitvis ödsliga Gammliaskogen. Offret skulle ha varit medvetslös men kunde ändå lämna ett oerhört detaljerat signalement. Och en man med det signalementet, kunde knappast ha varit svår att hitta igen.

Men samtidigt som det är en lättnad, så är det också skrämmande. Hagamannens härjningar i Umeå har satt mycket djupare spår än man kan tro bland den kvinnliga befolkningen. När en sådan här händelse inträffar, så börjar pratet genast gå i Hagamans-tankar och en rädsla sprider sig över staden. Jag bor ju dessutom inte långt ifrån den plats där detta inträffade och visst kommer det tankar om att man bör vara extra försiktig.

Problemet är att nästa gång ett överfall händer - kommer då polisen att ta det på allvar, eller kommer man att avfärda det som påhitt då också? Att ljuga om sådant här, tar bort förtroendet hos både rättsväsende och allmänhet.

Och nu efteråt visar det sig att rädslan för att en ny serievåldtäktsman kanske var i farten var helt obefogad. Jag hoppas verkligen att den som hittat på hela historien kommer att få något sorts straff. Både för att ha tagit upp polisens resurser. Men också för att ha spridit en obefogad skräck bland Umeås alla kvinnor.

Jag vet att man borde vara den "glada singeln"

2009-09-02T07:10:00.002+02:00

Klagar lite ibland över singellivets tristess - vilket oftast är då det varit långhelg och jag varit helt ensam hemma i ett par dagar. Jag försöker planera mina dagar och se till att jag har saker att sysselsätta mig med. Och jag "gillar läget" på många sätt och vis - jag lever ett riktigt bra liv. Varannan vecka är det ju fullt ös och då hinner man knappt tänka på sig själv.

Men ofta då jag beklagar mig över singellivet, så får jag mothugg att "det är minsann ingen dans på rosor att vara gift/sambo heller." Hade jag inte vetat att även sambo-livet ibland kan vara fruktansvärt dåligt, så hade jag inte heller befunnit mig i den situation som jag gör idag. Så, jo tack, det är jag smärtsamt medveten om!

Men jag tror också att det är stor skillnad på att vara singel i min ålder och då man fortfarande är ung och har flera i samma situation. I "min ålder" är de flesta stadgade och man blir lätt de femte hjulet då man t.ex. gärna bjuder ett annat par på middag, men inte en singel-kvinna. Och man platsar ju inte precis i ungdomarnas party-gäng längre.

Jag har dock lärt mig att hålla tyst och försöka hålla en god min, då jag insett att det är så man förväntas uppträda. Man förväntas vara den "glada lyckliga fria nöjda singeln" (eller vad nu alla böcker som kommit ut i ämnet på senaste tiden heter). På samma sätt som att en "tjockis" ska vara glad. Klagar tjockisen så blir svaret att: "Du får väl banta!" Klagar singeln så blir svaret: "Du får väl göra något åt det då!" Som om man bara kunde logga in på Ebay och beställa hem lämplig man via postorder.

För mig är det en sak att trivas med sig själv och i sitt eget sällskap, men en annan sak att sakna en partner att dela vardag och fest med. Jag saknar någon att äta frukost med. Någon att planera middag med, laga den och prata om det som hänt på jobbet. Någon att diskutera och planera vardagliga saker med. Någon att promenera och göra saker med. Någon att planera semestrar och ledigheter med. Någon att utbyta tankar med i sena natten. Någon att göra korta och långa resor med. Någon att krypa upp i soffan med och sedan somna tillsammans med. Någon att vakna med. Någon som jag får visa min uppskattning för på motsvarande sätt tillbaka. Någon som står vid min sida och som tycker att just jag är den mest fantastiska kvinnan på denna jord.

Sedan tror jag inte alls det handlar om att man inte kan vara stark och trivas med sig själv, bara för att man saknar en partner. För trivs man inte med sig själv, kan man inte heller trivas med någon annan. Bara för att man har en partner, så får man inte förlora sig själv som individ.

I vilket fall, så tycker jag ändå inte att singel-livet är speciellt roligt i längden.

Börjar bli så trött på hela LCHF-debatten

2009-08-31T12:17:00.002+02:00

Börjar bli så less på frågor om jag är en anhängare till Annika Dahlqvist. Nej, jag är ingen anhängare till någon. Jag är ingen supporter eller follower till någon över huvud taget. Jag läser, funderar, drar mina egna slutsatser och går min egen väg. Jag försöker läsa så många olika författare som jag kan och lära mig mer. Jag försöker välja den väg som fungerar för mig och min kropp och hitta ett sätt som jag kan leva med långsiktigt i vardagen.

Jag började att läsa om olika former av dieter vars syfte är att hålla blodsockret i schack redan 2002. Då hade få av dem som numera syns konstant i media ens hunnit börjat komma fram. De var lika mycket nybörjare (om inte mer) än jag själv. Ibland låter det som om några av dessa media-kändisar var de som på något magiskt sätt uppfann low carb-kosten.

Low carb är inget nytt påfund. Alla gurus vill dock hitta sin twist på det hela för att kunna marknadsföra sig själva, sina föreläsningar och sina böcker. Vem vill läsa en kopia av Bantings bok från 1800-talet? Vill man tjäna pengar genom att sälja nya böcker och få nya deltagare på olika evenemang så måste man sticka ut lite. Självklart måste man då hitta sin dialekt och sina käpphästar för att kunna locka intresserade köpare av sitt budskap. Glöm inte bort att LCHF för många numera är ett levebröd och att de försörjer sig just på att sprida budskapet.

Med tanke på hur de senaste diskussionerna går på bloggar och i artikel-kommentarer så blir jag faktiskt lite mörkrädd. Argumentationen från både med- och motståndare håller på att nå nya höjder. Det kastas glåpord och slängs elakheter från båda sidor. Man uttalar sig kategoriskt och överlägset från båda håll. Man använder överord och raljerar med de som inte håller med ens egna åsikter. Diskussionsklimatet är allt annat än trevligt.

Jag tror att man vinner på sans och förnuft i längden. Jag tror inte alls att överdrifter som lätt kan avfärdas, ger en trovärdighet till det här sättet att tänka runt kost. Det ger ingen trovärdighet alls.

Jag tror stenhårt på att low carb är ett bra sätt att äta. Att alla typ II-diabetiker borde anamma detta sätt att äta (utan kompromisser!!!) och att många fullt friska även skulle känna kunna dra nytta av det. Jag har själv fått en massa hälsovinster genom att äta low carb och kan bara vittna utifrån mig själv. Jag tror också att ingen borde få genomgå en viktoperation, som innebär ett bra mycket större ingrepp och komplikationer för framtiden än vad man först kan förledas att tro, utan att ha gett low carb en verklig chans.

Jag tror däremot inte att jag får ett evigt liv eller blir helt befriad från alla sjukdomar och världens alla plågor som finns, bara för att jag äter en viss sorts kost.

Och jag hoppas verkligen att mitt budskap går fram på ett sansat sätt.

Svininfluensa och LCHF

2009-08-30T22:38:00.012+02:00

Nu börjar verkligen debatten om svininfluensa och vaccinering eller inte vaccinering ta sig konstiga uttryck. Det senaste argumentet mot vaccination är att LCHF-kost är skydd nog och därför ska man inte vaccinera sig.

Visst är det så att vi som dragit ner på kolhydraterna ofta upplever en förbättrad hälsa med bl.a. minskade infektionssjukdomar som följd. Jag har inte varit riktigt förkyld med feber och sjukskrivning på väldigt många år. Å andra sidan så har jag alltid tillhör det som drabbats lindrigt av olika sorter influensor och då resten av jobbet legat hemma en vecka i taget, på sin höjd känt mig lite febrig under någon dag. Inget som inte botats med lite sömn och Alvedon till dagen efter. Men nog är även jag lite snuvig, snorig och har tillhörande huvudvärk ibland, även om det är väldigt sällan numera. Helt skyddad mot allt i vår omvärld är man knappast. Och att säga att "vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar. Det gör att vi glömmer bort hur det är att vara sjuk och då känns det ännu mer inaktuellt." Sådana uttalanden gör att i varje fall jag baxnar!

Att säga att LCHF är tillräckligt för att skydda oss mot svininfluensa är att glida på sanningen rätt rejält. Influensa är ett virus som alla kan drabbas av och man är inte skyddad mot någon som helst sjukdom bara för att man äter en viss kost. Man kan ha ett bättre eller sämre immunförsvar - men helt skyddad kan man aldrig vara. Det är korkat att tro det.

Jag skulle nog ha sagt något i stil med att vi som drar ner på kolhydraterna upplever oss ofta som mindre benägna för att få infektionssjukdomar, men känner man sig orolig så ska man självklart vaccinera sig. Var och en måste själv göra det valet.

Och lite längre ner i samma artikel sägs att: "Äter man en riktig kost får man inte cancer." Jag fick bröstcancer när jag var 30 år fyllda. Ovanligt ung alltså. Så jag hade ätit mig till denna sjukdom?

Jag har varken lust eller råd att ligga sjuk hemma i feber i en vecka och tänker ta sprutan. På samma sätt som jag förra hösten tog det influensa-vaccin som erbjöds då.

Och jag tänker fortsätta gå på mammografi och cellprovstagning, för säker på att inte drabbas det kan man aldrig vara. Och hellre upptäcka något i tid än för sent.

Jag tänker definitivt inte gå omkring och tro att kosten skyddar mig mot allt ont.

Billigare oxfilé i höst

2009-08-30T16:56:00.004+02:00

Perfekt! EU har släppt på importreglerna för finare kött som oxfilé. Jag som älskar oxfilé, men oftast tycker att den är alldeles för dyr. Man får unna sig det alldeles för sällan. Men hamnar priserna på <200 kr kilo kommer det att ätas mycket oxfilé härhemma framöver. Med tjock, krämig bearnaise-sås. Supergott!!!

Tunikan är klar

2009-08-30T16:39:00.002+02:00

Ärmen hittades (bakom soffan) och tunikan är klar. Undrar om den blir för mycket medeltid för att kunna användas på jobbet? Kanske bättra att hänga undan den i event-garderoben?

Äsch - mina kollegor är numera så vana att se mig i mina konstiga kläder att ingen kommer att höja på ögonbrynen!

Hur kan en ärm försvinna?

2009-08-29T21:31:00.004+02:00

Skulle sy ihop det sista på tunikan, när ärmen plötsligt är helt försvunnen! Hur kan den ärm bara försvinna i en pytteliten lägenhet? Har tittat bakom bord och soffa för att se om den fallit emellan då jag burit runt på arbetet för de olika momenten. Men ska gå runt en till sväng och se var jag slarvtittat.

Eller så får jag ta ett snack med hundarna och höra om de gömt ärmen för att få matte förflyttad från symaskinen till soffan, så att de kan ligga och snarka tätt bredvid mig (vilket de gör precis nu).

För övrigt vill jag bara säga att singellivet suger...

Lyxfrukost

2009-08-29T10:41:00.002+02:00

Var som vanligt vrålhungrig då jag vaknade och äter man frukost ensam en lördagmorgon så kan man lika gärna lyxa till det lite. Vispad grädde, keso och sockerfri sylt. Mer efterrätt än "mat", men gott var det!

Fredagsmatlagning

2009-08-28T17:24:00.005+02:00

Vissa går på puben. Andra lagar mat.
Så medan jag äter min snabbmiddag i form av ett litet grönt svenskt äpple, fransk Brie-ost och italiensk salami, så får resten stå i ugnen eller på spisen.

Och tyvärr är Light-Cola en av mina laster. SodaStream-maskinen med tillhörande koncentrat är en bra uppfinning.

Förväller kantarellerna så de kan läggas i frysen och tas fram vid behov.

Hade köpt fläskött på superextrapris. Det var tyvärr marinerat med någon sorts hickory-smak som både luktade och smakade rent förskräckligt. Jag har sköljt av köttet under rinnande vatten och saltat och pepprat och hoppas att det mesta av marinaden försvinner. För hickory-smaken var verkligen vidrig. Kommer aldrig att köpas igen. Lagar till den i lergryta som är ett utmärkt sätt att tillaga kött i. Sköter sig självt och ger ett mycket gott resultat.

Skapat en trend?

2009-08-28T17:09:00.000+02:00

Det är häftigt när man inser att man banar väg, för att även andra ska våga göra saker utanför de vanliga ramarna.

En av mina äldre kollegor var så himla intresserad av mitt smycke och kollade in det noga. Sedan berättade att hans fru (i samma ålder) blivit eld och lågor då han berättat om min nya pärla-i-näsan: "Hon vill också ha en, men har inte vågat förut. Men du har ju gjort det, så nu funderar hon också på att sätta dit en." Klart hon ska ha en pärla i näsan om hon vill! Ålder har väl inget med vackra smycken att göra? Gissar på att Offer får pierca fler "tanter".

En intressant sak är att de flesta inte alls lägger märke till mitt nya smycke. Och då lyckades jag med min föresats: Det skulle anas men inte synas. Däremot säger några efter att vi suttit och pratat en stund att: "Aha" Vad är det jag ser? Har du klistrat fast en liten sten på näsan?"

Kantareller

2009-08-28T17:06:00.000+02:00

Tackar snäll pensionerad kollega med stuga i fjällen som gladde mig med en kasse kantareller i eftermiddags - en härlig överraskning. Det är helt underbart med smörstekta kantareller.

Bra läkkött av low carb?

2009-08-27T19:12:00.006+02:00

Min lilla piercing i näsan som jag tog för 4 dagar sedan läker verkligen jättefint. Har svårt att tro att detta ska ta 6-8 veckor att läka tillräckligt, men ärrbildningen ska inte vara klar förrän då, säger expertisen.

Ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan jag vågar mig på att byta smycke, men hålet känns redan snyggt och fint, kommer ingen sårvätska alls, ömmar inte det minsta då jag tvättar det morgon och kväll så det tar jag som ett bra tecken. Men man ska väl inte ropa "Hej!" ännu! Infektionen dyker säkert upp precis då jag tror att allt är läkt och klart.

Däremot så är jag helt övertygad om att man får ett starkare immunförsvar då man äter low carb och därmed ett bättre "läkkött".

Rester av linnetyg

2009-08-27T17:42:00.001+02:00

Har svart, lila och brunt linne kvar i olika stora stuvbitar. Lite skissande, mätande och räknande igårkväll gör att jag nog kan klippa till en flerfärgad tunika ikväll.

Piercat mig

2009-08-24T17:54:00.010+02:00

Har gjort det! Och det var inte alls så farligt som jag trodde. Blödde nästan inget alls och fällde inga tårar. Jag tycker det blev jättesnyggt! Passar till mina kläder och mina övriga smycken. Lite annorlunda utan att för den skull sticka ut för mycket.

Läksmycket är en liten sten som ser riktigt bra ut, men när det är läkt, så kommer det att sitta en liten guldinfattad diamant där istället. Beställde den hos piercaren som levererar till jobbet (perfekt service ), men det tar 6-8 veckor innan jag får byta smycke.

Läksmycket sitter lite "löst" på bilden och det får gärna göra det, så länge det läker. Men det ser förvånansvärt bra ut för att vara alldeles nygjort.

Sedan är frågan hur något som är så litet - kan kännas som en så "stor" sak?
Men det känns verkligen som om jag har gjort något "stort"!

Vitkål och köttfärs

2009-08-23T17:26:00.000+02:00

Matlagning då jag är ensam hemma består i att öppna kylskåpet, se vad som finns där och göra det bästa av situationen. Enda sättet att inte lagra på mig en massa mat som blir gammal och får slängas.

Så till middagen idag så hade jag köttfärs och nästan ett helt vitkålshuvud att göra något av. Så det fick bli någon sorts vitkålssoppa/vitkålsgryta.

Så jag stekte köttfärs i ordentligt med smör.
Hackade ner gul lök.
Strimlade ned vitkål.
Spädde med buljong.
Saltade och pepprade.
Sedan fick allt stå en stund på spisen och puttra.

Blev förvånad över hur gott det faktiskt såg ut.
Hur snabbt och enkelt det var.
Och att smaken sedan dessutom också var helt OK.

Nödlösningar är ibland helt OK.

Inget Lidl i Umeå?

2009-08-23T17:04:00.000+02:00

Jag promenerar förbi Lidls nybygge varje dag och fikarumsdiskussionerna har länge varit om någon vet, när de äntligen ska öppna? Nu står det i tidningen att satsningen i Umeå lagts på is. Neeeeeej!!!!!!!

Lidl är ju rena guldgruvan för oss low carb:are med suveräna tyska korvar, salami till oslagbart pris som är supergod, billig ost, billigt smör och dessutom mald mandel, som i varje fall jag inte hittat på något annat ställe.

Brukar bunkra upp varje gång jag passerar Sundsvall, men nu finns det visst en butik i Örnsköldsvik i varje fall. Fast det är ju tyvärr inte så ofta man är där heller.

Men jag hoppas verkligen att Lidl bestämmer sig för att öppna butiken. Den ligger mitt i studentområdet och deras priser måste vara oslagbara för den kundkretsen. Jag ser fram emot att både hitta varor som jag saknar hos ICA och Coop och samtidigt få ner matkostnaden en bit. Mat idag är dyrt och all konkurrens på den sidan är av godo. Lidl är en viktig spelare där.

Och för de negativa människor som inte tänker handla där eftersom det av ideologiska skäl bara handlar på Coop, eller de som absolut vill fortsätta göra ICA-handlarna till miljonärer eller de som absolut måste ha ett speciellt märke på juicen: Fortsätt ni att handla där ni gör idag. Det är det som är fint med konkurrens: Det är vi konsumenter som själva kan göra våra val och avgöra var vi vill lägga våra surt förvärvade skattade pengar.

Jag kommer att stå först i kön den dag som Lidl öppnar! Om de öppnar.

Vilken bukett

2009-08-21T17:19:00.006+02:00

Blev så förvånad då ett blomsterbud ringde på dörren. Och höll i världens vackraste rosenbukett då jag öppnade. Och världens gulligaste tillhörande kort. Blev så glad.

Trevliga överraskningar är alltid underbart!

Amor vincit omnia.

Pärla i näsan

2009-08-21T07:22:00.017+02:00

Har ju under alla år surrat om att jag skulle ha en "pärla i näsan", dvs något pyttelitet i vänster näsvinge. Och under alla år mött kompakt motstånd från mitt ex. Med argument som "sopsäck över huvudet" eller "Välj: Pärla i näsan eller mig", så avstår man från att genomföra sådant.

Har aldrig haft någon som helst lust eller önskan att tatuera mig eller ha stora synliga saker i ansiktet. Och kommer aldrig någonsin att göra något liknande heller. Funderade ett tag på att göra fler hål i örat, men det mest praktiska är ju att ha läkringar i dessa och jag tycker inte alls att det ser snyggt ut. Läkringar är praktiska reservsmycken och inget jag vill ha på mig för jämnan. Ser lite "billigt" ut, tycker jag.

Mitt lilla guldhjärta på en tand var en kompromiss, som jag tycker blev oerhört lyckad. Det har suttit på sin plats i 12 år och det coola med det är, att de flesta inte lägger märke till det alls. Jag kan umgås med folk jättelänge innan de till slut säger att: "Wow - har du ett litet guldhjärta på tanden? Jättesnyggt!"
Diskret, men snyggt smycke. Inget som väcker någon större uppmärksamhet. Och smycken ska smälta samman med ens personlighet.

Men undrar om det inte är dags att göra något för min egen skull nu: En pytteliten diamant i vänster näsvinge? Lika diskret som det lilla guldhjärtat på tanden: Anas men inte synas förrän man kommer riktigt nära. Först då ser man att det är en guldinfattad diamant.

Tyvärr måste man väl genomlida en läkningsprocess med en synligare silverfärgad kula, men den tiden går ju över.

Och skulle det inte funka, så är det ju bara att ta bort det!
Jag ska fundera på saken i varje fall...

Om viktminskning via internet i dagens Läkartidning

2009-08-20T16:19:00.006+02:00

Finns en intressant artikel i dagens Läkartidningen om Viktnedgång via Internet.
En summering är väl att konceptet att hjälpa folk att gå ned i vikt via internet är framgångsrikt och att man når många personer. Internet är alltid tillgängligt och alla vill/kan inte besöka Viktväktarnas möten eller har ens en rimlig chans att få komma till en fetma-klinik. Det är Viktklubb.Se som står som beräkningsexempel. Nu bygger Viktklubbs koncept på traditionell kalori-beräkning, men jag tycker att slutsatserna trots allt känns generella.

De säger att de flesta som är överviktiga upplever för lite motion, för mycket mat och godis som de tre vanligaste orsakerna till övervikt. Hur man får bukt med de problemen finns det olika lösningar på. För mig var det lågkolhydratkost som tog död på sockersuget och håller aptiten i schack. Motionen ökade i samma takt som vikten sjönk.

Och nog fungerar viktminskning över internet. Det sägs mycket i artikeln som vi som äter lågkolhydratkost redan vet: Att man via internet alltid har tillgång till råd och stöd från både experter och medmänniskor i samma sits. Att det finns program som kan registrera såväl matintag som viktkurvor. Man blir peppad av andra och får ett personligt bemötande. Men att man också måste ta eget ansvar för sitt ätande.

För det är ju precis på det sättet som de flesta av oss har hitta den här kosten: Via internet. Då jag startade så var det litteratur på engelska och forum på samma språk som gällde. Idag finns det motsvarande information på svenska och flera forum och listor där man kan få snabb respons. Forum och listor befolkas både av experter vanliga människor som kämpar med sin vikt.

Det fina är ju också att äter man lågkolhydratkost så finns det massor med gratis information att tillgå. Eftersom det här sättet att äta inte alltid anses som politiskt korrekt, så har dieten många hängivna anhängare som för att sprida budskapet gör mycket ideellt jobb och därför tillhandahåller olika former av resurser utan kostnad.

Jag har gjort en enkel applikation som kan räkna ut kolhydratinnehållet i en måltid.
Surfar man på nätet så finns det massor med hemsidor skrivna om lågkolhydratkost. En bra start för att komma igång är att läsa är mitt kompendie Mamma äter inget vitt.
Support, stöd och svar på expert-frågor får man på olika listor och forum.

Man behöver inte betala till något som Viktklubb om man inte vill (även om low carb-världen numera också är rätt befolkad av de som ser att det finns pengar att tjäna).

Med eget engagemang kan man komma långt när det gäller att förbättra sitt ätande - det är det ingen tvekan om.

Studiecirkel i lågkolhydratkost

2009-08-20T07:44:00.006+02:00

Känner mig oerhört kreativ just nu efter en lång lugn sommar.

Annonsbladet från ett av de större studieförbunden för höstens kurser damp ner i brevlådan tillsammans med morgontidningen. Bläddrade igenom den och såg till min förvåning att inga low carb-kurser fanns med. Det känns ju just nu, som om det pratas om low carb, hälsovinster och viktminskning överallt.

Började fundera på om man ska dra igång en studiecirkel i low carb via något studieförbund? Finns det redan någon kursplan månntro? Lämplig litteratur?

Undrar om man skulle ringa och erbjuda sina tjänster...

Vissnade rosor

2009-08-19T07:13:00.002+02:00

De vissnade blommorna och den tysta telefonen gjorde mig sorgsen vid frukostbordet och jag hade inte hjärta att ta steget fullt ut och kasta buketten av rosor i soporna. Trots att det nog egentligen är läge för det, då de blommat ut och börjar se ledsna ut.

Dum spiro, spero.

Cavalierer ska alltid vara nära

2009-08-16T11:54:00.009+02:00

Stod och sorterade tvätt. Hundburen är ett perfekt ställe att samla ren tvätt ovanpå. Tappade ett par jeans på golvet och hann inte mer än vända mig om för att plocka upp dem, förrän Cindy lade sig och sov på dem.

"Det här måste upp på bloggen. Vad rolig Cindy är!" säger jag till dottern. Går och sätter mig vid datorn för att skicka upp det på internet och hinner inte mer än sätta mig ner förrän två Cavalierer ligger bredvid mig igen - och sover. Och jag märkte inte ens att de hoppade dit!

Undrar vad som är mest fascinerande:

Att de verkar sova hårt, men har total koll på hur jag rör mig i lägenheten?
Eller att de så tyst kan smyga efter en på sina mjuka tassar att de alltid är i närheten - utan att man märker det?

Mysiga hundar är de i alla fall.

Feta tankar

2009-08-16T10:11:00.009+02:00

Svarade på ett forum, där frågan kom upp om det verkligen går att jämföra dagens kost med stenålderns jägarkost och om det är vettigt att man förlorar sin mens, då man börjar äta low carb.

Jag tror inte heller att folk på stenåldern var feta. Och dessutom så levde många inte speciellt länge heller. Och tillgången på mat var definitivt inte densamma som nu. så kaloriintaget var nog rätt väl avvägt. Spelar nog mindre roll vad man äter om tillgången är begränsad. Tänk själv om man skulle samla/jaga all mat idag, som dessutom inte går att förvara annat än genom rökning/saltning. Och var man inte bofast kunde man inte bära med sig speciellt mycket mat heller, utan det handlar om att jaga mat för dagen. Inte var tillgången på mat lika ymnig som idag, då man i tätbebyggda områden sällan har mer än gångavstånd till en pizzeria.

Problemet är att vi genetiskt fortfarande känner ett oerhört sug till att tillfredsställa vårt behov av kolhydrater. Det finns något som heter sockerberoende. Alla råkar inte ut för det, men alla blir inte heller alkoholister av att dricka vin i lagom mängder. Och då behöver man något som hanterar detta sockersug, så att man inte hela tiden måste gå och kämpa emot suget av söta snabba kolhydrater.

Det har pratats alldeles för lite om sockerberoende, fast det nu börjar komma upp till ytan. Att äta "lite av allt" är definitivt inte något som fungerar för oss som har problem med sötsuget. Då måste man få bort det genom att reducera antalet snabba kolhydrater helt och hållet.

Sedan är det en annan aspekt, som jag också tror det kommer att börja pratas mer om när det gäller kolhydraterna och det är att jag tror att många av oss som haft magproblem av diverse slag, utan att få någon diagnos, har försökt att självmedicinera oss med det som känns mjukt för magen och är lätt-ätet: Dvs "vit" mat och rena sockerprodukter. Och utan alltför dåligt samvete, eftersom det dessutom ansetts som rätt "nyttigt" och OK, då det varit fettfritt.

Under min tid som "normalätare" så uppvisade jag alla symtom på IBS, men sökte inte hjälp. Vilket jag faktiskt borde ha gjort. Men är man en som kämpar, så försöker man in i det längsta att själv medicinera sig och ordna upp de problem men har.

I själva verket tror jag att många magproblem är en reaktion mot allt gluten som vi stoppar i oss. Många som övergår till att äta low carb upplever att eventuella magproblem helt eller delvis har försvunnit. Och faktum är att det till stor del är gluten som vi reducerat genom att börja äta low carb. Jag är helt övertygad om att många matrelaterade allergier helt skulle försvinna eller i varje fall reduceras, om man tog bort all gluten ur sin kost.

Sedan finns det alltid extrema varianter inom en och samma diet. På samma sätt som vissa Viktväktare nästan får ett astmaanfall om de ser en klick smör på någon annans tallrik har vissa low carb-ivrare en överdriven syn på hur den här kosten ska tolkas. Jag tycker inte heller det är bra att kroppen går i en sådan svält att mensen slutar komma - det är ett tecken på att kroppen inte mår bra och är under stress, eftersom den inte är i stånd att fortplanta sig. Något som annars elitidrottare och anorektiker annars brukar råka ut för.

Min syn på low carb är inte LCHF! Jag ser den från ett annat perspektiv och det är också därför som jag fortfarande säger att jag äter lågkolhydratkost (low carb) och inte LCHF:

Min syn är low carb (lite kolhydrater): Reducera antalet kolhydrater till en nivå där du själv känner att du mår bra. Det kan innebära att du äter lågt GI eller i princip bara kött och grönsaker. Och för att sedan bli mätt och ge kroppen tillräckligt med energi, så var inte rädd för att äta extra fett: Använd smör och grädde i maten. Rejält med olivolja på salladen. Köp inga light-produkter. Var inte rädd för fett, men vräk inte på det heller. Det var den läran som jag anammade och lärde mig, då jag började med denna kost. Och som jag gick ner i vikt på. Dessutom räknade jag då kalorier.

Men den syn som genomsyrar ivrarna för LCHF på diverse forum (dvs lite kolhydrater och mycket fett, strunta i kalorierna) är: Vräk på med naturligt fett (smör och kokosfett är väl det som verkar populärast. Grädde kommer nog stor favorit på nästa plats). Drick det också gärna i form av ägg blandat med smör/kokosfett. Och när du öser på med fett kommer du inte att han några problem med att reducera antalet kolhydrater. Läser man på ett tag, så inser man att det finns gränser även här, men gränser är definitivt inte det första man möts av då man börjar bekanta sig med denna variant av lågkolhydratkost. Grönsaker är inte riktigt rumsrent, men går man upp i vikt av att äta grönsallad eller broccoli, så vill jag nog noga syna den personens övriga matvanor. Men alla forum har sina käpphästar beroende på vilket folk som "bor" där.

Och sedan detta eviga drickande? Mat ska ätas och tuggas för att komma ner i magen i lagom takt och tillfredsställa vårt tuggbehov. Samma sak med normalviktiga som tror att low carb är en snabb fix att få den drömvikt de själva hoppas att de borde ha. Men det är två helt annat blogg-inlägg.

Inofficiell Cavalierutställning

2009-08-15T13:20:00.009+02:00

Idag var det inofficiell Cavalier-utställning på Ön. Diva ställdes i Unghundsklass och hon blev placerad på andra plats (av fem om jag kommer ihåg rätt). Diva visade sig kanonfint och stod så jättefint med bakbenen ordentligt vinklade och halsen sträckt som på en liten svan. Och travade verkligen jättesnyggt i rörelse. Diva är ju den piggare av de två och det gnistrar verkligen om henne, när hon kommer in i ringen. Det känns som hennes rätta element.

Växer hon bara till sig lite i kroppen, så kommer vi att ha en rolig nästa sommar. Då är hon förhoppningsvis i perfekt utställningskondition. Jag tycker verkligen att jag har en potentiell champion. Hellre en hund som utvecklas lite sent som man kan ha roligt med i många år, än en som utvecklas snabbt och sedan blir för "tung".

Cindy blev aldrig någon utställningsstjärna, men hon är världen goaste, snällaste, mysigaste hund och hade så roligt idag med Linn. Först "Barn med hund", där de båda gjorde ett jättefint jobb. Sedan tränade de agility och Cindy är så lugn och säker på hindren numera. Känns ibland som vi borde tävla med henne. Vill gå en kurs även med Diva, som jag tror kommer att bli snabb som en liten vessla på agility-banan.

Efter utställningen var det surströmmingsmiddag (eller varmkorv) och det var en enorm uppslutning. Man tog med hela familjen och åt middag. Mycket trevligt. Rätt snabbt så försvann barnen ett efter ett och tittade man ut genom fönstret, kunde man se dem komma med var sin Cavalier på agility-banan. Det är ju en av de bästa sakerna med Cavalierer: De är så genuint snälla, tycker allt är så kul och så perfekta kompisar till barn. Det var härligt att se barnen jobba seriöst med sina hundar helt på egen hand. Och ett helt gäng med Cavalierer som jobbade uppmärksamt med sina småmattar/småhussar med svansar som konstant viftade, för att det var så himla kul. Hela gänget såg så glada ut.

Dukat upp för surströmming

2009-08-14T21:03:00.005+02:00

Att ha Cavalierer innebär inte bara att gå långa promenader och dammsuga hundhår. Det händer en hel del trevligt också som är direkt Cavalier-relaterat. Cavalier-folk är till stor del som sina hundar: Glada, sociala och lättsamma att umgås med. Så imorgon är det först inofficiell utställning och sedan surströmmingsmiddag. Vi förberedde dukningen ikväll, så kvällen innan ser det ut så här:

Men surströmming är definitivt inte low carb och det här är typiska gånger då ätandet är mer socialt än gott: För surströmming luktar definitivt inte gott. Och smakar bara salt. Men själva känslan av att göra en "klämma" av tunnbröd, färskpotatis, lök och surströmming är oslagbar. Och att sedan försöka äta den innan brödet hunnit bli så mjukt att allt bara rasar samman. Och diskussionerna om hur man ska rensa strömmingen och hur många man ska äta. Det är norrländsk tradition av yppersta klass och något man inte ska förstöra.
Så i morgon tänker jag i varje fall äta en rejäl surströmmingsklämma.

Ser fram emot en trevlig lördag!

Choklad minskar risken för hjärtinfarkt

2009-08-13T19:11:00.006+02:00

Personer som överlevt en hjärtinfarkt och som äter choklad två eller fler gånger i veckan löper tre gånger mindre risk att dö i hjärtsjukdom än de som inte äter choklad. Det visar ny svensk forskning som gjorts på svenska hjärtpatienter och som publiceras i tidskriften Journal of Internal Medicine. Man tror att det är antioxidanterna, som har den goda effekten.

Jag visste väl det! Choklad är Guds gåva till kvinnorna och något som man inte kan leva utan. Har ofta sagt att om inte någon form av choklad varit tillåten i min diet, så hade jag aldrig klarat av kosten i långa loppet. En viss tid varje månad, så skulle jag göra vad som helst för en bit choklad. Och det är just choklad som är det viktiga - inget annat godis fyller samma behov. Det är därför som det alltid finns ett lager i skafferiet, så man inte riskerar att bli utan.

Känns som om jag har väldigt liten risk för att drabbas av hjärtinfarkt.
Tror jag går och tar en bit choklad till!

Sommaren slut - spinningen börjar

2009-08-13T12:13:00.013+02:00

Nu är det slut på sommaren och spinning-säsongen startar igen.
Min instruktörskompis tyckte att det var dags för mig att stiga upp ur Baden-Baden-stolen och gå på höstens första spinning-pass för honom istället.

Och han har helt rätt. Nu är sommaren slut även om man kan njuta av lite värme på dagen, om man sitter i lä i solen. Men i morse var det på med jacka eftersom det var rätt kyligt, då jag gick till jobbet. Kändes för kallt att sitta ute ens på en uteservering och äta lunch.

Vi diskuterade också min mat under lunchen. Borde jag äta lite mer kolhydrater före spinningen eller inte? Men eftersom jag just nu inte bara försöker hålla vikten utan hellre gå ner lite, så höll jag stenhårt på att utesluta alla kolhydrater utom grönsakerna till lunchen. Däremot lär jag vara hungrig som en häst när jag kommer hem efteråt. Träning gör en hungrig!

Så det ska bli skönt att börja träna på riktigt igen. Promenader är bra och en kombination av meditation och motion för mig, men gruppträning gör att man tar i så mycket mer och blir så mycket mer peppad.

Så det blir spinning ikväll! Kul!

I sytagen igen

2009-08-11T19:31:00.006+02:00

Köpte tunt brunt linne och syr en storskjorta efter medeltida mönster. Den förra jag sydde blev så himla skön att jag vill ha en till i lite varmare tyg. Perfekt att ha på jobbet i vinter.

Cavalierer som solar

2009-08-09T16:17:00.012+02:00

Min vackra Diva Ballerina

En riktigt varm dag igen. Men det fläktade skönt. Hade ingen lust att åka till havet, då jag var ensam hemma, så jag hämtade en gammal madrass och lade mig på gräsmattan ute på gården. Cavalier-flickorna vill ju alltid vara nära matte, så de fick också följa med. Men det var alldeles för hett, tyckte Cindy.

Båda tjejerna ser något spännande när jag försökte fota dem samtidigt. Månntro om det var Trapphuspolisen, som kom ut just då? Hon är nämligen inte så förtjust i att jag ligger och solar på gården. Men hon är inte så mycket att bry sig om. Sola är skönt!

Jag gjorde ett provisoriskt skydd mot skuggan med en handduk och en trädgårdsstol. Tjejerna kröp dit direkt och förstod att det var menat för dem. Men man måste hålla koll på vad som händer runt om.

Efter en stund kan man i varje fall lägga sig ner.

Och till slut tar den berömda Cavalier-tröttheten över och man lägger sig och sover.

Och så här ser man ut när man sover riktigt hårt. Diva snarkade så det hördes över hela gården. Kanske därför Trapphuspolisen satt och hostade, harklade sig, stampade i marken och gjorde allehanda ljud för att försöka få bort oss? Till slut låg jag och småfnittrade på madrassen, eftersom hela situationen var så surrealistisk.

Men jag och Cavalier-tjejerna hade ett par riktigt sköna timmar ute på gräsmattan.

Baconlindad haloumi - recept

2009-08-08T16:38:00.007+02:00

Var och handlade och såg ett tips på en liten lapp i affären:
Skär haloumi i bitar, linda en bacon-skiva runt varje bit och grilla.

Jag gjorde precis så.
Delade en haloumi-ost i 8 lika stora stavar.
Lindade en bacon-skiva runt varje stav.
Grillade dem i elgrillen (bor i lägenhet och får inte grilla på balkongen)

Blev supergott!!! Perfekt tillbehör till kött. Mättande är det också.

Vi äter för övrigt rätt ofta skivad haloumi stekt i olivolja, som tillbehör till maten.

Vinthundsutställning

2009-08-08T16:32:00.005+02:00

Detta var troligen en av de sista riktigt varma dagarna. Den tillbringade jag med att sitta vid ring side, sola, dricka kaffe, prata med folk och beundra vackra vinthundar. Afghaner är nog bland det vackraste som finns. Finns inga hundraser som rör sig med det flyt som dessa pälshundar gör.
Inser dock mina begränsningar: Kan inte ha så stora hundar och skulle inte för något i världen klara av att sköta pälsen. Men sanslöst vackra är de.

De små Italienska vinthundarna däremot är en helt överkomlig vinthundsras för min del, både vad det gäller storlek och pälsvård. Tala om att se ut som verkliga små miniatyrer av en stor hund. Inga dvärghunds-äppelskallar där inte.

IKEA-sängen - tar det aldrig slut?

2009-08-07T11:35:00.002+02:00

The story goes on...

Sängen där ribbotten ramlar ur. Där jag det senaste halvåret kånkat och burit och följt de förslag till lösningar som jag fått. Fick till slut besked att "sängen" skulle bytas ut!

"Perfekt! Super!", tänkte jag. Äntligen blir jag av med ett utdraget problem och får starta på ny kula.
Men glädjen varade tills jag ringde och berättade vad jag ville ha i utbyte.

"Säng??? Du får byta bara ut din sängram! Inte madrassen!"

Jag köpte en säng! Jag köpte inte en sänggavel + en sängsida + en madrass etc.
Jag köpte en säng, vid ett och samma tillfälle. En säng att sova i. Jag köpte inte specifika delar.

Tänk om bara IKEA sagt, då jag beställde sängen att: "Det här är ingen bra kombination. Prova en annan kombination av sängram och madrass!" Då hade jag sluppit allt detta ringande, skrivande, släpande, bärande, lyftande. Då hade jag sovit lugnt och behagligt det senaste halvåret - och säkert flera år till.

Jag bor ensam och det är inte att "bara" skruva isär och sedan ihop en ny säng och flytta möbler och madrasser. Att endast byta ut sängramen - med allt det jobb vad det innebär - känns blott och enbart som att fortsätta byta ut delar på sängen. Definitivt inte som att få en ny säng.

Just nu känns det som om jag bara vill slänga iväg hela rasket på återvinningen och gå på en annan möbelaffär och köpa en ny säng. Men det kostar pengar. Alldeles för mycket. Ibland har man inte råd att vara stolt.

Att prova kontakta ett företag som IKEA är dessutom hopplöst: Lovar de att återkomma gör de det kanske eller kanske inte. Man får prata med en ny människa varje gång som ska "läsa igenom" ärendet och starta om från nytt hela tiden. Är så less. Har nu tre ärendenummer i deras ärendesystem och varje ärende har renderat ett antal brev, telefonsamtal och chatt. Responstiden är inte snabb.

Det lustiga är att vem som helst kan av vilken anledning som helst säga inom 90 dagar att de inte vill ha den säng som de har köpt. Även om sängen i sig är helt perfekt och felfri. Bara för att de inte "känner för" att behålla den. Men min säng, där ett uppenbart fel uppkom efter denna period, den kan man inte göra mer än att byta ut delar på. Trots att kombinationen från början varit helt fel att över huvud taget sälja.

Ska skriva ett sista brev och vill då ha ett avslut på ärendet. Men det känns inte kul att säga "Ja, tack" till att endast få byta en sängram. Tror jag tar pengarna och lägger madrassen på golvet så länge. Är så less och trött på detta utdragna ärende. Och lär få ett fjärde ärendenummer i samma sak i deras system.

Glädjen med att handla på IKEA har helt och hållet försvunnit. Men ett så stort företag som IKEA har säkert råd att förlora en så pass liten kund som mig.

Morgondimma

2009-08-05T08:05:00.004+02:00

Cool dimma i morse över marken! En nyligen påfylld kväve-tank (gissar jag på) som orsakade detta fenomen genom kondens. Häftigt att gå på gräsmattan genom en iskall tjock dimma en solig morgon då det var 21 grader varmt i luften.

Dagens frukost

2009-08-05T07:39:00.002+02:00

Dagens frukost var en low carb snabb-frukost: Kaffe med grädde och bitar av finsk kaffeost. Och så skivad salami, så man får något att tugga på.

Jag tillhör dem som är vrålhungriga varje morgon och måste äta frukost. Vill dessutom både ha något som är varmt och något att bita i. Säga vad man vill om smörgåsar - men nog saknar jag dem ibland! Speciellt till frukost.

EFIT 2009-08-01

2009-08-02T09:56:00.019+02:00

EFIT = Ett Foto I Timmen.

Jag har länge velat testa, men inte kommit mig för. Genomförde det dock igår, trots att jag hade föresatt mig en slappar-lördag, då jag har vare sig barn eller hundar hemma. Men dagen blev rätt händelserik ändå.

Någon av mina kompisar tyckte dock att jag nog borde skaffa mig ett liv, istället för att ställa timern på mobilen och fota vid rätt tidpunkt för att lägga upp på internet! :)

09.22: Frukosten är klar att ätas. Äggröran blev så där riktigt god och krämig som den ska vara. Vaknade egentligen mycket tidigare av ett gulligt SMS, men låg kvar i sängen en stund och läste och svarade.

10.52: Får för mig att jag ska ta fram min gamla telefon och använda den ett tag igen. Den är lite mindre och känns mer oöm. Fast ibland handlar det bara om förändring: Kul att se om jag ska lyckas flytta över all info mellan telefonerna. Stoppar in ett Comviq-kort i den ena telefonen för att testa täckningen hos dem (kan för övrigt säga att täckningen på Comviq på Ålidhem i Umeå är urusel). Tja, leker helt enkelt lite medan jag väntar på att en kompis ska ringa.

11.46: Tar lokalbussen ner till Nolia. Ingen bra idé att försöka köra bil dit och hitta parkering på mässans första dag.

12.59: Går runt på Nolia-mässan. Proppfullt av folk och stekhett. Och hur många försäljare som helst: Finns det något man inte kan köpa på Nolia?

13.29: Lunch. Langos, som inte är low carb för fem öre men fruktansvärt gott. Lustigt nog så verkar jag tåla att äta gluten om det är mycket fett inblandat och den friterade botten dröp verkligen av fett. Har som sagt var slutat försöka vara renlärig när jag inte har möjlighet: Mat har även en social funktion. Man får kompensera det hemma istället, vilket ju är majoriteten av årets alla dagar.

13.55: En kopp kaffe är aldrig fel.

14.45: Tittar en stund på Sandra Dahlberg som sjunger.

16:24: Sitter och kopplar av en stund efter all shopping och Bengalen Miffe vill också vara med.

17.36: På väg till affären för att handla middag. Har varit fåfäng och gått i snygga silverfärgade ballerinaskor hela dagen på mässan. Blir helt enkelt tvungen att byta till vad som av många anses vara världens fulaste skor. Men de är sköna för trötta ömma fötter.

18.17: Packar upp en del av dagens inköp. Man kan undra varför jag som är blek som albyl under vintern köper ett bronsfärgat puder? Men det var verkligen ursnyggt när man stod i montern och fick det demonstrerat på mig av en trevlig tjej. Lättlurad är man. Dottern använder säkert upp det annars. Eller så har jag köpt en livstidsförbrukning av bronsfärgad ögonskugga. Köpte en billigare kopia till den extremt dyra FURminatorn. Ska bli spännande att prova den på hundarna när de kommer hem igen. Är den verkligen så bra som alla säger?

19.15: Sitter på balkongen efter middagen. Kaffe efter maten och jordnötssmör som efterrätt. Det är ju lördag och jag var fruktansvärt hungrig när jag kom hem. Datorn hänger självklart med.

19.45: Dags att sätta igång att jobba. En tunika i lila linne ska tillverkas. Den är än så länge bara tillklippt.

20.49: Jobbar fortfarande med tunikan. Att nåla noga är A och O för ett bra resultat.

21.42: Kvällsfika.

22.48: Sovdags.

Vilken sommar

2009-07-26T18:15:00.010+02:00

Vilken sommar jag har haft: Tre mycket intensiva veckor. Tillräckligt med sol också för att få lite solbränna och vitaminer. Jag älskar sol och värme.

En tur till mina barndoms trakter i Sköldinge, Sörmland och återträff med en gammal klasskamrat från den tiden. Vi har dessutom döttrar i exakt samma ålder! Oerhört roligt för min dotter att få se hus, skola och platser där hennes mamma spenderade tiden då hon var i samma ålder. Vi åkte runt och tittade på skolan, platser jag pratat om och husen vi bott i och i ett av husen tog jag mod till mig och knackade på dörren och frågade om det var OK att vi gick runt på tomten och tittade. Själv hade jag nog blivit lite förskräckt om någon gjort samma sak, men jag måste se förtroendeingivande ut för dessa vänliga människor lät oss inte bara gå runt utomhus och titta på de ställen vi lekte på utomhus, utan jag fick även gå husesyn. Mitt gamla rum var numera del av ett stort badrum, men i övrigt så kände jag igen mig även om färger och möbler var annorlunda. Ett mycket vackert hus som till min stora glädje verkade bebos av mycket trevliga och vänliga människor.

Sedan en tur till Riga - det är egentligen båtresan som är målet, men Riga är trevligt att gå runt i och gamla sta'n är oerhört vacker. Ingen idé att försöka handla något dock, eftersom allt utom spriten var oerhört dyrt! Huga så fattiga vi svenskar är numera...

En kort tur till Stockholm också där vi både hann med Naturhistoriska muséet och Cosmonova. En riktigt häftig upplevelse! Nästa gång ska jag boka en 3D-film på Cosmonova som säkerligen är en ännu häftigare upplevelse. Hela Naturhistoriska var spännande och massor med engagerande utställningar som alla ungar verkade älska. Och även vi vuxna.

Gick också på Nordiska muséet som jag trodde hade mycket gamla kläder, men så var det inte. Vi tyckte hela gänget att det var rätt tråkigt, med intetsägande utställningar och konstigt nog väldigt få föremål som dessutom inte kändes speciellt engagerande. Besöket blev kort och vi åkte in till city istället för att titta i affärer.

Och som kvällsnöje har damerna i familjen tittat på Sommer på DVD. Bra sätt att träna danskan. Åh, vad jag älskar Danmark. Åh, vad jag älskar danska. Nu hoppas vi bara på att säsong 2 kommer ut också snart på DVD! Annars får vi väl ta Matador istället, nästa sommar.

En hundutställning hann vi också med, men tyvärr inte mer. Lilla Diva behöver ändå få lite mer massa i kroppen innan hon kan konkurrera bland de högsta placeringarna, men hon visade sig något så otroligt fint i den ringen att jag trots allt kände mig jättestolt över henne. Träning lönar sig.

Och maten då: Det har fungerat oerhört bra förutom då man är ute och reser. Jag har gett upp intentionen att äta korrekt sådana gånger då man till slut blir helt hyper: Antingen av hunger, lågt blodsocker eller av fokuseringen av att hela tiden fundera på hur nästa mål mat ska lösas. Och jag avskyr att betala fullt för en maträtt och sedan lämna hälften och ändå inte vara mätt. Så det har blivit både bra och mindre bra mat, då vi varit ute och rest. Men på det stora hela så har jag nog ätit mycket bättre än på bra länge.

Har bestämt att de goda vanorna ska fortsätta och har kylen full av "bra" saker och mycket grönsaker. På måndag blir det matlåda på jobbet!

Det vackraste...

2009-07-26T18:13:00.003+02:00

En bortglömd oerhört vacker kärlekssång. Finns inte ens att lyssna på via Spotify!

Sommaruppdatering

2009-07-17T17:27:00.019+02:00

Ja, jag har varit dålig på att blogga i sommar. Ja, det har funnits saker att visa och bilder att lägga upp. Ja, jag har prioriterat annat.

Bra mat, solsken, slippa-sitta-still-vid-skrivbord, resor och avkoppling gör under för själen. Måste säga att jag inte känt mig så smal, fräsch, solbränd, solblekt i håret och avstressad på länge. Det är först när man går ner i varv, som man verkligen inser hur stressig och påfrestande vintern har varit.

Måste skaffa nya och bättre vardagsrutiner till vintern, så att vi får mer tid över för återhämtning för själen. Måste också skaffa nya och bättre rutiner för att maten ska fungera: Man får inte skylla på ett tomt kylskåp eller tidsbrist, för att äta mat som är "nästan" godkänd (på gränsen till fusk alltså). För mycket sådan mat i längden är inte alls bra för vikten.

Inser också att jag måste lära mig att tålamod är en dygd, men det är inte så himla enkelt då jag ser lösningarna klara och tydliga framför mig: Uppenbara och oundvikliga, men att jag då ändå inte får hjälpa till med att ordna upp saker och ting är frustrerande. Tålamod, Maria, tålamod...

Jag har verkligen ätit korrekt den senaste tiden och känner hur jag bara blir lättare och lättare i kroppen. Avvikelserna från low carb har varit mycket små: Skulle äta frukost på färjan från Riga och det enda som fanns var mackor, så jag åt en med tonfiskröra och fick lida genom magont resten av dagen pga den. I övrigt har jag ätit helt korrekt och det känns verkligen i hela kroppen.

Långa bilresor är dock ett tillfälle som jag har mycket svårt att hitta bra mat att äta, för att hålla mig pigg hela tiden. Det blir ju en hel del tid i Mitsubishin under sommaren och det gäller att hålla sig alert: Trafiken är bitvis rätt tuff och intensiv och många timmar bakom ratten gör en lätt seg. Sockerfri RedBull är i varje fall effektivare än kaffe som uppiggare, har jag insett.

Och så en sommarbild på mina söta små tjejer som ligger under ett träd och tar igen sig i värmen.

Bengalkattungar

2009-07-05T13:29:00.002+02:00

13 veckor gamla Bengalkattungar är verkligen jättesöta!

Sommaren i City

2009-07-02T20:56:00.005+02:00

Sommaren i City är nog ett av Umeås mest lyckade evenemang: Gratis konserter på Rådhustorget och i kombination med vackert väder drar det mycket folk.

Gjorde en snabb visit och stod och tittade framför stora scenen en stund. Först var det någon sorts talangtävling med ungdomar. Sedan dök det upp ett häftigt tjej-band på scenen: The Koo-Koo's. Vilken energi de tjejerna visade! Tala om att ge allt. Det fanns de som sjöng bättre bland amatörerna som sjöng innan, men det är inte alltid bäst sångröst som avgör: Energi och fantasi är ibland det som skiljer amatörer från proffs.

Karma, öde eller slump?

2009-07-01T21:13:00.006+02:00

Vad styr vår framtid? Ett oundvikligt öde, Guds hand, slumpen eller karma?
Eller en kombination?
Ingen vet.
Många tror.
Jag tror på att Gud hjälper den som hjälper en själv.
Och att man utanpå det behöver en rejäl portion med tur från slumpen.
Så tills motsatsen bevisats, så fortsätter jag att tro att ingenting är omöjligt.

Karma gets you...

Low carb-träff

2009-06-25T21:24:00.003+02:00

Hade low carb-träff ikväll: Jag, Åsa, Frida och Alex. Jättetrevligt att få träffa lite folk i levandes livet och hoppas på en upprepning. Dessutom visade det sig att vi faktiskt kände varandra sedan förut pga andra intressen. Världen är liten och Umeå ännu mindre.

Vad vi fikade: Jordgubbar med vispgrädde. Jag tog så mycket grädde att jordgubbarna försvann.

Symönster

2009-06-24T07:24:00.003+02:00

Jag gillar ju att sy kläder. Oftast blir det medeltida sådana som används i olika medeltidssammanhang och då vi åker på event, men har även börjat göra mer och mer vardagskläder som inspireras av de gamla modellerna. Medeltidsmönster till vardagskläder är enkla och sköna och det finns nog inte något så underbart material att ha på sig som linne. Har precis sytt klart en lång sommarklänning med halvlånga ärmar i syrenlila linne. Blev riktigt elegant.

Funderade på att sy ett par enkla linne-byxor och började leta mönster på nätet. Jag är så pass duktig på att sy och ritar och klipper och ändrar så pass mycket själv att jag bara behöver ett grundmönster att gå efter. Tänkte först ta ett par gamla byxor och använda som mall, men hittade då dessa alldeles gratis-för-privat-bruk-mönster:
Fashionfreaks mönster

Bara att skriva ut på skrivaren, tejpa ihop och klippa ut. Kan inte bli enklare. Eller billigare.
Så Ohlssons nästa för att hitta rätt färger på linnet.

Het torskgryta - recept

2009-06-23T17:40:00.003+02:00

Två portioner

1 paket torsk skärs i tärningar och steks i mycket smör.

Tillsätt:
1/2 burk cocos-mjölk (ca 1,5-2 dl)
1 tsk sambal oelek
1 tsk lime-koncentrat
1 msk fiskfond
vitpeppar

Låt koka ihop ett par minuter.
Servera med kokt broccoli, som passar bra till fisk.

På low carb-banan igen

2009-06-23T17:03:00.001+02:00

Behövde en liten spark i ändan åt rätt håll och lite tid för mig själv, att hinna planera mat och matlagning också. Det underlättar också då man enbart behöver göra mat åt sig själv och inte behöver ta hänsyn till en vrålhungrig dotter vars hela uppenbarelse skriker: "MAT! NU!!!", då hon kommer hem efter sina träningar. Eller att man ska hinna fixa en vettig middag på 30 minuter innan nästa aktivitet. Visst äter vi ungefär samma mat hon och jag, men ser samtidigt ingen anledning att hålla hennes kost lika strikt, då hon växer och inte har några som helst problem med sin vikt. Sunda matvanor och en sund inställning till mat är bra mycket viktigare än att ojja sig över att hon äter lite pasta till middagen. Och så lite sötsaker och "vitt" som hon får i sig, är det nog få barn som får.

I vilket fall: Ensam hemma, besök hos föräldrar, inspiration från min duktiga mamma gör att jag verkligen har ätit naturlig och bra mat den senaste tiden. Matlådor på lunchen är tyvärr ett måste för att denna linje ska hållas och visst saknar jag att kunna gå ut och äta på lunchen: Att lämna byggnaden bara för en halvtimme och se något annat, ger ett trevligt avbrott och bygger energi på ett helt annat sätt än att "bara" gå till fikarummet. Men, men - inget att göra något åt.

Så nu är det rent kött/fisk, en klick smör och rejält med grönsaker (av något slag - börjar tro att det spelar mindre roll exakt vilka) som är grundkonceptet till måltiderna. Inga low carb-burgare på MAX eller köttbullar i personal-restaurangen alltså. Dvs precis som det ska vara om man ska äta bra mat.

Tackar för allt stöd

2009-06-18T17:31:00.002+02:00

Jag tackar för de vänliga ord och beröm för min sida, som jag får via mail, kommentarer och på andra sätt. Det värmer. Och det som gör mig gladast är att folk har haft, och fortfarande har, så mycket nytta av det jag skrivit ihop.

Jag tycker det känns så bra att det fortfarande finns fri information att tillgå i den svenska low carb-världen, som jag upplever har blivit mycket mindre idealistisk och mycket mer kommersialiserad de senaste åren. Ska man leva på något, så måste man driva sin fråga hårdare och vara mindre ödmjuk gentemot andras idéer jämfört om man inte har samma prestige att släppa på. Hörs man inte, så försvinner man i bruset och det ger inga pengar. Så är det bara.

Jag har fått flera förfrågningar från olika håll om samarbete, att sälja rättigheterna till min sida/bok etc men har konstant tackat nej. Någon kommenterade till och med att jag var korkad som tackade nej till en massa extra pengar? Nu är det ju så, att det inte handlar om några större förmögenheter precis - och inkomster ställer också motkrav på motsvarande (ökade) motprestationer. Jag har ett jättekul dagjobb som jag inte vill byta bort!

Så länge jag kan hålla sidan levande och folk hittar hit, så tänker jag låta den ligga kvar. Däremot så tycker jag att kunskapen om low carb är så basic, att den numera inte behöver uppdateras i särskilt stor omfattning. Det är väl en av anledningarna till att bloggen kom till - så att något nytt ska hända där varje dag. Hade man - så hade man faktiskt kunnat lägga ut Bantings pamflett från 1800-talet - den kan läsas med god behållning än idag och tjäna som god grund för den som vill ändra på sin egna kost.

Men just nu behöver jag lite inspiration i mitt ätande. Hitta tillbaka till lite av den där nya euforiska känslan man hade, då man först hittade igen low carb.
Frälsningskänslan.
Aha-upplevelsen.

Känner mig i vardagen ofta väldigt ensam, när det gäller maten. Även om många runt omkring mig har anammat idéerna och jag känner inte någon som har några invändningar mot mitt sätt att äta. Men blir lite less ibland på att alltid vara "hon som är speciell med maten..." Vegetarianerna verkar alltid erbjudas ett alternativ. Jag får ta det jag kan och hoppas på att bli mätt. Så accepterat är trots allt inte low carb att man kan förvänta sig att det enkelt går att ordna fram något ätbart - som man blir mätt på!

Så jag tror att så länge man inte hittar en low carb-rubrik på varje restaurangs meny, så finns det ett behov av att stödja varandras sätt att äta.
Och peppa.
Och inspirera.

Att hamna på low carb-banan igen

2009-06-17T19:02:00.006+02:00

När det gäller maten, så behöver jag nog en liten piska i nacken och lite press på mig. Gärna någon som påminner mig om vad som är bra och dåligt att äta. Men nu ska det bli ändring på den fronten. Tänker ta itu med vardagsmaten ordentligt igen. Ska jag vara lite självrannsakande, så har jag nog inte riktigt kommit i mina rätta gängor efter den jobbiga hösten för två år sedan. Men jag hävdar fortfarande att läget varit ännu värre om jag hade ätit glass, chips och godis!

Men nu ska det bli ordning på torpet (eller hmmm - i lägenheten) igen!

Är ju medlem på olika listor och forum och på ett en lista började någon prata om att de faktiskt fungerade bättre om de åt små mängder potatis och frukt. Frukt vet jag att jag inte klarar av i några större mängder: Det drar igång suget direkt. Däremot så har jag konstant undvikit potatis de senaste åren. Andra rotfrukter har jag inte sagt helt nej till, men i varje fall hållit igen ordentligt på. Men om man känner att allt inte fungerar som det ska, så ska man prova nya vägar. Det går alltid att gå tillbaka igen.

Så idag testade jag en ny variant till lunch: Valde vegetariska rätten och tog två små potatisar till (någon ost-gratinerad grönsakröra som huvudrätt = gott). De andra alternativen var en såsig köttgryta, som inte såg god ut, och lasagne, som jag inte kan äta alls pga mängden gluten. Min kommentar då jag satte mig ner för att äta var att: "Nu valde jag det vegetariska och kommer att vara urhungrig i eftermiddag". Men faktiskt inte! Tvärtom! Vi äter rätt tidig lunch på jobbet (kl 11 ) men var inte hungrig då jag kom hem, utan tog en timmes promenad före middagen istället. 1 ruta mörk choklad åt jag dock till eftermiddagsfikat, vilket väl får anses som OK?

Middagen var sedan kylskåpsrensning i form av stekt aubergine, zucchini, lök, ägg, smör och räkröra som sås till. Blev jättemätt även på det. Och det var verkligen gott!

Har funderat mycket de senaste dagarna och behöver lite nya tankar för att hitta tillbaka. Men börjar undra om det för egen del egentligen handlar om att öka på grönsaksmängden rejält. Jag klarar inte av för stora fettmängder (mår fysiskt dåligt - blir direkt illamående av det numera inom LCHF-kretsarna rätt frekvent använda kokosfettet) och äter kanske för lite till måltiderna, blir hungrig och känner man sig då lite sugen blir mellanmålen lätt för stora/tunga. Fyller gärna på med grädde och ost i olika former och vi vet ju alla att mejeriprodukter inte alltid är det mest fördelaktiga.

Tror jag måste försöka hitta tillbaka till min gamla grönsakslowcarb-variant, där man använder mycket grönsaker och kanske slänger med lite rotfrukter också ibland - beroende på årstid.

Problemet är att den rena low carb kosten är så enkel: Lite kött och något fett och kletigt till och middagen är klar! Kan ärligt säga att grönsakernas frånvaro till stor del berott på brist på ork och att jag valt bort dem helt under de perioder de varit extremt dyra. Men kan man äta rotfrukter så är urvalet större och priserna lägre. Jag får helt enkelt skärpa mig!

För övrigt så gick stora djungeltrumman i korridorerna på jobbet idag om att det var gratis glass i fikarummet. Jag iddes inte ens gå dit. Att tacka nej till rena sötsaker har jag inget som helst problem med. Det suget är för länge sedan helt borta.

Kattutställning

2009-06-14T16:04:00.009+02:00

Var på kattutställning på ishallen i Umeå idag. Björkstakatten anordnade. Kul att träffa gamla bekanta, nya bekanta och vara allmänt social. Det kändes som en avslappnad tillställning där folk gick runt och minglade och pratade med varandra. En hel del har ändrat sig sedan jag var aktiv, även om grundkonceptet är detsamma.

Om jag blev kattsugen? Det är klart man blir! Och det var inte ens tveksamt vilken ras jag ska köpa om det någon dag blir aktuellt med ny katt. En Devon Rex - helst vit - såklart! Numera ser de ju ut precis som jag vill ha dem med de riktigt korta nosarna, stora öronen, stora vakna ögon och med fina pälsar. Typen har befästs under åren och det som förr var en raritet bland i övrigt rätt snipiga, tunna, halvnakna katter verkar nu vara standard. Kommer fortfarande ihåg en sköldpadd och vit hona, som då var import från England och som ansågs vara så extrem. Jag tyckte hon då var bland det läckraste jag sett i kattväg, men hade svårt att hitta en likadan katt att köpa för egen del. Härligt att se att det numera är en befäst typ, då man aldrig riktigt vet åt vilket håll olika kattraser utvecklas.

Aveln går ju oftast mot mer och mer extrema katter och Britterna ser ofta numera ut som Exoterna gjorde på min tid. Exoterna är precis lika typade som vilken Perser som helst och Burman är bra mycket kompaktare och trubbnäst än vad den var förut. Cornish Rexen är ännu mer förfinad och Siameserna tycker jag alltid har funnits av bra typ. Birmorna såg ut om jag minns dem. Ragdoll fanns inte alls då, men har ju blivit omåttliga populära - kanske för att de är storleksmässigt större än Birman? Jag föredrar dock Birmans lite mer söta och finlemmade look med något mindre pälsmassa och deras oerhört förfinade teckning som absolut måste se ut på ett visst sätt. Kan inte heller se någon fördel med massor av lång, silkig, flygig päls, då den pälsmängd Birmorna hade räckte mer än väl för att man skulle vara duktigt less på att rolla alla kläder med klisterborste. Är väl också en av anledningarna till att en ny katt i huset kommer att ha kriteriet "kort päls med minimal fällning".

Och sedan finns det ju kvar katter som jag alltid har tyckt sett ut som bondkatter och även om man numera befäst vissa rasdrag, så kommer det att för mig att för alltid vara långhåriga bondkatter. Å andra sidan så var jag ju med på den tiden då var och varannan Norsk Skogkatt var en f.d. långhårig bondkatt som kommit in som novis. Det där med vilda katter som badade i kalla norska fjällbäckar är ingen historia som jag köper. Men Maine Coon, Norsk Skogkatt och framför allt Sibirisk Katt kommer ingen att förmå mig att betala för. Ska jag ha en raskatt som jag betalar en massa pengar för, så ska det vara tveklöst synas vid första anblicken, att det är något annat än vad jag kan hämta hos grannen för någon hundralapp. Är förvånad över att semilånghårsraser som t.ex. Somali inte blivit lika populära som de andra semilånghårskatterna? Somalin ser ju verkligen ut som en raskatt och är jättevacker.

Och i konsekvensen namn (eftersom inte alla är som mig, som gillar de lite mer extrema raserna) varför ratar folk en så oerhört vacker kattras som Europé? Jag förstår inte logiken då dess långhåriga motsvarighet blivit så omåttligt populär? De rasrena Européerna är sanslöst vacka djur som förtjänar en större beundrarskara.

Några Devon Rex bilder. Vitt är bara en så vacker färg på katt.

Kompisen tycker givetvis jag ska köpa en lovande Bengal av henne - och visst är de vackra katter med sin säregna leopardteckning.

Hundtvål

2009-06-14T12:14:00.003+02:00

Fick en hundtvål från Klockargårdens av en bekant, som svär på att fästingangreppen minskat sedan de börjat använda den. När nu ändå småjyckarna skulle söderut, så badade vi dem med den. Måste säga att resultatet blev kanonbra: Lika mjuka i pälsen som efter dyra hundschampon och lika vita som efter galltvål. Och de luktade jättegott. Bästa hundschampot hittills! Och naturlig innehåll utan en massa E-saker.

Vill gärna köpa en för eget bruk också, men var hittar man dem i Umeå? Ska försöka stanna i Norberg när jag kör söderut och bunkra upp lite tvål.

Singel i sta'n

2009-06-13T16:35:00.013+02:00

Min dotter har tagit småhundarna och dragit söderut och lämnat sin mamma helt solo allena. Men vilka fantastiska sommarminnen den flickan kommer att ha som vuxen. Hennes senaste sommarlov har verkligen varit de klassiska barnboks-loven: Hela sommaren i Mellansverige där dagarna är soliga, kvällarna är varma och sjöarna badbara.

Gick min vanliga 12 km-helgpromenad runt Nydala. Man går mycket friare och i jämnare takt utan hundar, men det är tusan så mycket tråkigare. Satte MP3-spelaren i öronen, körde Sonja och "Du får inte" tills jag blev less för att sedan övergå till mina älskade hårdrocksballader. Och så Nordman också, förstås. Håkan Hemlin har den häftigaste sångrösten jag vet och deras medeltidsinspirerade musik är så skön. Nordmans låtar handlar ju oftast om brusten kärlek, avsked och att ensam är stark. Så typiskt, att då de för en gångs skull skriver en positiv kärlekssång, så heter den: "En dåre som jag". Jag är varken dåre eller man, men i övrigt är det en vacker text.

Promenaden kändes i helt andra muskler än vad den brukar, så nog är det skillnad på gångstilen när man går med och utan hundar. Skön känsla i kroppen, då man tagit i ordentligt.

Så, vad ska man då göra när man är singel i sta'n? Åka ner till city, gå på Cover Club och hoppas att man hittar någon bekant? Åka på logdans i Täfteå och hoppas slippa vara alltför mycket panelhöna eftersom man inte är medlem i Umeå Dansimperium? Läsa en bok på balkongen?

Tja, jag sitter just nu och ordnar en recovery-skiva till Windows-datorn samtidigt som jag surfar på vad man ska tröst-shoppa via internet, så boken på balkongen är nog alternativet som vinner i slutänden. Om nu ingen ringer om tjatar om att något annat är på G. Men gänget var ute igår, så gissar på att inget spännande händer ikväll.

Ted Ströms tavlor

2009-06-10T20:27:00.003+02:00

Efter ett och ett halvt år i lägenheten har jag äntligen fått lite konst på väggarna. Tänk att det går mode även i tavlor? Har några som ligger kvar i förrådet eftersom de känns omoderna, men några har trots allt kommit upp på väggen. Nytillskottet på tavelfronten är en svit på tre tavlor av Ted Ström med motiv från Bergslagens vackraste stad: Nora.

Kalkonfilé med jordnötssås

2009-06-10T17:22:00.002+02:00

Gjorde ett recept från Airams matblogg: Kycklingfilé med jordnötssås. Jättegott faktiskt.
Modifieringarna som vi gjorde var att vi tog det kött som fanns hemma: Kalkonfilé som stektes i skivor.
Dagen efter gjorde vi samma sås och hade den till lammfilé - fungerade alldeles utmärkt till rött kött också.

Men när smakar egentligen jordnötssås inte gott?

Huvudlöss - hatar dem

2009-06-09T21:52:00.003+02:00

Ett av dagens gissel är huvudlöss. Var ett par år sedan vi sist var drabbade, men det är lika äckligt och obehagligt även denna gång. Kan faktiskt inte påminna mig att jag kände någon som hade detta då jag själv gick i skolan. Själv hade jag det aldrig i varje fall. Man fick det också noga inpräntat i sig, att mössor skulle man inte låna av andra och hade man långt hår, så skulle det vara uppsatt. Något har hänt då man ständigt hör om nya angrepp? Tror inte vi kan skylla även detta på växthus-effekten, någon annan faktor spela in?

Har för mig att man i Danmark har regelbundna genomgångar av barnen i skolan. När vi nu har huvudlöss här också - varför gör vi inte samma sak? Måste väl vara bättre att alla drabbade får order att behandla sig samtidigt istället för att det nu ska hyssjas och skämmas och sedan går eländet bara runt, runt samtidigt som ingen vågar erkänna att det blivit drabbade. Borde väl ingå i skolsköterskans uppgift att hålla koll på sådant här? Men inte - här får man själv gissa sig till att något troligen är på gång.

För att få i medlet ordentligt och lättare att kamma - förhoppningsvis också mindre varmt och mysigt för skit-djuren att bo i - så klippte jag av håret 20 cm. Sedan blev det rejäl behandling, som ska upprepas nästa vecka. Sedan tvätta massor med textilier och gå och vara orolig för att eländet ändå inte ska ha försvunnit. Inte kul alls. Så onödigt massa jobb och mycket bättre om man fick reda på att sådant här var på gång så man hann upptäcka det i ett tidigt skede.

Men håret växer snabbt ut igen. Om ett halvår ser det likadant ut igen eftersom mitt hår växer som ogräs.

Död åt lössen!!!

Vikingatema ikväll

2009-06-06T20:06:00.003+02:00

Hade vikingakläderna på mig ikväll. Var länge sedan sist och det kändes sommarfräscht med de ljusa tygerna.

Angående maten så kan jag säga att nötkakan med jordgubbsgrädde nog var kvällens succé. Kommer att göra den många gånger framöver även i det mundana livet. Den inbakade köttfärsen gjorde desto mindre succé. Måste till nästa gång inse hur många det är som vägrar äta gluten i sten och inte att förglömma vegetarianerna. Så det blev inte så många kvar som ville provsmaka. Men har nu lunch i frysen för ett bra tag framöver.

Jättetrevlig kväll var det i varje fall.

Medeltidsmat - tårta och pirog - recept

2009-06-06T16:58:00.014+02:00

Low carb-människor kan sluta läsa här. GI-folk kan fortsätta! :)

På våra knytkalas brukar jag oftast ta med mig något färdigt, till exempel ost, salami, grillad kyckling. Men ensam hemma utan barn och hundar gör under för kreativiteten.

När man läser medeltida recept verkar mycke festmat vara inbakad. Så jag gjorde någon sorts jättepirog, inspirerad av de recept som jag hittade.

Inbakad nötfärs

Gör en vanlig bröddeg på 5 dl varmt vatten, 50 g jäst, 100 gram smält smör, 1 tsk salt och grahamsmjöl tills degen känns lagom.
Låt jäsa ca 30 minuter.

Stek 500 gram köttfärs och två hackade lökar i rejält med smör.
Tillsätt ca 2 tsk pasta av soltorkade tomater.
Salta och peppra.
Låt svalna.

Smörj en ungsfast stor form.

Ta upp pajdegen på bakbordet och knåda den med vetemjöl. Kavla ut tunna skivor av pajskalet. Grahamsmjölet gör att degen är svår att få att hålla ihop, så jag kavlade ut mindre bitar som till slut fyllde hela formen. Låt degen gå ända upp till formens kant.

Fyll pajskalet med ca 5 dl gröna ärtor (alt. ärtor/majs/paprika).
Bred ut köttfärsen i ett jämnt lager ovanpå.
Strö över färsk oregano.
Gör en äggstanning på 1 dl grädde, 2 dl mjölk, 4 ägg, salt och vitpeppar.
Häll äggstanningen över köttfärsen.

Kavla ut tunna skivor av pajskalet och täck över formen. Jag var inte så noga på att trycka ihop kanterna då det är bra om locket kan andas och släppa ut vätska.

Nagga locket med en gaffel.

Det blev lite grahamsdeg över, som jag bara rullade till små frallor och lät gräddas tillsammans med pirogen.

Grädda i 225 grader i 30 minuter.

Nötkaka med jordgubbsgrädde

Kör 200 gram hasselnötter i matberedaren.
Lägg ner 100 gram torkade äpplen - en ring i taget.
Tillsätt 1 dl honung och låt allt gå till en jämn smet.
Vispa ner 4 ägg i nötsmeten.

Häll nötsmeten i smord form.

Grädda i 175 grader i 15 minuter.

Mixa ca 1,5 dl jordgubbar. Om man använder frusna bär: Se till att så mycket vätska som möjligt runnit bort.
Vispa 4 dl grädde hårt och blanda sedan ner de mosade jordgubbarna.
Bred jordgubbsgrädden över den kalla kakan.

Kaffeost - eller vad det nu blev - recept

2009-06-06T07:52:00.004+02:00

Jag älskar kaffeost! Det måste vara Tornedalens största bidrag till eftervärlden när det gäller mat. Den påminner mycket om den cypriotiska halloumi, men är inte alls lika salt. Gummiaktig och seg. Man skär den i små bitar, lägger den i kaffet och låter den smälta och "dricker" sedan upp den. Jättegott.

Ikväll bestämde jag mig i varje fall att göra denna kaffeost, utifrån de recept som finns på internet.

2 liter standardmjölk och 1/5 liter grädde värms till 37 grader.
Ta av kastrullen från plattan.
Tillsätt 2 tsk löpe.
Rör om så att löpen blandas väl.

Låt stå minst 45 minuter på den avslagna plattan så att massan stelnar.

Men sedan började problemen...
Enligt receptet skulle man nu ställa tillbaka ostmassan på spisen och värma upp till strax under kok-temperatur. Det hela får dock absolut inte börja koka. Ostmassan ska, med hjälp av en hålslev, försiktigt föras ihop till en stor klump under uppvärmningen. Jag har ingen hålslev och trodde det gick bra ändå. Eller så rörde jag om för mycket för tidigt. Men jag stod i varje fall vid spisen med en kastrull full med en massa som såg ut som vattnig keso. Jag fortsatte dock och hoppades att allt skulle gå väl ändå.

Häll upp ostmassan i ett durkslag och låt vasslen rinna av.
Låt stå 3-4 timmar så att all vätska rinner av.
Lägg ostmassan på ett bakplåtspapper.
Platta ut till en tjocklek av 2-3 cm.
Grädda i 225 grader i 30 minuter.

Trots min keso-konsistens på massan så rann vasslen av efter ett stund i durkslaget. Efter ett par timmars avrinning så var det faktiskt en rejäl hög med bara ostmassa kvar. Och efter en halvtimme i ugnen så var det till och med kaffeost!

Flöt ut en del på plåten och blev inte riktigt så där tjockt gummiaktig, som den ska vara. Men hade en riktigt god smörsmak och får anses som helt godkänd.

Potatis och bröd är ute

2009-06-05T11:10:00.005+02:00

Förändringar när det gäller matvanor går sakta. Och ofta inte alls i den revolutionerande takt som de som vill tjäna pengar på oss hoppas på. Men vanligt folk är klokare än man tror och provar gärna på nya saker och ser om det passar dem.

Var på ett jättetrevligt grillparty igår kväll. Pratsamma var vi som alltid, men kunde också notera att tillbehören till det grillade har ändrats under årens lopp. Vi var ett helt gäng vanliga människor: Normalviktiga, men alla tjejerna kämpar konstant med att hålla vikten i schack. Som många av oss som har fött barn, så händer det något med kroppen och man får ständigt kämpa för att hålla sig på rätt sida. Tänka på maten men utan att banta, alltså. Det var knytkalas, så alla fick fritt välja mat.

Visst fanns den obligatoriska potatisgratängen med - men åts bara av ett fåtal. Visst fanns det potatissallad, som i princip stod orörd. Bröd fanns inte upplagt på bordet - men iställlet tunna kex som åts med stark ost. Däremot tog bearnaise-såsen nästan helt slut. I ärlighetens namn ska dock sägas att barnen fick hamburgare med bröd - men brödet var av den grova sorten.

Visst kom det fram lite snacks på slutet, men kompromissandet där var att istället för vanliga chips var det naturchips (som i varje fall innehåller lite mindre kolhdyrater) och kikärtor. Kikärtorna tog slut och den enda chipsskålen var fortfarande halvfull när jag åkte. För bara några år sedan hade man utan tvekan hällt upp en mega-stor påse med grillchips + en super-pack med ostbågar och båda hade varit tomma i ett nafs.

När det var dags för kaffe gick frågan laget runt vilka som ville ha fika-bröd till. Ingen vill ha något eftersom vi alla var så mätta och belåtna att en slät kopp kaffe kändes perfekt. Och vi är ett gäng som är fullt öppna med varandra och tackar inte nej pga artighet.

Ett helt gäng vanliga människor alltså, som inte säger sig följa någon diet eller är hysteriska anhängare av någon sorts lära. Men nog sjutton börjar vi alla vara medvetna om att "vit" mat inte är nyttig mat. Förändringar sker sakta, men är så mycket ber bestående och trovärdiga när man själv får påverka och göra sina egna val.

Vad jag hade med:
Hamburgare, cole slaw och kikärtor. Jättegott - jag älskar grillad mat.

Cavaliererna i gröngräset

2009-06-03T18:45:00.003+02:00

Sommaren är bokläsartid

2009-06-02T18:30:00.000+02:00

Det är på sommaren jag läser böcker: Perfekt sysselsättning när man sitter i solstolen.
Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson är ju den andra boken i Millennium-serien. Jag tycket den första var suveränt bra, så blev lite besviken då jag började läsa denna. Tyckte jag läste och läste och ingenting hände. Men efter halva boken började det hända saker. Och nu kan jag knappt lägga ifrån mig den. Spännande!

Cindy har fått sommarfrisyr

2009-06-01T17:00:00.002+02:00

Cindy har så mycket päls! Och med tanke på att hon ska vara på "kollo" en stor del av sommaren i ett fästingrikt område, så kändes det rätt att klippa ner hennes långa behäng på undersidan. Tror jag klippte bort lika mycket päls som skulle räcka till minst en Chihuahua och då tog jag ändå inte speciellt mycket.

Jag är tyvärr ingen bra hundfrisör, men resultatet ser inte alltför tokigt ut. Men så är också Cindy det snällaste och mest lättsamma man kan hålla på med: Finner sig tålmodigt i vad än matte hittar på med henne.

Promenad

2009-05-31T18:19:00.003+02:00

Idag var nog gång-vägarna runt Nydala bland det mest befolkade i hela Umeå. Men med sådant fint väder, så kunde man bara inte sitta inne.

Man tror ju att ett par små dvärghundar ska tycka att det är långt att gå hela svängen, men den där lilla Diva hon verkar vara helt outtröttlig. Å andra sidan så äter hon som en häst, men är smal som en vidja, och på något sätt måste hon ju göra av med energin. Men nu ligger båda tjejerna och sover bredvid mig i soffan.

Satt sedan ute i solen, läste och bara njöt. Hur härligt som helst att det verkligen känns som sommar!

Gradering

2009-05-30T21:20:00.004+02:00

Idag har lill-tjejen klarat sitt bälte för grön mon. För er som inte är insatta i ju-jutsu kan jag säga att det har inneburit mycket träning, mycket spänning och stor nervositet för att få stiga i graderna. Men så roligt för henne och så mycket stolthet.

Måste säga att ju-jutsu är bland den roligaste träningsform jag stött på. Ungarna skrattar och tror de leker men inser inte att de faktiskt håller på med stenhård konditionsträning. Dessemellan är det mycket strukturerat och mycket formaliserat. Dessutom är alla som jag träffat på inom klubben verkligen genuint trevliga och mycket hjälpsamma. Är riktigt sugen på att testa själv, men tiden räcker inte till för allt - tyvärr.

Fixat sommar-internet

2009-05-29T07:26:00.003+02:00

Har ordnat våra datorbehov inför sommaren.

Dottern fick en NetBook, som är liten och lätt att ta med på resa. Hon är helt överlycklig. En tuff liten svart dator passar en tuff liten tjej perfekt. Det blev en Compaq Mini 730EO (10,1", 1 GB RAM och 80 GB hårddisk) som jag köpte på Elgiganten online för bara 2690 kr. Ett riktigt fynd! Dottern bär runt datorn hela tiden eftersom den är så liten och lätt. Tanken var att ha den som gemensam "slit-och-släng-dator", men det verkar inte som om jag får chansen att röra i den ens. Men kul att hon gillar den!

Men man behöver ju mobilt bredband också. Så jag slog till på Glocalnets sommarerbjudande: Glocalnet Fri Surf Sommar som bara hade 3 månaders bindningstid, billigt pris på modemet och bara en månads uppsägning. Rimlig kostnad för att testa och se hur mycket vi kommer att använda det, men samtidigt skönt att ha ett "riktigt" abonnemang och inte ett kontantkort som ska laddas stup i kvarten. Bredbandet fungerade direkt som det skulle. Enkelt att installera på både PC och Mac.

Så nu är vi redo för att vara mobila i sommar! Eller i varje fall dottern....!

Sängen från IKEA - har gett upp

2009-05-28T07:47:00.006+02:00

Nu har jag gett upp... En helt ny säng som ersättning verkar uteslutet, så jag har slut på idéer för hur det hela ska åtgärdas med andra medel från IKEAS sortiment. Men lite besviken är jag nog, trots mycket trevligt bemötande från IKEAS kundtjänst. Jag har ju fortfarande en icke fullt fungerande säng.

Min IKEA-säng med ribbotten och latex-madrass fungerar inte, som jag berättat om tidigare. Ribbotten ramlar alltså ur och det är inte skönt att ligga halvvägs ner på golvet. Efter att ha fått krysstag (som inte går att montera), bredare balk (som inte heller går att montera) och utbytta ribbottnar (till en billigare, men stabilare, modell) så ger jag upp. Ringde och bad dem fundera på att säljstoppa den kombination som jag köpt, eftersom den uppenbarligen inte fungerar. Sängen är 162 cm invändigt och tydligen är marginalerna trots allt för små, eftersom ribbotten (2 * 80 cm) ger efter och ramlar ur.

Så en av mina snällaste och bästa kompisar kom till min räddning och sågade till en masonite-skiva som får tjäna som tryckavlastare och förhoppningsvis hålla ribbotten på plats. Tyvärr försvann också all form av svikt i sängbotten, så madrassen blev betydligt stummare och hårdare. Synd. Skulle vilja haft en mjukare madrass nu istället.

En lösning hade varit att köpa en resårbotten istället. Men jag vill ju ha en hel säng och en 160 cm hel resårbotten väger mycket och är omöjlig att hantera för mig på egen hand om den behöver flyttas pga städning eller annan anledning. Dessutom kostar det minst 5000 kr. Mycket pengar och vad gör jag av den gamla madrassen, som det absolut inte är något fel på?

Så tills vidare så får det ligga en masonite-skiva i botten.

Men trist att ha köpt en säng för 5000 kr, som faktiskt inte fungerar som den ska.

PS. Uppdatering:
Har skrivit ett vanligt gammeldags pappersbrev till IKEA. Skickar jag det genom deras webb-formulär, så lär det väl bara hamna i någon kundtjänstmänniskas inkorg och kastas utan åtgärd. Spännande att se vad jag får för respons.

Freestyleträning

2009-05-27T07:51:00.005+02:00

Lilla snabba lätta alerta superatletiska Diva är verkligen en perfekt hund till freestyle.

När gick det snett - när valde jag fel?

2009-05-26T07:24:00.002+02:00

Funderar ibland på hur man trodde att livet skulle bli och hur det sedan i verkligheten blev.

Vilka val har egentligen varit avgörande? Vilka val har man i realiteten haft och vilka uppenbara möjligheter har man tackat nej till - utan att inse konsekvenserna till fullo? I vilka vägskäl borde man valt en annan väg? Och vilka vägskäl borde man ha kunnat skapa själv, istället för att bara gå den enkla lätta vägen rakt fram? Hur borde jag ha gjort istället? Och vilka gånger har jag blivit tvingad in på en väg jag egentligen inte velat gå, pga orsaker helt utanför min egen kontroll?

När man var ung och började jobba, så hade man nog en uppfattning om hur livet skulle te sig i den ålder jag nu befinner mig i. Stämmer bilden? Inte ett dugg kan jag säga. Ensamstående tonårsmamma som varje månad funderar på hur pengarna ska räcka till i en trea på Ålidhem, var väl ungefär det sista läget jag förväntade mig att befinna mig i just nu. Jag trodde nog att jag skulle sitta i en stor fin villa, alternativt en stor fräsch lägenhet med rejäl balkong, och planera med min man var vid Medelhavet vi skulle bosätta oss när vi går i pension. Vi skulle resa mycket, göra mycket vardags-aktiviteter tillsammans och leva ett allmänt gott liv i en harmonisk tvåsamhet. Men läget är ju nu inte så.

Singelliv är kul när man är 30 och har många andra i samma ålder och i samma situation. Singelliv när man är snart 50 är inte alls lika kul. Då förväntas man ha en partner, eftersom alla bekanta för det mesta är upptagna med sitt och de sina. Eller så ska man vara en manhaftig kortklippt kvinnosakskvinna, som med aggressiv envishet hävdar att kärnfamiljen är död. Tyvärr platsar jag inte i någon av kategorierna just nu.

Ångra något - det ska man inte göra. Det är väl som vanligt bara att "gilla läget" och försöka göra det bästa av situationen.

Drömmarna - de försvinner aldrig.
Om man får (och tar) de rätta chanserna kanske drömmen ändå en dag slår in?

Jag älskar tyska lågprisbutiker

2009-05-25T11:00:00.000+02:00

Var på MediaMarkt och hittade då något jag sneglat på länge, men tyckt varit alldeles för dyrt. Hur mycket kan egentligen en plastställning till en kolsyretub kosta att tillverka? Men idag hade MediaMarkt en Soda Stream inklusive 4 flaskor smaksättare för 555 kr! Handlade givetvis direkt. Tillsammans med alla andra kunder som råkade gå förbi just där just då. Ett kanonpris och nu slipper vi bära hem kolsyrat vatten och light cola från affären mer.

Nu är det bara att vänta på att Lidl öppnar här på Ålidhem också, så vi kan handla vår salami till vettigt pris igen.

Thai-massage

2009-05-24T14:15:00.000+02:00

Fick ett presentkort på Thai-massage i födelsedagspresent som jag uttnyttjade idag. Var mycket mer trycka och dra än vanlig traditionell massage, som är mer att knåda muskler med olja. Skönt? Ja! Går jag dit igen. Nja. Tycker att det känns som en mer rejäl genomgång av hela kroppen då jag tagit en traditionell massage - ofta är man riktig slut i hela kroppen de gångerna. Men en skön och avkopplande stund hade jag dock. Så jättetack för min födelsedagspresent!

Alkemisten av Paulo Coelho

2009-05-23T09:59:00.010+02:00

Livets stig är oförutsägbar. Plötsligt händer något som gör att allt kastas omkull och att man hastigt måste välja en ny väg. Oväntade saker sker, som vänder upp och ner på tillvaron. Det kan innebära förändringar till det bättre, men det kan också vara händelser som knuffar en flera steg tillbaka, så att man får börja om igen.

Alkemisten av Paulo Coelho är väl kanske inte världens mest välskrivna bok, men den har ett viktigt budskap: Man ska följa sin magkänsla och följa sin dröm. Gör man det kommer man att till slut hitta skatten, dvs lyckan.

Det innebär också man ska ta chansen när den kommer. Inte vänta och dra ut på saker och ting: De chanser man får efter livets stig, kommer kanske aldrig tillbaka. Var och en är ansvarig för sin egen lycka. Ingen annan kan tala om vad som är min magkänsla och vilka mina drömmar är, som jag vill uppfylla.

Så läs boken, men ta själva historien för vad det är: En underlig saga. Men glöm inte bort budskapet: Ta chansen när den kommer. Tveka inte. I morgon kan det vara för sent.

Vad jag får kämpa numera

2009-05-22T09:32:00.000+02:00

Herregud vad jag får kämpa numera!

Om man bestämmer sig för att gå ner i vikt, så är det i regel rätt enkelt: Man hittar en diet som man tror på och följer den. Har man innan haft riktigt dåliga matvanor, så brukar det i regel gå rätt enkelt att förlora kilona. Och har man riktigt mycket övervikt så kan ju allt bara bli bättre.

Men det är sedan jobbet börjar. Att hålla vikten alltså. Jag gjorde ju mitt stora viktras för ungefär 6 år sedan och har sedan dess hållit mig till low carb-dieten. Har hållit vikten rätt bra, trots tuffa tider, då jag i gamla tider hade anammat trösten som syns i alla amerikanska filmer numera: Tonvis med glass! Men har klarat mig från det eftersom glass är förbjuden mat.

Men något har hänt - jag tycker att jag äter striktare och striktare och mindre och mindre mängder, men har trots det allt svårare att hålla vikten. Något har hänt och jag vet inte vad det beror på.

Motionerar mindre? Tycker jag nog inte. Numera måste jag ju gå ut själv med hundarna hela tiden. Det går inte att bara släppa ut dem ensamma på tomten längre.
Bor i lägenhet och springer inte upp och ner för trappan till övervåningen i radhuset flera gånger/dag. Å andra sidan så bor jag i lägenhet en trappa upp och måste upp och ner ett antal gånger/dag både med och utan hundar, vilket borde jämna ut det.
Sitter mer på jobbet, vilket innebär stillasittande? Tillbringar absolut mer på tid på jobbet numera.
Klimakterie på gång? Jag är ju i "den" åldern? Något har hänt med kroppsformen. Definitivt. Ingen tvekan. Absolut. Går ämnesomsättningen ner i samband med det?
För mycket uteätande - vad innehåller vitkålssalladen egentligen? En av bovarna gissar jag, men det är så himla trevligt att äta med sina kollegor och vänner. Oftast så beställer jag in kött och tar sedan från salladsbordet och ofta är det egentligen bara vitkålssalladen som ger något tuggmotstånd och lite fibrer. Men gissar att den inte är så nyttig som jag tror. Å andra sidan är det inte det sämsta man kan äta. Försöker ibland ta rejält med smör istället till - om det passar till maten. Har dock insett att smör inte alltid är ett obligatoriskt tillbehör numera i en lunch-meny och den smörja som brukar ligga framme ser inte ut att vara smör, utan något sorts billigt matfett.
Och det är nog här som det fuskas oftast: Jag får ju alltid betala fullt pris och vill också bli mätt och äter därför ibland "fel" saker. Troligen oftare än vad jag vill erkänna för mig själv. Skärpning här alltså!

Jag har den senaste tiden hållit mig borta från alla gluten - oavsett om det ingår i grovt bröd, fullkornspasta eller inte. Har tänkt mycket lågt GI-stuk tidigare, men det går inte längre. Måste börja leva ännu striktare. Faktum är att den glutenfria linjen är nästan det enklaste sättet att hålla sig till kosten och äta "rätt". Och äter jag gluten får jag ändå ont i magen, så det är inget svårt val. Samtidigt så måste man kunna leva i vardagen med jobb, vänner och fritidsintressen utan att hela tiden fokusera på maten och säga "nej" konstant och vara hon som "gnäller" hela tiden över maten. Ibland får man hitta den minst dåliga lösningen då man går ut och äter, blir bjuden i jobbet eller äter hos vänner. Det går inte att vara förberedd på alla situationer.

Sedan är jag också livrädd för att maten ska bli en mani och inte en naturlig del av vardagen. Vill ge min dotter en bra syn på kost, bra matvanor, så hon slipper de viktproblem som jag har fått tampas med i större delen av mitt liv. Tycker vi nått en bra balans på den fronten och att hon inte är ett dugg sockerberoende.

Problemet när man upplever det som att man redan äter en "bra" kost, är att det finns så lite att ändra på. Vräker man i sig pasta gör det stor skillnad att ta bort det. Äter man godis brukar det märkas om man tar bort det. Fikar man på kvällarna kan det räcka att reducera det. Enda chansen för mig just nu, är att bli ännu striktare och se om det hjälper.

Problemet är också att jag har svårt att äta den extremt strikta variant av low carb, som man kan äta om man vill. Dels den praktiska sidan: Jag kan inte alltid laga min mat. Jag måste kunna köpa mig tid, frihet och social samvaro också. Äter jag för mycket kött utan att fylla på med grönsaker så skriker hela kroppen i protest - det går helt enkelt inte att svälja maten - trots att jag är jättehungrig. Och äter jag för lite mat och ligger extremt lågt på kolhydraterna så hamnar blodsockret i botten och jag blir yr, svimfärdig och på ett uselt humör. Det fungerar helt enkelt inte. Det är då mjölkprodukterna kommer fram eftersom de är mjuka mot magen och innehåller tillräckligt med kolhydraterna för att hålla min hjärna igång.

Men jag ska göra en ny chans åt det extrema hållet och se om jag kan hitta en balans mellan proteinet och fettet som kroppen fungerar på.

Skulle må bra av att gå ner några kilon, så behöver lite peppning just nu, eftersom jag faktiskt tycker att jag redan nu äter "bra" mat.

Bengalkatter

2009-05-21T19:07:00.015+02:00

Hälsade på en kompis i dag, som har ett helt gäng vackra katter av rasen Bengal. 7 veckor gamla kattungar är inte tråkiga att se på och man kan inte låta bli att småle, då springer omkring och leker med allt de hittar. En jättetrevlig eftermiddag - som vi till stor del kunde tillbringa i solstolen på altanen - och en jättegod middag. Tack, Åsa! :)

Var tog sommaren vägen?

2009-05-21T10:07:00.003+02:00

Gick till jobbet i tisdags och det kändes verkligen som om sommaren var på väg. Så varmt och skönt redan kvart i åtta och behövde inte ens ta på mig en jacka. På eftermiddagen hade det dock svalnat av betydligt när inte solen värmde längre och jag fick gå huttrande hem samma väg.

Idag är det ju röd dag och jag hade hoppats på en solstund på balkongen, men de planerna verkar jag få skrinlägga.